Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 27-28 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fenger, Johannes Ferdinand - Fenger, Karl Emil - Fenger, Ludvig Peter - Fengr. Se Feng - Fenham. Se Benwell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i bildandet af Koskilde stiftskonvent 1843 samt i det
härifrån utgående Selskab for Danmarks kirkehistorie
1848 och i utarbetandet af konventets psalmbok (1850),
som 1855 vardt auktoriserad till begagnande i landets
kyrkor. Vidare var han led. af kyrkokommissionen
1854. S. å. flyttades han till Höje Taastrep vid
Roskilde. En samling småskrifter af F. utkom 1873.
E. Ebg.


3. Karl Emil F., den föregåendes broder,
dansk läkare och statsman, f. 9 febr. 1814,
d. 21 sept. 1884, blef student 1829 samt aflade
kirurgisk examen 1835. Efter att 1836-39 ha studerat
vid främmande universitet, särskildt i Paris,
blef han med. licentiat 1840, doktor 1842, lektor
i patologi 1843, ord. professor 1850 och var
därjämte öfverläkare vid Frederiks-hospitalet i
Köpenhamn 1851-59. Som klinisk lärare samlade han
omkring sig ett stort antal adepter och främjade
det medicinska studiet genom att häfda vikten af
patologiska experiment. Äfven tog han viktig del i
flera hygieniska åtgärder. Därjämte spelade F. en
framstående politisk roll. 1850-52 var han medlem
af folketinget och blef "ordförer" (sekreterare)
i finansutskottet. Som sådan utöfvade han stort
inflytande på finanslagförslagets uppsättning och
behandling samt sökte i synnerhet gifva detsamma
klarhet och formell korrekthet. 1856 invaldes
F. i riksrådet och blef äfven då finansutskottets
ordförer. I maj 1859 blef han finansminister och
kvarstod - med ett kort afbrott - på den posten till
slutet af 1863. Två stora reformer genomförde han som
minister: den inhemska skuldens konsolidering och 1863
års tull-lag, hvaremot hans stora sparsamhetsifver
kom att skada försvarsväsendets utveckling. 1861-76
var F. åter ledamot af folketinget och utvecklade stor
verksamhet som ordförer i finansutskottet 1865-69
och som ordförer vid antagandet af de nya lagarna
om härens och flottans organisation 1867-68. Maj
1870-mars 1872 innehade han ånyo finansportföljen, och
1875-83 var han borgmästare i Köpenhamn för finans- 
och sjukvårdsafdelningen. Sedan 1853 var F. dessutom
ledande medlem af Sundhetskollegium och sedan 1856
direktör för Veterinär- og landbohöjskolen samt hade
under årens lopp säte i en mängd viktiga kommittéer
och styrelser, bl. a. 1872 i den skandinaviska
myntkommissionen. Sedan 1866 var F. geheimeetatsråd.
E. Ebg.

4. Ludvig Peter F., son till P. A.
Fenger, dansk arkitekt, f. 7 juli 1833, d. 9 mars
1905, blef 1852 student och s. å. filos. kandidat,
egnade sig därefter åt byggnadskonsten, vann flera
gånger medalj vid Konstakademien, var 1867-69
dess resestipendiat och blef efter sin hemkomst medlem
af akademien. 1876-80 uppförde han i Köpenhamn
Jakobskirken, på Österbro, i spetsbågsstil, och
Matteuskirken, på Västerbro, i rundbågsstil. 1886
blef han stadsarkitekt i Köpenhamn och har såsom sådan
uppfört folkskolehus, hufvudbrandstationen,
det stora fängelset vid Vestrefælledvej m. m. F. har
utgifvit Dorische polychromi (1886, med stora
afbildningar i färgtryck) och, tillsammans med
K. V. Bruun, Thorvaldsens museums historie (1892).
Ph.W.*

Fengr. Se Feng.

Fenham [febern]. Se Benwell.

Fenhvalar, Balcenopteridæ, zool., en däggdjursfamilj,
som tillhör underordningen bardhvalar och ordningen
hvaldjur och som skiljer sig från öfriga bardhvalar
genom förekomsten af en ryggfena eller någon
gång i dess ställe af en knöl samt därigenom, att
strupen och främre delen af buksidan äro försedda med
längsgående hudveck. Som de äro oroligare och snabbare
än räthvalarna och som de ej ega dessas ofantligt
tjocka späcklager, ej heller så långa barder, ha de
först på senare tider blifvit föremål för fångst, och
detta i synnerhet sedan de jämförelsevis värdefullare
räthvalarna i de trakter, där de en längre tid
jagats, blifvit allt sällsyntare. Arter af denna
familj förekomma i alla haf. Omkr. 20 (delvis osäkert
begränsade) lefvande arter äro. beskrifna.

Sedan mera än tre årtionden har man vid Norges
nordkust jagat de talrikt förekommande fenhvalarna
och upprättat fabriker för att tillgodogöra sig denna
fångst. En norsk hvalfångare, Svend Foyn, skapade
genom uppfinningen af särskilda fångstredskap denna
nya industrigren; senare ha flera aktiebolag grundats,
som upprättat hvalfångarstationer vid Finnmarkens
kuster ända till Kolahalfön. Äfven på Island och
Björnön ha dylika stationer anlagts. Fångsten
bedrifves från en liten ångare, i hvars för är
uppställd en harpunkanon. Ur denna affyras på hvalen
en projektil, som består af en grof järnharpun. Denna
är fäst vid ångbåten förmedelst ett starkt rep;
spännes genom hvalens rörelser detta hårdt, exploderar
en å harpunen anbragt granat, hvilket i vanliga fall
medför hvaleas död.

Släktet Megaptera, puckelhvalarna, utmärkes
genom tjock, undersätsig kropp, mycket långa främre
extremiteter, hvilkas kanter äro ojämna, och låg,
knöllik ryggfena; puckelhvalen (M. boops, fig. 1),
hvars barder äro svarta, uppnår en längd af öfver 17
m. (japanska exemplar uppgifvas blifva 22 m. långa);
kroppen är ofvan svart, undertill å strupen och fram
bröstet hvit, för öfrigt svart med hvita fläckar;
främre extremiteten är delvis hvit. Å hufvudet
finnas några smärre hudknölar, som bära ett eller ett
par borstlika hår och som gifvit upphof till denna
hvals norska namn: knölhval. Den främre extremiteten
uppnår nära en tredjedel af kroppslängden. Såvida
alla individer af detta släkte tillhöra samma art,
skulle densamma ha en, synnerligen stor utbredning:
i både södra och norra delen af Atlantiska oceanen,
i Indiska hafvet och i Stilla oceanen ända till
Beringssundet. Vid Sveriges kuster är den mycket
sällsyntare än vid Norges. Den företager på bestämda
årstider regelbundna vandringar. Sålunda infinner
den sig vid Skandinaviens kust i febr. och mars,
försvinner därpå för att först i juni och juli
återkomma dit. Att den företager mycket vidsträckta
vandringar framgår däraf, att man i en sommaren 1900
vid Finnmarken ilanddrifven puckelhval funnit delar af
en amerikansk harpun. Sannolikt stå dessa vandringar
i samband med fortplantningen. Honan uppgifves gå
dräktig 11-12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>