Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1349-1350 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eden ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nordstaternas sida deltaga i inbördeskriget i Förenta
staterna. Han bevistade den ryktbara striden på
Hampton Roads 1862 och befordrades i juni 1863 till
förste löjtnant på grund af sitt modiga uppförande
vid belägringen af Suffolk, tjänstgjorde sedan som
ingenjör vid stabskåren och ledde befästningsarbetet
vid Yorktown. I okt. s. å. tog han afsked,
återvände till Sverige och blef 1864 underlöjtnant
vid Värmlands regemente, där han 1869 blef andre
regementsadjutant. Under tiden hade han något år
(1867—68) vistats i Tyskland för språkstudier. 1870
lämnade han krigstjänsten för att helt egna sig
åt språkvetenskapen och reste i detta syfte öfver
till Amerika, där han aflade filosofiska examina
och 1874 blef filos. doktor och docent i franska
vid Yale-universitetet i Newhaven.
Här kom han i nära förbindelse med den berömde sanskritisten
och jämförande språkforskaren W. D. Whitney, hvars
professur E. uppehöll 1876 och 1878—79. 1880 blef
E. docent i sanskrit vid Lunds universitet, där
han invigde flera nu framstående språkforskare
i detta ämne, och var tillika lärare vid Lunds
realskola. 1884 kallades han till professor i sanskrit
och moderna språk vid Nebraskas statsuniversitet
i staden Lincoln i Nord-Amerika. Där stannade han
sex år, men hans önskan var alltjämt att kunna få en
ordinarie plats i sitt fädernesland, och då en sådan
vid Göteborgs högskolas inrättande 1890 yppades,
mottog han kallelsen såsom professor i germanska
språk, hvarmed han äfven förenade undervisning i sitt
älsklingsämne sanskrit och jämförande språkforskning,
och återvände 1891 till Sverige. Därjämte blef han
högskolans förste rektor (1891—93) och inlade stora
förtjänster om dess praktiska ordnande — särskildt var
han angelägen om att genom examensrättens förvärfvande
försäkra högskolan om en fast lärjungeskara — samt
ledde under ingalunda lätta förhållanden den nya
högskolans öden. Men ekonomiska förhållanden och
bryderier med jordegendomar i Amerika drefvo honom
1893 ånyo ditöfver, helst hans gamla universitet
i Nebraska erbjöd honom professuren i romanska
språk, som han likväl senare utbytte mot den
i jämförande lingvistik och sanskrit. Under de
åtta år han nu ytterligare tillbragte i Amerika
befäste E. ännu mera sitt anseende såsom en af
de amerikanska universitetens bästa krafter och
hyllades af svensk-amerikanerna såsom en af deras mest
representativa personligheter. Då E. 1901 hörsammade
kallelse att ännu en gång återvända till hemlandet
för att öfvertaga en plats såsom medlem af Svenska
akademiens Nobelinstitut (för engelsk och nederländsk
vitterhet), väckte detta smärta och saknad bland hans
kamrater och lärjungar, liksom fallet varit 1891 och
1893. Han hedrades med juris doktorsgrad, Nebraskas
studenter läto utföra E:s porträtt, och universitetet
erbjöd honom, om han än en gång ville återvända,
att kvarstå såsom professor emeritus. Han hade
redan förut mottagit talrika vittnesbörd om, huru högt
hans arbete var skattadt; han var medlem af ett antal
amerikanska språkvetenskapliga samfund. Sedan 1891
var han äfven medlem af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg
och var 1893 dess ordförande. Lång blef icke hans nya
verksamhet i hemlandet, ty redan 9 dec. 1903 afled
han i sin villa å Djursholm.


E:s skriftställarverksamhet var i hög
grad omfattande. Han författade ett antal
specialundersökningar i sanskritforskning och utgaf en
Sanskritspråkets formlära (1883) och A compendious
sanskrit grammar (1885); vidare flera undersökningar
i modern språkforskning och i jämförande filologi,
såsom The kindred germanic words of german and english
(1880), den med Norbergska priset belönta Quelques
observations sur l’élément roman de l’anglais (Lunds
univ:s Årsskrift, 1883) och Jämförande grammatik;
omfattande sanskrit, grekiska, latin och gotiska,
af hvilken dock blott 1:a bandet, omfattande
ljudlära och nominal stambildningslära, utkom
(1893). Han utarbetade stora lexika (tysk-engelskt
och engelsk-tyskt, tillsammans med Whitney, 1877;
fransk-engelskt och italiensk-engelskt) äfvensom
smärre språkläror (en engelsk, 1869, ny uppl. 1883;
en fransk, 1890, och en spansk, 1891), författade
talrika tidskriftsuppsatser i undervisningsfrågor
och andra ämnen, skref talrika resebref, bl. a. från
Mexico, och utförde en rad öfversättningar af högt
värde; sålunda föreligga af hans hand tolkningar
af de indiska skaldeverken "Schakuntala" (1875),
"Molnbudet" (s. å.), "Malavika" (1877), "Nalasagan"
(1880); vidare af dikter af H. W. Longfellow
("Evangelina", 1875, "Valda dikter", 1892) och
Alfr. Tennyson ("Dikter i urval", prisbelönt af
Vet. akad. med Letterstedtska priset 1902) samt
"Ur Amerikas skönlitteratur" (1878—79).

Dessutom framträdde E. såsom skald med Dikter i
original och öfversättning (1884) samt diktsamlingarna
Blåklint (1894) och Brustna återljud (postum,
1904). I dessa dikter möter man en visserligen icke
säreget originell, men fin och allvarlig skaldenatur,
som uppenbarar en nobel och vemodsfull känsla och
en ädel trängtan till ideala rymder; närmast sluter
sig E. till tankelyriken hos vissa engelska skalder
och hos Rydberg. Hans postuma diktsamling bär prägel
af, att döden icke kom honom oväntad, dödsaningen
klingar genom flera dess kväden. E. var en ovanligt
dugande och kraftig personlighet; man anade icke,
att bakom hans lugna, trygga yttre dolde sig ett
så oroligt temperament, som icke ryggade att kasta
sig ut i okända äfventyr; hans karaktär företedde
en egendomlig blandning af vankelmod och ihärdighet,
men hade han en gång valt sin chance, fullföljde han
den energiskt och dugligt — som tapper militär, nitisk
språkforskare, driftig lärare, mångsidigt intresserad
skriftställare. Öfverallt, där han verkade, var han
älskad och skattad för sin flärdfria, rättframma och
trofasta personlighet. I likhet med sin värmländske
landsman John Ericsson tillhörde han på en gång
Sverige och Amerika och förenade en varm kärlek
till fosterjorden med en innerlig hängifvenhet
för det stora väldet på andra sidan Atlanten.
K. W—g.

2. Anne Charlotte E., den föregåendes sysslings
hustru, författarinna. Se Leffler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>