Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egenskapsord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tronbestigning i England) infödingsrätt i England,
hvarigenom Jakobs skotska gunstlingars möjligheter
till godsförvärf i England ökades. 1616 upphöjdes
E. till viscount Brackley, och hans son John
E. (f. 1579, d. 1649) blef 1617, till lön för faderns
förtjänster, earl af Bridgewater. Denne blef 1631
president i rådet för Wales, och det var för att
fira hans första besök därstädes, som Miltons "Comus"
1634 skrefs och uppfördes på Ludlow castle.
2. Francis E., 3:e hertig af Bridgewater,
kanalbyggare, f. 1736, d. 1803, bekostade den af
James Brindley anlagda Bridgewaterkanalen (se
d. o.), hvilken underlättade grufdriften vid E:s
nära Manchester belägna kolgruffält. E.,
som genom denna kanalanläggning förvärfvade
hedersnamnet "den brittiska inlandssegelfartens
fader", egnade sig helt åt skötseln af sina rikt
vinstgifvande grufvor och kanaler samt lade
grund till den berömda Bridgewater-samlingen
af dyrbara målningar.
3. Francis Henry E., 8:e earl af Bridgewater,
mecenat och samlare, f. 1756, d. 1829, var
son till John E., biskop af Durham (f. 1721, d.
1787) och inträdde själf i det andliga ståndet
samt innehade flera prebenden, hvilka han
skötte genom ställföreträdare. Sedan han 1823,
efter sin äldre broders död, ärft earltiteln och
en stor förmögenhet, bodde han mestadels i Paris,
där han sysslade med teologiskt och släkthistoriskt
författarskap samt gjorde sig känd genom de
bisarraste nycker (han höll t. ex. i sitt hus stora
skaror af kattor och hundar, klädda som människor).
I sitt testamente skänkte han till British museum
sin dyrbara manuskriptsamling, de s. k.
"Egertonmanuskripten" (mest rörande fransk och
italiensk historia och litteratur), hvarjämte
han anslog 8,000 pd. st. (144,000 kr.) att af
presidenten i Royal society utdelas som belöning för
det bästa arbete om "Guds allmakt, vishet och godhet,
ådagalagda i hans skapade verk". Belöningen
fördelades på 8 naturvetenskapliga arbeten af
skilda författare, hvilka utgåfvos 1833—36 och
äro kända under namnet "Bridgewaterböckerna".
4. Francis E., earl af Ellesmere, systersons
son till E. 2, skriftställare och politiker,
f. 1800, d. 1857, tillhörde egentligen
släkten Leveson-Gower (se d. o.), men antog,
då han efter sin fader, den 1:e hertigen af
Sutherland, ärfde de Egertonska godsen, 1833 namnet
Egerton. Han var 1822—46 medlem af underhuset och var
i Wellingtons ministär jan. 1828—juli 1830 förste
sekreterare för Irland samt juli—nov. sistnämnda
år krigsminister. 1846 upphöjdes han till peer
med titeln earl af Ellesmere och viscount Brackley.
Mer än som politiker är emellertid E. känd som
konstkännare och skriftställare. För den dyrbara
konstsamling han ärft och själf ytterligare förökat
byggde han ett präktigt galleri i Bridgewater
house i London samt gjorde den tillgänglig
för allmänheten. Bland hans skrifter märkas en
öfversättning af Faust (1823), reseskildringarna
Mediterranean sketches (1843), Guide to northern
archæology (1848), en biografi öfver Wellington
(1852) och diktsamlingen The pilgrimage (1856)
samt en mängd öfversättningar från Schiller,
Hugo, Dumas m. fl. Hans utmärkta, mestadels
geografiska artiklar i "Quarterly review"
(1834—35) utgåfvos samlade i Essays
on history, biography, geography etc. (2 bd., 1858).
V. S—g.
Egerton [e’dʃətn], George. Se Bright, Mary Chavelita.
Egervatten. Se Franzensbad.
Egeröen. Se Egersund.
Egeskov [-skåv], dansk herrgård, 15 km. n. v. om
Svendborg på Fyn, tillhörde under 14:e—16:e årh. den
holsteinska ätten Schinkel, kom 1545 till Frans
Brockenhuus, som uppförde den nuv. gården, 1656 till
Otte Krag och 1784 till släkten Bille-Brahe och blef
1811 stamhus. Utom hufvudgården och stora skogar
höra till detta några arrendegårdar och ett kapital
på 1,6 mill. kr.
E. Ebg.
Egesta (grek. Ἐγέστα), stad. Se Segesta.
Egestorff, Georg, pseudonym för tyske författaren
Georg von Ompteda.
Egg, ö. Se Eigg.
Egg, Augustus Leopold, engelsk målare, f. 1816,
d. 1863, gjorde sig fördelaktigt känd dels genom
taflor, som illustrera humoristiska scener
ur Shaksperes dramer, dels genom historiska
genrestycken.
Egga, handelsplats i brittiska kolonien Norra
Nigeria (landet Nupe), på högra stranden af Niger,
110 km. ofvanför Benues mynning. Omkr. 8,000
inv. Elfenbenshandel.
Eggby, socken i Skaraborgs län, Valle härad. 1,961
har. 536 inv. (1905). Annex till Skarke (Varnhem),
Skara stift, Billings kontrakt.
Egge, Peter, norsk författare, f. 1 april 1869 i
Trondhjem, son till en arbetare, debuterade 1891 med
romanen Almue, som följdes af sjölifsskildringen
En skibsgut (1892), berättelserna Anfægtelser
(1893), Straf (s. å.), Folkelivsskildringer (1894),
som fortsättas i Nordfra (1895) och Tröndere
(1898), skådespelet Stridsmænd (1896), Jomfru
Nelly Maartens (1897), en roman från 1848—51,
lustspelet Faddergaven (s. å.), konstnärsromanen
Gammelholm (1899), lustspelet Jakob og Kristoffer
(1900; uppf. i Stockholm 1902), romanerna Majnætter
(1902), Familien paa Raaum (1903), Oddvar Hage og
hans venner (1905) och En liden gut (1906) samt
ett band Komedier (s. å.). E. tillhör realisterna
och har företrädesvis lyckats i sina skildringar
från folklifvet. Han är oftast tung i sin form,
och den samvetsgranna iakttagelsen, den varma
känslan förbindas ej alltid med full konstnärlig
behärskning af stoff och framställning. Jfr
Nærup, "Ill. norsk litteraturhist." (1905).
R—n B.
Eggegrund, en på en holme i Gäflebukten, 8,5 km. n. om
närmaste fastland, Upplandskusten, belägen linsfyr
med fast hvitt sken samt rödt och hvitt klippsken. Den
är anbragt i ett trätorn, 18,5 m. öfver hafsytan, och
har en lysvidd af 14 minuter för hvitt och 12 minuter
för rödt sken. Fyren ändrades senast 1900. Mistlur,
drifven af maskinkraft.
A. G.
Eggeling, Julius, tysk-engelsk indolog, f. 1842 i
Anhalt, 1872 professor i sanskrit vid University
college i London och 1875 professor i sanskrit och
jämförande indoeuropeisk språkvetenskap vid Edinburghs
universitet, har bl. a. författat en afhandling om en
kommentar till "Ṛigveda prātiçākhya" (i Müllers uppl.,
1869) och art. Brahmanism och Sanskrit language and
literature i 9:e uppl. af "Encyclopædia britannica",
upprättat kataloger öfver sanskritmanuskript i Royal
asiatic society (i dettas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
