Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 161-162 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fidias

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Medusahufvudet öfver bröstet och hjälm på hufvudet. I
den sänkta vänstra handen höll hon lansen, och med
den handen vidrörde hon äfven skölden. Denna var på
utsidan prydd med en amasonstrid och hade bredvid
sig Athenas heliga orm. På den utsträckta högra
handen höll hon en nära 2 m. hög Nike (segergudinna),
hvarjämte sandaler och fotställning voro prydda med
reliefer. Denna bild omnämnes för sista gången 375
e. Kr., under Valentinianus och Valens, och är sedan
spårlöst försvunnen. Den i München förvarade bysten
från Villa Albani anses vara den bästa återgifningen
af Pallastypens hufvud. Närmast originalets
komposition torde ett par små marmorstatyetter komma,
af hvilka den ena hittades i Aten, i närheten af
Pnyx, 1859, och den andra (se Athena, bild 1)
upptäcktes vid Athenagatan i samma stad nyårsaftonen
1880. Att märka är äfven ett i British museum (London)
befintligt fragment af en marmorsköld, som befunnits
vara en kopia af gudnnans sköld. Den är
nämligen på framsidan prydd med framställningen af
en amasonstrid, och bland kämparna befinner sig en
skallig äldre man, hvilken skall vara ingen annan än
F. själf. - Därmed var Pallas-idealet fastställdt,
likväl icke så orubbligt, att ej jämkningar redan
af F:s egen hand kunde komma i fråga. Så omtalas
flera Pallas-stoder än de redan nämnda af honom;
men i synnerhet var en af dem berömd, en bronsstod,
som invånarna på ön Lemnos skänkt till Akropolis
i Aten. Den var så berömd för sin skönhet, att ett
epigram förklarade Paris för en verklig kovaktare,
eftersom han hade kunnat föredraga Afrodite framför
vishetens gudinna. I några bevarade marmorstatyer har
man med allt större visshet trott sig återfinna goda
kopior af denna bronsstod (se fig. 1).

Fig. 1. Den (förmodade) lemniska Athena. (efter marmorkopior i Dresden och Bologna.)

F:s andra storverk, som han utförde på äldre dagar,
var kolossalstoden af Zeus i Olympia, äfven den en
kryselefantinbild, hvars hufvud nådde nära upp til]
templets tak (beräknadt till 17,5 m. höjd öfver
golfvet), ehuru guden var framställd sittande. Gudars
och människors fader hvilade på en mäktig tron, med en
olivkrans i de ambrosiska lockarna, en örnprydd spira
i den vänstra och en bevingad Nike på den framsträckta
högra handen, en gyllene mantel öfver nedre delen af
kroppen, men bröstet fritt. Ett underbart gripande
uttryck af gudomlig höghet lär ha hvilat öfver
anletsdragen. Tronen och
fotapallen voro betydande verk af arkitektonik,
utförda i de dyrbaraste material och prydda med
stoder, reliefbilder och målningar. Detta härliga
verk, som beundrades af hela fornvärlden såsom något
af det högsta den frambragt, så att den prisades
lycklig, som fått se F:s Zeus, förstördes år 408
e. Kr., då under Theodosius II templet, i hvilket
stoden hade sin plats, härjades af brand. Icke
heller af detta mästerverk ega vi således något i
behåll; knappt en fullständig beskrifning. En mycket
ofullkomlig föreställning om kompositionen få vi
genom mynt från Elis (se vidare Zeus).

Utom dessa gudabilder utförde F. flera andra,
t. ex. en Hermes af marmor, i Tebe, två gånger
Afrodite urania ("den himmelska") samt en Afrodite
af marmor, i Rom, högt prisad för sin skönhet; men
af allt detta finnes ingenting i behåll. Vi skulle
sålunda vara ur stånd att bilda oss en föreställning
om F:s stil och uppfattning, så vida vi ej i hvad
som återstår af Parthenons skulpturer egde i behåll
konstverk, hvilka med all säkerhet utgått ur hans
skola, ehuru det ej är bevisligt, att han själf lagt
hand vid dem. Dessa konstverk, hvilka funnits eller
ännu finnas på den härjade byggnaden, äro af trenne
slag. Först metoprelieferna i frisen, utgörande en
följd af enstaka kompositioner, med ett par figurer i
stark upphöjning, hufvudsakligen framställande scener
ur centaurstriderna samt, under mästarens tillsyn och
efter hans anvisning, utförda af många olika lärjungar
inom skolan. Därnäst de stora gafvelgrupperna af många
fristående figurer inom samma arkitektoniska ram,
komponerade med afseende på templets betydelse och
framställande, då de befunno sig i sitt ursprungliga
tillstånd, på östra sidan Athenas födelse, på den
västra hennes strid med Poseidon om det attiska
landet. Af de nu återstående, till största delen i
London förvarade fragmenten skulle man föga kunnat
sluta, om ej en fransk målare Carrey 1672 aftecknat
dem före den stora förödelse, som öfvergick Parthenon,
då venezianerna 1687 sprängde templet i luften. Dessa
stympade bilder utgöra nu den största skatt, som af
den antika konsten åt oss bevarats. Exempelvis de
sittande och halfliggande gudinnebilderna (se
Bildhuggarkonst, pl. II) präglas i utomordentlig
grad af lifsvärme i förening med

Fig. 2. Diadumenos Farnese (i British museum, London); antages vara kopia efter Fidias’ original i brons.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>