Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskeriföreningen i Finland - Fiskriingenjör. Se Fiskeritjänstemän - Fiskeriinspektör. Se Fiskeritjänstemän - Fiskeriinspektörsassitent. Se Fiskeritjänstemän - Fiskeriintendent - Fiskerilagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För sådant ändamål har den anordnat själfständiga
fiskeriutställningar, inrättat en fiskeriförsöksstation
(i Leppävirta, Kuopio län), arbetat för kräftexportens
utveckling, för förbättrade metoder för fiskrökning
och strömmingssaltning, utsändt fiskeriinstruktörer,
utgifvit premier för utrotande af skadedjur och
föranstaltat kurser i båtbyggnad för fiskare. Vidare
har föreningen arbetat på att åstadkomma
yrkesundervisning för skärgårdsfiskare, föreningar för
försäkring mot förlust å redskap och båtar,
fiskevårdsföreningar och fiskelag, att befrämja
andelsverksamhet bland fiskare m. m. 1903 anställde
föreningen som fiskerikonsulent den genom den
Bobrikovska Senaten afskedade fiskeriinspektören O.
F. Nordqvist för att kunna göra hans insikter
fruktbärande på detta område, men Senatens förföljelser
tvungo denne att lämna platsen. Föreningen, som
tidigare uppburit ett statsunderstöd af 10,000 mk,
beröfvades af Senaten detsamma och måste med år
1904 upphöra med utgifvandet af sina tidskrifter
”Fiskeritidskrift för Finland” och ”Suomen
kalastuslehti” (från 1892). De började dock under
senare hälften af 1905 åter utkomma, och under
den nya regimen erhöll föreningen ånyo statsunderstöd.
Föreningens styrelse, med säte i Helsingfors,
består af 7 ledamöter, valda för 3 år.
T. C.
Fiskeriingenjör. Se Fiskeritjänstemän.
Fiskeriinspektör. Se Fiskeritjänstemän.
Fiskeriinspektörsassistent. Se Fiskeritjänstemän.
Fiskeriintendent. Se Fiskeritjänstemän.
Fiskerilagstiftning, jur., är sammanfattningen
af de lagstadganden, hvilka dels reglera egande-
och nyttjanderätten till fiskevatten, dels afse
att förhindra fiskens utödning och att befordra
dess tillväxt samt fiskerinäringens förkofran –
I fråga om egande- och nyttjanderätten till
fiskevattnen har i Sverige, liksom i öfriga
germanska länder och i de länder, där germanska
begrepp inverkat på rättsbildningen, fisket urspr.
betraktats såsom tillbehör till jordegendomen. Det är
strandeganderätten, som i regel bestämmer eganderätten
till vattnet, med däri befintligt fiske. Att tillämpa
denna regel i vatten, som helt omgifves af jord,
tillhörande en egare, har naturligtvis icke mött
någon svårighet. När flera strandegare finnas vid ett
fiskevatten, måste däremot ur civilrättsliga grunder
uppstå inskränkningar i nyttjanderätten till vattnet,
enär lagstiftningen naturligtvis måste förhindra en
strandegare att nyttja sin rätt så, att annans lika
goda rätt därigenom lider intrång. Särskildt gör sig
ett sådant behof gällande i fråga om fiskerätten i
rinnande vatten, hvarest vanligen förekomma många
delegare, och där möjlighet förefinnes för en
strandegare att afstänga eller omöjliggöra fisket
för ett flertal, särskildt för alla ofvanför boende.
Något allmänt reglerande af fiskerätten innehölls icke
i 1734 års lag, utan upptogos där, i Byggningab.,
endast några detaljbestämmelser, hvilka tydligen
utgå från den ofvan angifna uppfattningen af fisket
såsom pertinens till jordegendomen. Genom bestämmelse
i kap. 20 Byggningab. om öppenhållande af kungsådra,
som af ålder varit, tillgodosågs i viss mån delegares
i fiskevatten intresse, att fiskeled ej skulle af
viss fiskeberättigad kunna afstängas till men för
andra, som jämväl i samma vattendrag hade fiskerätt. I
"K. M:ts nådiga allmänna stadga och ordning för rikets hafs-,
skär-, ström- och insjöfiske" af 14 nov. 1766
sammanfattades därefter de regler, som bestämde
egande- och nyttjanderätten till fiskevatten, jämte
åtskilliga andra föreskrifter, som berörde fisket
och dess utöfvande. Denna fiskeristadga upphäfdes och
ersattes genom den förnyade fiskeristadgan af 29 juni
1852. I anledning af ifrågasatt revision af denna samt
öfriga författningar, som berörde fiskerinäringen,
utarbetades af en af K. M:t tillsatt kommitté
ett 1883 afgifvet betänkande med förslag till ny
fiskeristadga. Vid behandlingen af detta förslag
ansågs emellertid lämpligt, att – till vinnande
af nödig reda i de föreskrifter, som rörande fisket
borde i allmänhet gälla – de bestämmelser, som voro af
allmän lags natur, sammanfattades i en särskild lag
och sålunda fullständigt skildes från de ekonomiska
och administrativa föreskrifterna i ämnet. En
kommitté tillsattes för utarbetande af förslag till
dylik lag. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det af denna kommitté 15 nov. 1894 afgifna förslag,
utfärdades sedermera "lag om rätt till fiske" 27 juni
1896. Genom denna lag upphäfdes 1852 års fiskeristadga
till de delar, som behandlade frågor, hvarom i den nya
lagen stadgats. Fiskeristadgans administrativa och
ekonomiska bestämmelser gällde däremot fortfarande,
men de sålunda återstående delarna af 1852 års
fiskeristadga jämte vissa andra fiskeriförhållandena
rörande författningar upphäfdes och ersattes genom
den förnyade fiskeristadgan af 17 okt. 1900.
Beträffande egande- och nyttjanderätten till
fiskevatten äro i 1896 års lag de enligt äldre
lagstiftning gällande bestämmelserna i hufvudsak
bibehållna. Fiskerätten tillkommer som regel
strandegaren, därvid området för hans enskilda fiskerätt
vid öppna hafsstranden samt utom skären begränsats
till 180 m. från det ställe vid stranden, där stadigt
djup af 2 m. vidtager. För det fall, att fiskevatten
tillhör flera gemensamt och är odelt dem emellan,
äro i lagen närmare föreskrifter ang. delegarnas rätt
till detta oskifta fiskevatten meddelade; och stadgas
särskildt med afseende å s. k.
allmänningsfisken, d. v. s. fiskevatten, som höra till
härads- eller sockneallmänningar, att fiskerätten
tillkommer dem, som i allmänningen ega del. –
Af olika skäl kan emellertid fiskerätt tillkomma
annan än strandegaren. Detta kan vara förhållandet
på grund af upplåtelse från strandegarens sida,
hvarvid kan anmärkas, dels att ett upplåtande af
jord äfven innebär ett upplåtande af det fiske, som
till jorden hör, där ej annorledes aftalas, dels att
allmänningsfiske enligt 1896 års lag kan utarrenderas
för allmänningsintressenternas gemensamma räkning,
om beslut därom fattas i enlighet med gällande
föreskrifter ang. allmänningens förvaltning, dels
ock att delegare i oskift fiskevatten ej eger upplåta
fiskerätt i vattnet åt någon, som ej är delegare, utan
samtycke af de fleste öfrige delegarna. Vidare kan
på grund af särskildt för visst fiskevatten gällande
förhållande annan än den enligt de allmänna reglerna
fiskeberättigade ega utöfva fiskerätten i allmänhet
eller med afseende å visst fiskeslag; och uttrycklig
bestämmelse meddelas, att kronans enskilda fisken,
hvilka till väsentlig del under äldre tider kommit
i kronans besittning på grund af då gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
