- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
633-634

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florideæ, Floridéer - Floridéer. Se Florideæ - Floridia - Floridsdorf - Floridzin - Florienser, munkorden. Se Floriacenser - Florilegium - Florin l. Floren - Florina - Florinskij, Timofej Dmitrievitj - Florios och Platziaflora - Floripar, bot. Se Diafys 2 - Floris. Se Flores 1. - Floris, Frans, eg. Frans de Vriendt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppkomna genom fyrdelning (tetrasporer), bildade
antingen i korta sidogrenars toppceller, eller
oftast insänkta i bålen. Könsfortplantningens organ
äro antheridier (se Antheridium) och
karpogoner, aldrig utvecklade på sådana stånd, som
bilda tetrasporer, och vanligen ej heller förekommande
på samma stånd. Antheridierna växla mycket i form
och bildas antingen af ändcellerna hos korta grenar,
vanligen tätt gyttrade, eller sitta insänkta i bålen;
de innesluta rundade spermatier utan cilier och
fri rörelse. Karpogonet består af en långsträckt,
nedtill uppsvälld cell, hvilkens upptill hårlikt
förlängda del kallas trikogyn. Spermatier fastna
på trikogynen och befrukta äggcellen (karpogonets
nedre del). Den befruktade äggcellen ger indirekt,
olika hos olika släkten, upphof till karposporer,
som äro samlade till ett cystokarp. Till floridéerna
höra öfver 300 släkten, af hvilka 55 förekomma vid
Sveriges kuster. Deras användning är ringa. Några
arter ätas. Caragheen erhålles af Chondrus
crispus
och Gigartina mammillosa, agar-agar af
arter tillhörande släktena Eucheuma, Gracilaria
m. fl. Drogen helminthocorton utgöres af en blandning
af Alsidium Helminthocorton (Medelhafvet) och andra
fintrådiga arter. G. L-m.

Floridéer. Se Florideæ.

Floridia [flårī-], stad i italienska prov. Siracusa
(Sicilien), vid Ciani, ett tillflöde till
Anapo. 12,067 inv. (1901). Spannmåls-, vin- och
olivodling.

Floridsdorf, förr kommun i Nedre Österrike, på
vänstra Donaustranden (36,599 inv. 1900), sedan 5
jan. 1905 införlifvadt med Wien och bildande en del
af dess XXI:a bezirk, F., 9,134 har. 1866 anordnade
österrikarna till Wiens skydd vid F. en provisoriskt
befäst ställning, som utgjordes af 2 inre verk, vid
Taborbron vid F. och vid en nära Stadelau slagen
krigsbro, samt af flera verk i en yttre linje från
Bisamberg öfver Aspern till Lobau. Den bestyckades med
öfver 400 artilleripjäser, och säkerhetsbesättningen
utgjordes af omkr. 9,000 man. Vapenstilleståndet
förekom anfall mot ställningen. Brohufvudet
vid F. ansågs länge som ett typiskt exempel
på användandet af provisoriska befästningar.
L. W:son M.

Floridzin, kem. fysiol., en i rotbarken af fruktträd
förekommande glykosid (se d. o.), som bildar fina,
silkesglänsande kristallnålar af bitter smak, lätt
lösliga i hett vatten och i sprit. Floridzinet har
försökts såsom ersättningsmedel för kinin, utan att
som sådant vinna någon betydelse. Särdeles egendomlig
är iakttagelsen, att, om en lösning af floridzin
bibringas hundar, dessas urin blir sockerhaltig;
man kan således med floridzin framkalla ett slag
af artificiell sockersjuka. Sockerhalten i urinen
kan stiga till 5-15 proc. Äfven hos människor kan
man iramkalla "floridzin-diabetes". Denna anses
bero därpå, att medlet framkallat förändringar
i njurarna, hvilka därefter ej mer hindra
det i blodvattnet (blodplasmat) normalt
förekommande sockret att öfvergå i urinen.
C. G. S.

Florienser, munkorden. Se Floriacenser.

Florilegium, mlat. (af lat. flores, blommor, och
legere, samla), egentl. blomstersamling; samling af
valda skaldestycken (jfr Antologi); utvald samling
(af pekoralier e. d.).

Florin l. Floren, mlat. florenus (af lat. flos,
blomma), it. fiorino, fr. florin, ett guldmynt, som
ursprungligen (från 1252) präglades i Florens och
på den ena sidan bar stadens vapen (en lilja)
med inskriften Florentia och på den andra Johannes
döparens bild (se fig. 1) samt beräknas ha i värde
motsvarat 8 kr. 75 öre. I Frankrike eftergjordes
florinen från Ludvig IX till Karl V. Från florinen
härstammade medeltidens "goldgulden" och den nyare
tidens gulden, hvilken senare ännu i dag
betecknas med Fl. I Toscana präglades 1826-50
silfverfloriner af 2 1/2 paolis (= 90 öre) värde.
I England präglades 1849 ff. silfvermyntstycken
af 2 shillings (omkr. l kr. 80 öre) värde, hvilka
kallades florins, se fig. 2). Se vidare Gulden.
illustration placeholder
Florentinsk guldflorin.

illustration placeholder
Engelsk silfverflorin.


Florina, stad i turkiska vilajetet Monastir, på
östra sluttningen af Neretschkaberget. Omkr. 7,000
inv. Grekisk ärkebiskop.

Florinskij, Timofej Dmitrievitj, rysk slavist,
f. 1854, professor i slavisk filologi vid
universitetet i Kiev. Bland hans vetenskapliga
arbeten märkas Juzjnye slavjane i Vizantija vo
vtoroj tjetverti XIV vjeka
(Sydslaverna och Bysans
i 14:e årh:s andra fjärdedel, 1882), Polititjeskaja
i kulturnaja borjba na gretjeskom Vostokjev’ pervoj
polovinje XIV v
. (Den politiska och kulturella kampen
i grekiska östern i förra hälften af 14:e årh.,
1883) och det rent filologiska arbetet Lektsii
po slavjanskomu jazykoznaniju
(om sydväst-
och nordvästslaviska språk, 2 dlr 189_5, 97).
A-d J.

Florios och Platziaflora (grek. Φλώϱιος ϰαι Πλατξιαφλώϱη], en på orimmad politisk vers
i senare delen af 14:e eller början af 15:e
årh. gjord, vulgärgrekisk bearbetning af sagan om
Flores och Blanzeflor (se
Eufemiavisorna). Närmaste källa var sannolikt den italienska
bearbetningen "Cantare di Fiorio e Biancifiore". En
tillfredsställande upplaga af den både språkligt och
litterärt intressanta grekiska versionen saknas ännu.
V. Lm.

Floripar, bot. Se Diafys 2.

Floris. Se Flores 1.

Floris, Joakim af. Se Eskatologi, sp. 876, och
Floriacenser.

Floris, Frans, eg. Frans de Vriendt [frīnt],
berömd nederländsk historie- och porträttmålare,
f. omkr. 1516 i Antwerpen, d. där 1570, blef vid 20
år elev af Lambert Lombard i Liège och fortsatte
sina studier i Rom, där han, starkt gripen af
Michelangelos konst, särskildt dennes "Yttersta
dom", vid hvars aftäckande han var närvarande,
ifrigt efterbildade mästarens muskulösa gestalter,
i blind beundran öfverdrifvande dennes redan förut
ofta nog till det svulstiga gränsande formgifning och
frossade i tecknandet af tillvrängda ställningar och
virtuosmässigt gjorda förkortningar. Återkommen till
Antwerpen 1547, där man förut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free