Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filipepi, Alessandro di Mariano, vanligen kallad Sandro Botticelli - Filipinos. Se Filippinerna, sp. 229 - Filippa - Filippa af Hainaut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kvinnor på så att säga ett mellanstadium, med
rikt sammansatt själslif. Hans religiösa figurer
få därigenom något så äkta mänskligt, men på samma
gång något sällsamt vemodigt. Obestridligen kan
en viss tröttsam enformighet ej frånkännas hans
madonnatyp med det ständigt af svårmod nedböjda
hufvudet, de tunga ögonlocken, det bleka, trånsjuka
anletet och armarna liksom afvärjande sträckta mot
barnet. Men å andra sidan kan väl konsten knappast
uppvisa mera tjusande, förandligade väsen än hans
madonnor och uppvaktande änglar, ynglingagestalter med
öfverjordisk hängifvenhet i blick och hållning. Bland
hans yppersta religiösa stafflibilder, ofta i rundt
format, må nämnas Mariabilden i Louvre, Madonnan i
furst Chigis galleri i Rom, Madonnan med Johannes
döparen och evangelisten Johannes (Berlin), den af
hans djupa Dante-studier i kompositionen synbarligen
påverkade Marias himmelsfärd (London) och framför allt
Magnificat (i Uffizierna), som betecknar höjdpunkten
af konstnärens framställningar ur Marias lif. Af hans
altar-bilder är Konungarnas tillbedjan (i Uffizierna)
särskildt framstående. - Samma poetisk-melankoliska
känsla, som genomströmmar andaktsbilderna,
ingjuter han äfven i sina framställningar af
antika myter och allegorier. De ryktbaraste,
Våren (se planschen; i Akademien i Florens) och
Venus Anadyomene (i Uffizierna), inspirerade af
A. Polizianos poesi, äro ett monumentalt vittnesbörd
om ungrenässansens nyväckta hänförelse för antiken,
men ega på samma gång i kolorit och stämning en
fin underton af det svårmod, som ofta utmärka
den medeltida konstens skapelser. Landskapet på
Botticellis "Våren" kan nu ej utöfva hela sin forna
tjuskraft, därför att temperafärgerna betydligt
mörknat, men gestalterna verka ännu lika ungdomligt
friska och intagande. Vårgudinnan anses vara en af
renässanskonstens yppersta allegoriska gestalter,
Venus i taflans midt säges likna Simonetta, Giuliano
di Medicis älskarinna, och honom själf har man velat
känna igen i Mercurius framför de tre sväfvande
gradernas förtjusande grupp. Draperierna äro här
ej så våldsamt fladdrande som ofta på Botticellis
målningar. Hvad beträffar "Venus uppstigande ur
hafvet", har F:s skumborna, guldblonda Afrodite
på sin snäcka fläktad i land af vindgudarna,
som äfven strö ut rosor, af konstkritiken blifvit
föremål för ganska olika omdömen. Från franskt håll
har hon klandrats såsom maniererad antikimitation,
C. Laurin tycker, att hon "påminner i sin kyska men
bländande skönhet genom sin ställning om Praxiteles’
Afrodite", W. Pater anser, att hon erinrar om Ingres’
felfria studier af det nakna, och E. Steinmann jämför
henne med Giorgiones "Liggande Venus" (Dresden). -
Till allegorierna hör äfven Förtalet (i Uffizierna)
med ämne från en under renässansen populär skildring
hos Lukianos. Genom sin arkitektoniska bakgrund, sitt
öfvermått af förgyllning och sina olika grupper af
ypperligt karakteriserade personer med passionerade
rörelser samt häftigt fladdrande draperier är taflan
ett af Botticellis mest egendomliga verk från hans
senare period. - Nästan samtidig härmed är den i
all sin enkelhet utomordentligt rörande, tyvärr ej
så väl bibehållna lilla genrebilden, Den utstötta
(furst Pallavicinis samling i Rom), som gör ett fullt
modernt intryck. - Karakteristiska verka äfven några
af hans profilporträtt,
särskildt af Giuliano de1 Medici (i Berlins museum)
och af en blond pärlsmyckad dam (i Frankfurt a. M.).
Bland Botticellis större kompositioner behandla
freskerna i Sixtinska kapellet Mose och Jethros
döttrar, Bestraffningen af Korahs uppror (med
ett fängslande porträtt af konstnären själf,
se fig.) och Kristi frestelse i öknen och på
tempellinnarna bibliska ämnen med en rikedom af
uttrycksfulla scener och figurer. En märklig plats
i hans produkten intaga de under arbetets gång
genom ett allt suveränare herravälde öfver stoff
och form framstående Dante-illustrationerna (84 i
Berlins kopparstickskabinett, 8 i Vatikanen; samtliga
reproducerade i ett 1896 af Lippmann utgifvet verk),
omfattande de allra flesta af "Divina Commedias"
sånger. Botticellis intressanta personlighet har
haft ett anmärkningsvärdt inflytande på vissa
riktningar af modern konst, särskildt de engelske
prerafaeliterna. Litt: Vasan, "Vite" etc. (1550),
hvars ej fullt tillförlitliga uppgifter om vissa
episoder i konstnärens lif här uteslutits, Crowe
och Cavalcaselle, "A new history of painting"
(1864-72), W. Pater, "The renaissance" (1888),
E. Steinmann, "Botticelli" (1900). Jfr äfven
en uppsats (sv. öfv.) af W. Pater om Botticelli
i "Ord och bild" (1899).
E. A-ie.
Filipinos. Se Filippinerna, sp. 229.
Filippa, drottning i Sverige, Danmark och Norge,
dotter af konung Henrik IV i England, föddes troligen
1393. Underhandlingar om ett giftermål mellan henne
och unionskonungen Erik XIII fördes flera år, och
först mot slutet af 1405 blef saken fullt afgjord. F:s
öfverresa från England egde rum under sommaren 1406,
och bröllopet firades i Lund 26 okt. s. å. Genom
sina personliga dygder och sina förtjänster om
nordens riken har F. i dessas historia förvärfvat
ett älskadt och aktadt namn. Med sin gemål lefde
hon, såvidt man känner, i ett godt förhållande,
och det finnes många bevis på det förtroende denne
hyste för henne. Det inflytande han lämnade henne
på sina rikens styrelse var, åtminstone vissa
tider, ansenligt. Visst är, att detta också lände
till konungens fördel, ty F. egde en kraft och en
klokhet, som visat henne vara en värdig syster till
Henrik V i England. Under Eriks långa bortovaro från
sina riken - från aug. 1423 till maj 1425 - skötte
drottningen regeringen och det med vida mera framgång
än hennes gemål. Äfven efter konungens återkomst
fortfor hon att ingripa i regeringsärendena. Hon
dömde i tvister mellan undersåtar samt deltog i
revisionen af svenska slottsfogdars räkenskaper och
(1426) i öfverläggningar med svenska rådet. 1428,
då hansestädernas flotta hotade Köpenhamn, uppeldade
hon försvararnas mod och bidrog härigenom till farans
afvärjande. Vid ett besök i Sverige afled hon 5
jan. 1430 i Vadstena, hvarest hon äfven begrofs.
Fr. W.
Filippa af Hainaut, engelsk drottning, dotter till
grefve Vilhelm af Hainaut, f. omkr. 1314, d. 1369,
1328 förmäld med engelske konungen Edvard III, har
förvärfvat sig ett vackert namn i historien genom
sin godhet och människokärlek. Så t. ex. hindrade hon
1347 genom sina enträgna föreställningar konungen från
att verkställa sitt beslut att låta afrätta de efter
Calais’ eröfring utlämnade borgarna. F. beskyddade
historieskrifvaren Froissart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
