Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 539-540 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flamsteed, John - Flamugn. Se Ugn - Flanc, fr. sida. - F. dextre. Se Post, her. - F. sinistre. Se Ginpost - Flanconade, fr. Se Fäktkonst - Flandern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och omfatta iakttagelser på fixstjärnor, planeter,
kometer, solfläckar och Jupiters drabanter. - Newton
och F. tyckas ej ha stått i särdeles godt förhällande
till hvarandra. Detta hindrade dock ej, att F. försåg
Newton med alla månobservationer, som blifvit
gjorda före 1685 och med stöd af hvilka den senare
i "Philosophiæ naturalis principia mathematica"
utvecklade sin gravitationsteori. A. L-n.*


Flamugn. Se Ugn.

Flanc [flå], fr., sida. - F. dextre [dekstr]. Se
Post, her. - F. sinistre [sini’str]. Se
Ginpost.

Flanconade [flakåna’d], fr. Se Fäktkonst.

Flandern (fla. Vlaenderen, sp. Flandes), fordom
grefskap vid Nordsjön. Det gränsade till Zeeland,
Brabant, Hainaut, Picardie och Artois (hvilket
sistnämnda äfven en tid tillhörde grefvarna af
Flandern) och tillhör nu dels Belgien (nämligen
det forna österrikiska F., f. n. bildande de båda
provinserna Öst- och Väst-Flandern), dels Holland
(södra delen af prov. Zeeland, det s. k.
Statenflandern), dels Frankrike, där det utgör delar af
dep. Nord och Pas-de-Calais (den senare franska
provinsen F. omfattade därjämte landskapen Cambrésis
och Hainaut). Västra delen af grefskapet, från
Nordsjön till floden Lys, kallades Sjö-Flandern,
och den östra, från Lys till Scarpe, Vallonska F. –
Landskapet F. utmärkes såväl genom högt utveckladt
jordbruk, handel och industri som genom invånarnas
egendomlighet i språk och seder. 1. Öst-Flandern,
belgisk prov., omfattande östra delen af det forna
österrikiska F. Det gränsar i n. till Zeeland, i
ö. till Antwerpen och Syd-Brabant, i s. till Hainaut
och i v. till Väst-Flandern. 3.000 kvkm. 1,088,320
inv. (1905), 363 inv. på 1 kvkm. Det är ett ytterst
bördigt slättland, genomflutet af Schelde, som där
upptager t. h. Dender, t. v. Lys, samt af flera
kanaler. Jordbruket, i synnerhet linkulturen,
boskapsskötseln och industrien (speciellt
textilindustrien) äro högt uppdrifna. Invånarna
äro hufvudsakligen flamländare. Hufvudstad:
Gent. – 2. Väst-Flandern, belgisk prov.,
begränsad af Nordsjön, Zeeland, Öst-Flandern,
Hainaut och Frankrike. 3,234 kvkm. 853,818
inv. (1905), 264 inv. på 1 kvkm. Provinsen
genomflytes af Schelde, Lys och Eperle samt
flera kanaler och består nästan uteslutande af
sandmark. Boskapsskötsel är hufvudnäring. Linspinning,
väfning, blekning och spetstillverkning äro
de förnämsta industrigrenarna. Strandboarna
drifva lifligt fiske, och handeln är ganska
betydande. Hufvudstad: Bruges (Brügge).
(J. F. N.)

Historia. På Cæsars tid beboddes de trakter,
som senare fingo namnet F., af flera keltiska
stammar (moriner, menapier m. fl.), och efter deras
underkufvande tillhörde landet den romerska provinsen
Belgica secunda. I F. bedrefs redan under romartiden
tillverkning af yllemantlar och linneväfnader. I
slutet af 3:e årh. inträngde germanska stammar,
särskildt de saliske frankerna, eröfrande i landet,
och då Stiliko i början af 5:e årh. nödgades kalla
alla nordliga legioner ned till det hotade Italien,
upphörde alla försvarsförsök här uppe från romarnas
sida. Genom sitt aflägsna läge förblef landet tämligen
oberördt af den merovingiska tidens stormar inom
det frankiska konungadömet, en ganska liflig handel
på England och Skandinavien uppblomstrade, och den
karolingiska kulturen hade i F. och angränsande
trakter af Nederländerna sin klassiska mark. Genom
fördraget i Verdun (843) kom det redan germaniserade
landet v. om Schelde till Frankrike, medan den
vallonska delen i s. ö. tillföll Lothars område; då
Mersen-fördraget 870 gjorda slut på buffertstaten
(Lotharingien) kom denna sistnämnda del af F. att
räknas till Tyskland. Landet led under 800-talet
svårt af vikingarnas härjningar, till dess efter
Arnulfs stora seger vid Louvain 891 dessa småningom
upphörde. Under 800-talet blef benämningen F. allt
vanligare; dess etymologi är obekant, och den
betecknade ursprungligen endast kustlandet närmast
n. och v. om Bruges. Namnet kom att användas om
hela det område franske konungen Karl den skallige
(omkr. 864) gaf som ärftligt län till grefve
Balduin I ("den järnhårde" l. "Järnarmen", d. 878 l. 879),
hvilken kommit sig upp genom att enlevera Karls
dotter Judit, änka efter den angelsaxiske konungen
Ethelwulf. Utom de nuv. belgiska provinserna
Öst-F. och Väst-F. omfattade det äfven ett stycke
af Frankrikes nordvästkust (nu dep. Nord och
Pas-de-Calais). Där uppbyggde Balduins i allmänhet
kraftiga och statskloka efterkommande en stark makt
såsom själfrådiga vasaller för olika delar af sitt
område åt såväl Frankrike som Tyska riket. Balduin
I:s son och efterträdare Balduin II ("den skallige",
d. 918) stred tappert mot nordmännen och inledde
förbindelser med det angelsaxiska väldet genom att
äkta en dotter till Alfred den store. Hans son
Arnulf (918–964) antog titeln markgrefve, var en af
sin tids mäktigaste furstar och stred i förening med
kejsar Otto den store mot hertigarna af Normandie, som
hindrade hans makttillväxt västerut. Länsförhållandet
till tyska riket inleddes af Balduin IV (989–1035)
och utbildades af hans son Balduin (V) af Lille
(1036–67); den förre erhöll Valenciennes och
Walcheren, den senare de Zeeläudska öarna som tyskt
län. Balduin af Lille, hvilken 1060–65 under Filip
I:s minderårighet var Frankrikes regent, lyckades
få sin son, Balduin (VI) af Mons (1067–70), gift
med Richeldis, arftagerska till grefskapet Hainaut,
som därigenom tillföll ätten. Efter Balduin VI:s död
uppkommo strider mellan hans änka Richeldis och hans
broder Robert (I) Frisern, hvilka slutade därmed,
att Robert med hjälp af länderna i kusttrakten
besegrade Richeldis och för sig eröfrade F., medan
hennes och Balduin VI:s son Balduin fick nöja sig
med Hainaut. Robert (1071–93) förlade tyngdpunkten
i sitt välde, som äfven omfattade de Zeeländska
öarna, upp till Bruges, lyckades utsträcka den
flandriska handelns inflytande till Östersjön och
förmälde i detta syfte sin dotter Edel med konung
Knut den helige i Danmark. Roberts son, Robert (II)
af Jerusalem (1093–1111), var en af anförarna i
första korståget, och honom erbjöds före Gottfrid af
Bouillon konungariket Jerusalems tron;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>