Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand, signatur för K. F. A. Holmström, se denne - Ferdinanda - Ferdinandea (Nerite, Julia) - Ferdinand Fredrik - Ferdinandsorden - Fère 1. La F. - Fère 2. La F.-Champenoise - Féré, Charles Octave - Feredschik - Ferekrates - Ferekratiska versen - Ferekydes 1. En af de äldste grekiske filosoferna - Ferekydes 2. Historieskrifvare - Ferenczy, Ferenc - Ferentia - Ferentino - Ferentinum. 1. Stad i det forna Etrurien - Ferentinum. 2. Stad i Latinum. Se Ferentino - Feret, Jean Baptiste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ferdinand, signatur för K. F. A. Holmström (se denne).
Ferdinanda Lag., bot., växtsläkte af fam. Compositæ
med en art, F. eminens (Cosmophyllum cacalioides),
inhemsk i Central-Amerika, en ända till 6 m. hög
buske, som för sina mycket stora, grågröna,
välluktande blad odlas som prydnadsväxt.
G. L–m.
Ferdinandea (Nerita, Julia), en ö, som i juli
1831 till följd af ett vulkaniskt utbrott dök upp
i Medelhafvet mellan staden Sciacca på Sicilien och
ön Pantelleria. Den hade 5–6 km. i omfång och togs
genast i besittning såväl af Neapel som af England,
men försvann mot slutet af s. å. Sommaren 1833 visade
den sig åter. Numera finnes ej ett spår af densamma,
men djupet där är endast 34 m.
Ferdinand Fredrik, hertig af Anhalt-Köthen,
f. 1769, d. 1830, var son till furst Fredrik
Erdmann af Anhalt-Pless, gick 1786 i preussisk
krigstjänst och deltog i fälttågen mot Frankrike
1792–95. Efter sin faders död, 1797, tillträdde
han det lilla furstendömet Pless. Efter slaget
vid Jena, 1806, slog han sig med sitt regemente
igenom de fientliga linjerna, men blef kort därpå
vid ett djärft försök att undsätta Breslau trängd
inåt Böhmen och afväpnades af österrikarna. Under
1813 års krig var han befälhafvare för den schlesiska
landstormen. Efter sin kusin Ludvigs död, 1818, blef
han hertig af Anhalt-Köthen och öfverlät då Pless åt
sin broder Henrik. 1825 öfvergick han jämte sin gemål
grefvinnan Julie af Brandenburg (Fredrik Vilhelm II:s
dotter med grefvinnan Dönhoff) till katolska kyrkan,
inkallade jesuiterna i Köthen och uppväckte därigenom
mycket missnöje bland sina undersåtar.
Ferdinandsorden (San Fernandoorden), spansk militärorden. Se Ordnar.
Fère [fär]. 1. La F., befäst stad
i franska dep. Aisne, vid Oise. 4,952 inv. (1901).
Artilleriskola (den äldsta i Frankrike), stor arsenal.
27 nov. 1870 gaf sig staden åt preussarna. –
2. La F.-Champenoise [ʃãpnωa’ṡ],
stad i franska dep. Marne, i det s. k. Champagne
pouilleuse. 2,211 inv. (1901). Där vann de allierades
avantgarde under kronprinsen af Württemberg 25 mars
1814 en seger öfver marskalkarna Marmonts och Mortiers
armékårer.
Féré, Charles Octave, fransk författare, f. 1815,
d. 1875, länge bosatt i Rouen, skref en mängd romaner:
Les chevaliers errants (1856),
La chanteuse de marbre (1857, båda i förening med Saint-Yves),
Les mystères du Louvre (1860),
Les quatre femmes d’un pacha (1864) m. fl.
Feredschik, stad i turkiska vilajetet
Edirne (Adrianopel), 25 km. från Maritsas
mynning. Omkr. 4,000 inv. Mineralkällor.
Ferekrates (grek. Φερεκρατης, lat. Pherecrates),
forngrekisk lustspelsförfattare, lefde och verkade
i Aten under senare hälften af 5:e årh. f. Kr. Han
var samtida med Eupolis och Aristofanes samt
representerar, liksom desse, den s. k. "äldre attiska
komedien". Redan af de gamle berömdes han för sin
rena och korrekta atticism. Hans lustspel synas ha
rört sig mera på det enskilda och litterär-musikaliska
än på det politiska lifvets område. I behåll varande
fragment hos Kock, "Comicorum atticorum fragmenta" (1880).
Efter honom har uppkallats den sedermera såväl i den
egentliga lyriken som i det grekiska dramats lyriska
strofer brukliga
Ferekratiska versen (lat. metrum Pherecrateum),
hvilken dock förekommer redan hos äldre skalder. Dess
metriska schema är:
-ū-uu-ū.
A. M. A.
Ferekratiska versen. Se Ferekrates och Glykoné.
Ferekydes (grek. Φερεκυδης, lat. Pherecydes). 1. En
af de äldste grekiske filosoferna, bördig från ön Syros,
lefde i början af 6:e årh. f. Kr. Han uppgifves såsom
den grekiska litteraturens äldste prosaist. De till
vår tid komna fragmenten af hans filosofiska verk
"Om naturen och gudarna" äro utgifna af Sturz, 1824. –
2. Historieskrifvare (logograf, se d. o.)
från ön Leros nära Miletos, lefde i Aten i midten af
5:e årh. f. Kr. Han författade bl. a. ett sagohistoriskt
verk i tio böcker, hvilket synes hufvudsakligen ha
varit en samling af attiska fornsagor. De bibehållna
fragmenten hos
C. Müller, "Fragmenta historicorum græcorum" I.
A. M. A.
Ferenczy [fä’räntsi], Ferenc, ungersk
operasångare, f. 1837 i Ungvár (enl. egen uppgift),
d. 1881, studerade för Lamperti, gasterade i
Tyskland, Italien, Spanien, England, Ryssland och
Skandinavien samt var vid sin död på lifstid engagerad
i Weimar. F. kom till Stockholm 1876 med R. Hennebergs
tyska operatrupp och förnyade besöket 1877 i spetsen
för en egen, fullständigt organiserad trupp, som
gaf operorna
"Jüdin",
"Fidelio",
"Stradella",
"Die stumme",
"Tannhäuser" och
"Lucie"
på Mindre teatern. På Stora teatern uppträdde han 1881.
F. egde en sympatisk och bildad tenor, och hans
dramatiska framställning utmärkte sig åtminstone genom
glöd.
Bäst lyckades han såsom
Masaniello,
Eleazar och
Tannhäuser.
A. L.*
Ferentina, fornitalisk gudinna, åt hvilken
var helgad en vid foten af det albanska berget
belägen lund med en helig källa, där latinerna
brukade hålla sina sammankomster.
A. M. A.
Ferentino, stad i italienska prov. Roma, s. ö. om
staden Rom. 8,100 inv. (1901; som kommun 12,398 inv.).
Biskopssäte. Staden har flera intressanta lämningar af
det forna Ferentinum, hvilket en tid tillhörde
volskerna, efter 413 hernikerna och från 361 f. Kr. romarna.
Ferentinum. 1. Stad i det forna Etrurien, förstördes
i 11:e årh. af invånarna i Viterbo. Ruiner vid det
nuv. Férento, nära Viterbo. – 2. Stad i Latium. Se
Ferentino.
Feret [frä], Jean Baptiste, fransk blomstermålare,
f. omkr. 1670, d. 1739 i Paris, blef 1709 medlem af
Académie royale de peinture et de sculpture i Paris
och kom i början af 1730-talet till Stockholm. Berch,
som betecknar honom såsom "en ej mindre snäll än
vurmaktig blomstermålare", nämner ock, att han "blef
strax brukad att måla några taflor för kongl. slottet,
som göra hans namn mycken heder". Han kallar honom
endast Baptiste, och under detta namn var F. äfven
känd i sitt hemland. I sept. 1733 erhöll F. för
kungl. slottets räkning i uppdrag att i plafonden i
"de fyra världsdelarnas salong" måla alla blommor,
festoner, fåglar och andra djur, men sannolikt blef
emellertid denna beställning ej utförd. F. lämnade
Stockholm i juli 1734 och begaf sig tillbaka till
Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
