Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år 1905. Det bohuslänska ostronfisket har nu gått
mycket starkt tillbaka; under perioden 1859-69
uppfiskades i årligt medeltal 1,212 "trä" (à 200 st.),
1905 blott 122 "trä", de senare till ett värde af
3,820 kr. I sin helhet inbragte det bohuslänska fisket
under året april 1905-mars 1906 i brutto
5,477,810 kr. - Vid halländska kusten drifves sillfiske -
uteslutande garnfiske - dels af hallänningar, dels
af skånska fiskare. För öfrigt fiskas därstädes,
liksom vid bohuslänska kusten, flundror, hvitling,
kolja m. fl. hafsfiskar äfvensom lax utanför kusten
och i åarna. År 1905 gaf saltsjöfisket i Halland
474,158 kr. i bruttoafkastning.
I Öresund förekomma väsentligen samma fiskarter som
i Kattegatt, men ju närmare man kommer Östersjön,
dess mer aftaga de i antal och storlek eller försvinna
alldeles, i samma mån som vattnets salthalt minskas,
och blott de få arter, som uthärda Östersjöns vatten,
återstå. Det skånska torsk- och rödspättefisket i
Kattegatt har på senare tider aftagit.
I Sundet fiska danska och svenska fiskare omväxlande
vid hvarandras stränder, och skånska fiskare pläga
fiska äfven invid Möen och andra delar af danska
kusten. Fiskare från Blekinge fiska ofta vid Bornholm
och stundom ända bort vid tyska kusten. År 1905 gaf
saltsjöfisket i Malmöhus län 671,759 och i Blekinge
907,240 kr. i bruttoafkastning.
I Östersjön utgör sill- l. strömmingsfisket
det ojämförligt viktigaste. Af fiskare vid
Skånes södra och östra kust samt Blekinges
yttre skärgård liksom kring Gottland idkas
det uteslutande med drifgarn. Både i äldre och
nyare tider ha gjorts upprepade försök att införa
drifgarnsfiske äfven vid den öfriga Östersjökusten,
men utan åsyftad verkan. I skärgårdarnas inre vikar
idkas hela kusten uppefter, ända till Haparanda,
hufvudsakligen notfiske efter strömmingen, då den
om våren inkommer för att leka. Därjämte brukas
(vid de yttre skären uteslutande) strömmingsfiske
med sättgarn l. s. k. skötar. Strömmingen leker i
Östersjön dels på våren, dels på sensommaren och
hösten, och därför sker fisket hufvudsakligen under
dessa tider. Däremot leker sillen vid Skånes sydkust
och i synnerhet uppåt Sundet nästan uteslutande på
hösten (sept. och okt.). Värdet af den sill eller
strömming, som fångas i Östersjön och Öresund,
kan, lågt beräknadt, sättas till omkr. 2,500,000 kr.
årligen i medeltal. Då fiskarna bo spridda längs
hela denna vidsträckta kust, äro emellertid fullt
noggranna statistiska uppgifter ytterst svåra att
åstadkomma. Det torde emellertid böra erinras, att
priset på saltad strömming i allmänhet ställer sig
högre, ju längre man kommer mot norden. Skarpsill
fångas icke i någon afsevärd mängd uti Östersjön
från Sverige; däremot mycket från södra Finland,
Östersjöprovinserna och Tyskland. Vårt torskfiske i
Östersjön har på senare tider aftagit; flundrefisket
synes däremot vara i tilltagande. På spridda ställen
vid kusten af Stockholms län, vid Östergötlands,
Kalmar läns, Blekinges och Skånes kuster idkas
numera ett indräktigt fiske med ryssjor eller hommor
efter ål, då denna på sensommaren och hösten är
stadd på vandring ut mot sina i Atlanten belägna
lekplatser. Större delen af den sålunda fångade ålen
exporteras lefvande till Tyskland. Bruttoafkastningen
af detta fiske
utgjorde 1905 omkr. 900,000 kr. Det under senaste
årtiondena af 1800-talet ganska rika laxfisket
med drifgarn, ref och not från Blekinge samt
östra och södra Skåne har nu mycket försämrats
liksom det norrländska kustfisket och allt annat
fiske efter lax i Östersjö-området. I våra till
detta område hörande skärgårdar fiskas för öfrigt
mycket af de vanliga insjöfiskarna gädda, abborre,
sik och id. Af älffiskena är laxfisket det mest
betydelsefulla. Rikast på lax äro de stora norrländska
älfvarna (Torne, Kalix, Lule och Ume älfvar,
Ångermanälfven, Indalsälfven och Ljusnan), vidare
Dalälfven, Klarälfven, Mörrumsån, Lagan och Ätran. I
de tre sistnämnda kan laxfisket i det hela icke sägas
ha aftagit. Årliga medelafkastningen af detta fiske i
Sveriges samtliga laxförande större vattendrag kunde
under 1870-90-talen uppskattas till minst 700,000 kr.
I de nordliga delarna af riket spela för insjöfisket
arterna af laxfamiljen (siken, rödingen, laxöringen
eller börtingen och harren) långt större roll
än längre söderut. I mellersta och södra Sverige
äro däremot gäddan, abborren, gösen, arterna af
mörtfamiljen (braxen, mörten, aspen m. fl.), laken
och ålen föremål för de viktigaste sötvattensfiskena,
ehuru äfven här sik, siklöja m. fl. också äro af stor
betydelse i många sjöar. Härtill kommer kräftfisket,
som på grund af alltjämt stigande pris och ökad export
nu lämnar en mycket afsevärd inkomst.
Sverige är ett bland de sjörikaste länderna i Europa,
och många bland dess sjöar ha ännu god tillgång på
fisk, om än den länge hörda klagan öfver fiskets
aftagande utan tvifvel i många fall kan vara
berättigad. Af Sveriges stora sjöar äro Vänern,
Hjälmaren och Mälaren kända för sin fiskrikedom. I
Vänern fiskas för omkr. 1/2 mill. kr. årligen.
Insjöfisket drifves utom vid de största sjöarna,
där åtskilliga egentliga fiskare finnas, nästan
uteslutande såsom binäring till jordbruket. Huru
stort antal af landets kustbefolkning, som lifnär
sig uteslutande af fiske, är svårt att bestämdt
uppgifva. Enligt inkomna uppgifter utgjorde 1875
antalet egentliga fiskare med hustrur och barn inom
Skåne, Blekinge och Gottland tillsammans omkr. 15,000
personer. 1880 var antalet inom de båda skånska länen
8,456. I Malmöhus, Blekinge och Kalmar län funnos
1905 5,186, i Gäfleborgs och Västernorrlands län
3,063 hafs- och skärgårdsfiskare. Med undantag af
Bohuslän samt Halland, Skåne och Blekinge utgöres
den fiskeidkande befolkningen öfvervägande af
kustallmogen, som jämte fiske äfven idkar jordbruk. I
åtskilliga norrländska städer finnes en del fiskare,
som sedan gammalt räknas bilda en särskild afdelning
af borgerskapet, s. k. fiskarskap.
Sverige har visserligen under senare årtionden
exporterat ganska mycket fiskvaror, synnerligast färsk
fisk, och dess fiske lämnar ett synnerligen afsevärdt
bidrag till befolkningens födoämnen, men införseln af
saltad och torkad fisk är dock fortfarande stor. Redan
under medeltiden med dess ringa folkmängd infördes
torrfisk från Norge. Enligt Kommerskollegii berättelse
öfver rikets handel 1905 gestaltade sig Sveriges in-
och utförsel af fiskvaror på följande sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
