Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 555-556 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flechia, Giovanni - Fléchier, Valentin Esprit - Flechsig, Paul Emil - Fleck, Johann Friedrich Ferdinand - Fleckeisen, Karl Friedrich Wilhelm Alfred - Flectamus genua - Flectere si nequeo superos, Acheronta movebo! - Fleet-in-beeing - Fleetwood, stad i England - Fleetwood, engelsk släkt - Fleetwood, Georg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid Turins universitet, var en stor kännare af
Italiens dialekter och lade grunden till den
italienska ortnamnsforskningen.


Fléchier [-Jie’], Valentin Esprit, fransk andlig
talare, f. 1632 i Pernes (grefsk. Avignon), d. 1710 i
Montpellier, var en tid lärare i retorik i Narbonne
och vann som predikant i Paris (sedan 1660) stort
rykte. Han blef 1673 medlem af Franska akad. samt 1685
biskop i Lavaur och 1687 i Nîmes. Han utgaf Mémoires
sur les grands jours tenus à Clermont en 1665, Vie de
Théodose le grand (1679; ny uppl. 1892), Oraisons
funèbres (1681; flera uppl., senast 1878), som
bl. a. innehåller mästerliga liktal öfver Bossuet och
Turenne, Panégyriques des saints (1690; flera gånger
omtryckt) och Histoire du cardinal Ximenès (1693;
flera gånger omtryckt), hvarjämte han författade
franska och latinska dikter, efter hans död utgifna
i Œuvres posthumes (1712). Hans Œuvres complètes
utkommo i 10 bd 1782 (ny uppl. 1826). Som liktalare
var F. öfverlägsen Bossuet i språkets korrekthet,
men underlägsen honom i tankerikedom och förmåga att
rycka åhörarna med sig.

Flechsig, Paul Emil, tysk psykiater och anatom,
f. 1847 i Zwickau, blef 1870 med. doktor i Leipzig,
1873 assistent vid det fysiologiska laboratoriet
samt 1877 e. o. och 1884 ord. professor i psykiatri
därstädes. F. är en af nutidens allra förnämsta
forskare inom det centrala nervsystemets anatomi
och har genom många större och mindre skrifter,
bland hvilka Die leilungsbahnen im gehirn und
rückenmark etc. (1876) och Gehirn und seele (1896)
särskildt böra nämnas, i betydande grad bidragit
till utvecklingen af våra kunskaper på detta område.
B. T-dt.


Fleck, Johann Friedrich Ferdinand, tysk skådespelare,
f. 10 juni 1757 i Breslau, d. 20 dec. 1801 i Berlin,
var först teol. student, men följde sin obetvingliga
håg för skådebanan och debuterade i Leipzig 1777. Han
tillhörde 1779-83 Ackermanns och Schröders sällskap i
Hamburg, därefter Döbbelins trupp i Berlin och från
1786 nationalteatern därstädes, åren 1790-96 jämväl
som regissör. - F. anses för den yppersta kraft
Berlin-scenen egt, Han var rikt begåfvad i yttre
och inre hänseenden och grep publiken icke minst
genom sin mäktiga, själfulla stämma. Han utmärkte sig
framför allt genom sitt genialiska och helgjutna spel
i tragiska roller sådana som Karl Moor,
Wallenstein, Essex, Götz och Kung Lear,
men äfven i trohjärtade, fint komiska
roller inom det borgerliga dramat.
E. F-t.

Fleckeisen [-ajsen], Karl Friedrich Wilhelm
Alfred, tysk filolog, f. 1820 i Wolfenbüttel, d. 1899 i
Dresden, 1861-89 konrektor vid Vitzthumska gymnasiet
i Dresden, skaffade sig ett namn genom kritik af
Plautus och Terentius samt som utgifvare af "Jahnsche
jahrbücher für philologie und pädagogik".

Flectamus genua, lat. ("böjom knäna"),låtom oss
bedja!, diakonens uppmaning till bön i katolska kyrkor.

Flectere si nequeo superos, Acheronta movebo!,
lat., "om jag ej kan beveka de öfverjordiske
(gudarna), skall jag sätta afgrunden i rörelse",
ett ur Vergilius’ "Æneis" (bok VII, v. 312) hämtadt
uttryck, som där är lagdt i Junos mun.

Fleet-in-being [fli’t-in-bi’in,], sjöv., eg. "en
flotta, som finnes till", enligt sjöstrategien
"en tidsenlig, handlingsfri och målmedveten
flotta". Begreppet fleet-in-being härrör från amiral
Torrington (se Beachy head), hvilken i sin ryktbara
försvarsskrift till engelska regeringen (1690) med
anledning däraf, att han undvikit afgörande strid
med den öfverlägsna franska flottan, framhöll, att,
medan hans fleet-in-being, under skydd af för fienden
okända grund och bankar i Thames’ mynning, iakttog
franska flottan, bands denna, så att den icke kunde
uträtta någonting vare sig mot engelska kusten eller
mot engelska sjöhandeln. Därför ville han ej utsätta
sig för ett nederlag. Ty "om vi bli slagna, är allt
lämnadt åt deras nåd och barmhärtighet". Uttrycket i
fråga har upptagits i den vetenskapliga terminologien
först af amiral Colomb i "Naval warfare". Därefter
har det småningom vunnit burskap inom allt vidare
kretsar. - Särskildt för Sverige, som i händelse af
krig sannolikt blir utsatt för anfall öfver hafvet
af en öfverlägsen motståndare, måste studiet af
fleet-in-being-principen och dess tillämpning på
våra säregna förhållanden vara af yttersta vikt.
H. W-l.

Fleetwood [flftorad], stad i England, Lancashire,
vid floden Wyres utlopp i Irländska sjön. 12,093
inv. (1901). Stor docka och en hamn, som är
tillgänglig för de största fartyg. Staden är uppkallad
efter sir Peter Hesketh Fleetwood (1801-66), som på
sitt gods Rossall 1836 grundlade staden, hvilken
snabbt utvecklades till en liflig fiskarhamn och
mycket besökt kurort.

Fleetwood [flftomd], engelsk släkt från Lancashire,
af hvilken en gren med öfverste Georg F. (se
nedan, 1) öfverflyttade till Sverige och här ännu
fortlefver. Georg F. introducerades 1649 på svenska
riddarhuset och upphöjdes i friherrligt stånd 1654.

1. Georg F., friherre, krigare och diplomat,
f. 1605 (ej 1603), d. 1667, tog 1629 med en trupp
ryttare anställning i Gustaf II Adolfs här, där han
fick öfverstelöjtnants befäl och 1630 utnämndes till
öfverste. 1630 och 1636 sändes han till England i
värfningsuppdrag. 1641-53 var han svensk kommendant
i pommerska staden Kolberg och blef sistnämnda år
generalmajor af infanteriet samt 1654 upphöjd till
friherre. F:s släktskap med Cromwells familj (se
Charles F.) gjorde, att Karl Gustaf 1655 anförtrodde
honom en diplomatisk beskickning till protektorn
för att vid dennes hof verka för ett svensk-engelskt
förbund. Hans egentliga uppgift var att sondera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>