Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyrhólar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekipagedepartement i Stockholm. D., som 1890—93
varit statsrevisor och 1896—98 disponent för
aktiebol. Bofors-Gullspång, hade småningom
blifvit bemärkt äfven inom den politiska världen
och kallades därför 21 okt. 1898 till statsråd och
chef för Sjöförsvarsdepartementet i Boströms 1:a
ministär samt kvarstannade vid Boströms afgång 1900 i
v. Otters. Som sådan mottogs han med stor välvilja af
riksdagen, tills ett disciplinmål inom flottan ådrog
honom anmärkning af konstitutionsutskottet, hvilket
i förening med hans oparlamentariska uppträdande
(den kategoriska förklaringen: "Det är bra som
det är" inom flottan) tvang honom att afgå 16
maj 1901. D., som 1899 befordrats till kommendör,
utnämndes vid sin afgång från sjöministerposten
till landshöfding i Värmlands län. Han blef 1892
led. och 1898 hedersled. af Örlogsmannasällsk. samt
1899 led. af Krigsvet. akad.
2. Vilhelm D., den föregåendes broder,
sjömilitär, f. 26 mars 1858 i Hagelbergs
socken, Skaraborgs län, blef 1877 underlöjtnant
och 1882 löjtnant i flottan. 1886—89 var han
lärare vid Sjökrigsskolan, blef 1888 kapten, 1898
kommendörkapten af 2:a och 1901 af 1:a graden. 1889—92
tjänstgjorde han i flottans stab, var 1894—99 chef för
Artilleridepartementet i Karlskrona och 1899—1904
för Marinförvaltningens artilleriafdelning. 1903
blef D. kommendör och 1904 konteramiral samt
inspektör för flottans öfningar till sjöss och
förde 1905 befälet öfver den vid rikets västra kust
sammandragna kustflottan. 29 maj 1906 utnämndes han
till statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet
i Lindmans ministär. D. deltog 1883—85 i fregatten
"Vanadis’" världsomsegling. 1893 blef han led. och
1904 hedersled. af Örlogsmannasällsk. samt 1899
led. af Krigsvet. akad. D. har utgifvit Lärobok i
sjöartilleri (1892). — D:s tvillingbroder Gustaf
D., 1891—96 marinattaché i Petersburg, blef 1898
kommendörkapten af 2:a samt 1901 af 1:a graden
och 1903 kommendör. 1900—05 var han chef för
Sjökrigsskolan, 1905 för Sjökrigshögskolan samt
blef s. å. varfschef i Stockholm. Han är led. af
Örlogsmannasällsk. (1896) och Krigsvet. akad. (1900).
Dyrtid var ett begrepp, som spelade en stor roll
i äldre tider, kanske främst under medeltiden, då
den ekonomiska politikens egentliga ögonmärke var
att tillgodose konsumenternas omedelbara behof och
då höga pris på förnödenheter därför bekämpades med
alla tillgängliga medel. Under merkantilsystemets
tid, då hufvudintresset vändes till produktionen
och man trodde sig genom dess uppmuntran bäst
tjäna konsumenternas varaktiga bästa, blef oron för
höga priser betydligt förminskad, i synnerhet som
den eftersträfvade ökningen af cirkulationsmedel
måste minska penningens köpkraft, d. v. s. höja
varupriserna. På den egentliga lifsmedelspolitikens
område höllo sig emellertid de medeltida åtgärderna
kvar mycket länge i de flesta länder, hvarjämte
de moderna staterna ingrepo genom upprättande af
spannmålsmagasin och andra medel till prisernas
utjämnande och hungersnödens förebyggande. I våra
dagar betraktas en prisstegring åtminstone af
vetenskapsmännen vanligen med ganska ringa oro;
de flesta bland dem torde t. o. m. anse, att just
stigande priser äro nödvändiga för att egga till
produktionens utveckling. Säkert är, att stigande
priser i regeln äro utmärkande för uppgångsperioder
med allmän förhoppningsfullhet, medan "de dåliga
tiderna" äro tider af sjunkande prisnivå, arbetslöshet
och depression — vare sig prisförändringen beror af
de periodiska växlingarna inom det ekonomiska lifvet
eller af varaktiga förändringar i penningvärdet. Det
är dock gifvet, att prisnivåns nöjande aldrig kan
vara en odelad fördel och att den särskildt kännes
hård för fasta löntagare, hvilkas köpförmåga därigenom
minskas (jfr Dyrtidstillägg). — Helt annorlunda
förhåller det sig med den lokala dyrtiden, framkallad
af missväxt på orten, brist på tillgång utifrån och
däraf följande knapphet på förnödenheter. Genom
nutidens kommunikationsmedel bli sådana följder
af lokal brist emellertid alltmer sällsynta i
Väst-Europa, och för öfrigt gäller det äfven i detta
afseende, att ett lokalt öfverflöd med åtföljande
prisfall kan vara nästan lika fördärfligt som
missväxt för en ort utan moderna kommunikationsmedel.
E. Hkr.
Dyrtidspolitik. Se Dyrtid.
Dyrtidstillägg, ett af riksdagen sedan 1901
årligen beviljadt extra anslag till förhöjning af
aflöningen för en del tjänstemän och betjänte inom
statsdepartementen jämte därunder hörande ämbetsverk,
kårer och stater, hvilkas aflöning blifvit af konung
och riksdag bestämd eller utgår efter af riksdagen
pröfvade grunder. Det har utgått med 10 proc. å
kontant aflöning, dock högst 500 kr., från 1905
högst 300 kr. 1901—04 undantogos från åtnjutande
af dyrtidstillägg tjänstemän och betjänte med
bostads- eller boställsförmån, tjänstemän med högre
aflöning än 7,000 kr. samt tjänstemän och betjänte,
hvilkas sammanlagda inkomst af arbete uppskattats
till högre belopp än 7,000 kr. 1905 bestämdes,
att de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner
af statstjänst uppginge till mer än 5,000 kr.,
samt de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöning
vid 1901—04 årens riksdagar ny- eller omreglerats
efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre
staternas fastställande, skulle undantagas från
åtnjutande af dyrtidstillägg. I dyrtidstilllägg ha
sålunda som förslagsanslag af riksdagen beviljats:
2,788,500 kr. (1901), 2,721,617 kr. (1902), 1,837,200
kr. (1903), 1,753,200 kr. (1904), 1,034,000 kr. (1905)
och 1,016,600 kr. (1906). Äfven från 1874 tills
ämbetsverkens då nya stater fastställts beviljades
af riksdagen ett dyrtidstillägg.
Dyrön, Stora, ö tillhörande Rönnängs kapellförsamling
i Göteborgs och Bohus län, s. om ön Tjörn och skild
därifrån genom ett 0,5 km. bredt sund. Med ett
statsanslag af 24,200 kr. anlades 1900—03 en hamn på
norra sidan af ön.
Dys-, grekiskt prefix, med betydelse af obehag,
dålighet, brist, fel eller svårighet, ofta
motsv. prefixet miss-, eller van-, någon gång
prefixet o-.
Dysartri (af grek. dys-, se d. o., och arthron,
led), svårighet för artikuleradt uttal, stamning. Jfr
Anartri.
Dysemi (af grek. dys-, se d. o., och haima,
blod), felaktig blodsammansättning.
Dysenteri (af grek. dys-, se d. o., och enteron,
tarm), med. Se Rödsot.
Dysestesi (af grek. dys-, se d. o., och
aisthesis, förnimmelse, känsla), med., rubbning
i hudkänsligheten.
Dysfagi (af grek. dys-, se d. o., och fagein,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
