Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkrepresentationen, är underkastad det undantag, att
tullafgifterna (sedan 1772) bestämmas af monarken
ensam. Statens domänlägenheter tillgodogöras genom
utarrendering. De få icke säljas utan landtdagens
samtycke. Kronoskogarna förvaltas omedelbart
för statens räkning. Samtliga statens järnvägar
förvaltas af järnvägsstyrelsen, enligt instruktioner
af regeringen. En särskild ingenjörkår har till
uppgift att bygga kanaler och leda sjösänkningsarbeten
m. m. dyl.
Den lokala statsförvaltningens hufvudområden äro
de åtta länen: Nylands, Åbo och Björneborgs med
Åland, Tavastehus, Viborgs, S:t Michels, Kuopio,
Vasa samt Uleåborgs län. (I historiskt hänseende har
F. af gammalt varit deladt i nio landskap: Karelen,
Savolaks, Tavastland, Nyland, Egentliga Finland,
Satakunta, Österbotten, Lappmarken samt Åland.) Såväl
ärenden rörande ordning och säkerhet, vägbyggnad och
skjutshållning, ekonomisk förvaltning och
kommunalväsen som ock uppbörds- och andra finansärenden
handläggas af länsstyrelserna, i spetsen för
hvilka stå guvernörerna (med enahanda kompetens som
landshöfdingarna i Sverige). Hvarje län består af ett
antal härad, hvilka äro uppbörds- och polisområden
och som ytterligare delas i länsmansdistrikt. Den
borgerliga kommunens område sammanfaller vanligen
med den kyrkliga församlingens. Stads- och
landskommunernas beslutanderätt i deras ordnings- och
hushållsangelägenheter är inskränkt endast så till
vida, att frågor angående upptagande af lån på längre
tid, afyttring af kommunal fastighet samt antagande
af vissa ordningsstadgar underställas dels senatens,
dels guvernörens stadfästelse.
I kyrkligt hänseende omfattar F. 4 biskopsstift:
Åbo ärkestift samt Borgå, Nyslotts och Kuopio
stift. Hvarje stift är deladt i prosterier, och i
spetsen för hvarje prosteri står en kontraktsprost.
Lagskipningsområden i första instans äro städerna
och domsagorna, de senare till antalet 62, enhvar
bestående af 3 eller flera tingslag. Domsagorna
äro fördelade under tre hofrättsjurisdiktioner. –
Monarken tillhör makten att bevilja nåd och mildra
straff, sedan Senaten sig däröfver utlåtit; dock
är åt Senaten öfverlämnadt att i hans namn afgöra
om benådning för mindre straff. – Dispens från
stadgande i allmän lag kan af monarken beviljas
endast i de fall, då lagen själf därtill hänvisar;
från tillämpning af administrativ förordning kan
han dispensera efter fri pröfning.
Finsk medborgarrätt vinnes genom födelse
eller naturalisation. Den sistnämnda beviljas
af monarken. Äfven rysk undersåte kan blott
efter särskild ansökning och finska myndigheters
yttrande erhålla finsk medborgarrätt. – Principen
af allas likhet inför lagen är erkänd och genomförd
i den finska rättsordningen. Särskilda lagar ha
beredt insteg åt det finska språkets användning
vid domstolar och ämbetsverk och småningom gjort
hvartdera af de inhemska språken, finskan och
svenskan, till landets likaberättigade officiella
språk. – Den senaste näringslagen, af 1879, är byggd
på principen af arbetets frihet, i det den erkänner
hvarje enskilds rättighet att egna sig åt det yrke,
han eller hon vill omfatta. Ett förslag till ny
näringslag har öfverlämnats till 1907 års landtdag. –
Fullständig religionsfrihetslag saknas ännu, men
en dissenterlag af 1889 medger religionsfrihet åt
protestantiska sekter,
hvarutöfver den politiska valrätten och valbarheten
gjorts alldeles oberoende af trosbekännelsen; en
kommitté arbetar f. n. (1907) på ett förslag till
lag om religionsfrihet.
Litt.: Finlands författningssamling. – L. Mechelin,
"Storfurstendömet F:s grundlagar" (2:a uppl., 1891);
"Bidrag till F:s officiella statistik" (Handel och
sjöfart, Bergshandtering, Industri, Statsjärnvägarna,
Postväsendet m. fl.; utkomma årligen); "Öfversikt
af F:s ekonomiska tillstånd" (hvart femte år; den
senaste omfattar 1896–1900); "Statistisk årsbok för
F."; "Atlas öfver F. med text" (utg. af Sällskapet
för F:s geografi, 1899); "Notices sur la Finlande
publiées à l’occasion de l’exposition universelle à
Paris en 1900" (1900); "F. i 19:e seklet" (2:a uppl.,
1898); G. Grotenfelt, "Landtbruket i F." (1896).
Storfurstendömet F:s vapen utgöres af ett
upprättstående, af ett antal rosor omgifvet, krönt
lejon i
rödt fält; det reser sig med bakfötterna på
en nedåtvänd sabel och håller i högra väpnade
framfoten ett uppåtvändt svärd. F. eger ingen
särskild handelsflagg; finska fartyg använda
den ryska flaggan.
M. G. S.
Historia. F:s äldsta
historia är höljd i mörker. Skandinaviska och ryska
historieskrifvares meddelanden lämna ett föga säkert
stöd för den historiska forskningen, hvarför endast
arkeologiens resultat kunna åberopas. Fornforskarna
(J. R. Aspelin) ha delat stenålderns F. i två områden:
det sydvästra samt det norra och östra. Fynden från
sydvästra F. ha delvis en påfallande likhet med
de skandinaviska stenåldersfynden, så t. ex. de
till stort antal tillvaratagna s. k. "båtformiga"
hammaryxorna. I det östfinska området märkes
inflytande från öster. F:s bronsåldersfynd uppvisa ett
starkt skandinaviskt inflytande samt å vissa former
ett sådant från ö. Under järnålderns olika skeden
märkes fortfarande en täflan mellan österländska och
västerländska kulturformer. Språkforskningen kastar
jämte arkeologien och historiska urkunder ljus öfver
hedna tidens befolkningsförhållanden. F. var tidigt
befolkadt af lappar, som idkade boskapsskötsel
och genomströfvade landet intill dess sydligaste
delar. Senare, troligen först flera sekel e. Kr.,
inflyttade finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
