Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dynamoprincipen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i dessa nedrulla små bollar af spillning, i
hvilka de lägga sina ägg, samt många arter (de
s. k. dyngbillarna) af släktet Aphodius, hvilka ej
gräfva i jorden, utan lägga äggen direkt i spillning.
G. G.
Dyngbillar, zool. Se Dyngbaggar.
Dyngja (fnod.), frustuga, ett arbetsrum för kvinnor,
hvilket höjde sig föga öfver jordens yta och enligt
Tacitus’ "Germania", kap. 16, till skydd för kylan
ursprungligen var betäckt med gödsel.
B—e.
Dyning l. Dödsjö, sjöv., en egendomlig rörelse
på hafsytan, med långa och ibland äfven djupa
vågor, hvilka sällan "bryta" (bilda hvitt
skum). Ofta förebådar dyningen annalkande storm
eller vindförändring (i sistnämnda fall kommer
vinden merendels från samma håll som dyningen);
men ännu oftare är den en vågrörelse, som hafvet
bibehåller, stundom flera dagar, efter en storm
och sedan annan vind blifvit rådande. Någon
gång förnimmas dyningar från olika håll.
R. N.*
Dünkirchen. Se Dunkerque.
Dynsten, mek., gammal benämning på ett vattenhjuls
tapplager.
Dynt, zool. och husdjurssk., en blåsmask,
som förekommer i svinkreatur och hvilken utgör
ett utvecklingsstadium till en af människans
binnikemaskar, Tænia solium (jfr Binnikemask med
fig.). Ifrågavarande blåsmask är 6 mm. lång, 2,5
mm. bred och till större delen omgifven af en hvit,
svagt genomskinlig hinna. Genom att förtära exkrement
efter människor, som hysa nämnda binnikemask,
upptaga svinen ägg från densamma, och efter 2 1/2—3
månaders förlopp hafva ynglen i äggen utvecklat sig
till blåsmaskar, hvilka förblifva i detta tillstånd,
så länge svinen lefva. Förekomma dyntblåsorna i
ringa mängd, så orsaka de svinen ej någon märkbar
olägenhet, men i motsatt fall kunna de gifva upphof
till försvårad andning (om de finnas ymnigt i halsens
muskler) eller föranleda afmagring samt vattensvulster
(ödem) i flera kroppsdelar. Stundom finnes dynt
rikligt i tungan, så att slemhinnan på nedre ytan
af denna lem får ett knottrigt utseende, hvarför man
flerstädes, vid köp af lefvande svinkreatur, brukar
undersöka nämnda slemhinna. Svin, som vid slaktningen
befinnas hysa dynt, böra nedgräfvas, sedan man af dem
urkokat fettet. Den, som vill hindra utveckling af
dynt, bör tillse, att svinen fodras inomhus, så länge
de äro under ett halft år gamla — efter hvilken ålder
de ej inficieras, äfven om de med födan upptagit ägg
till binnikemaskar —, eller att de, såvidt möjligt är,
afhållas från att förtära människoexkrement.
Förutom svinen kan äfven en del andra djur angripas
af samma blåsmask, nämligen hundar, björnar,
rådjur, katter, råttor och apor. En annan dyntform
förekommer någon gång hos nötkreatur och utgör
likaledes ett larvstadium till en hos människan
förekommande bandmask, Tænia mediocannellata.
C. A. L.*
Düntzer, Johann Heinrich Joseph, tysk filolog
och litteraturhistoriker, f. 1813 i Köln, d. 1901,
blef 1837 docent i klassisk litteratur i Bonn och
1846 bibliotekarie vid gymnasiebiblioteket i Köln
samt fick 1849 professors titel. De viktigaste
af hans filologiska arbeten äro Die lehre von der
lateinischen wortbildung (1836), Die declination
der indogermanischen sprachen (1839), Homer und der
epische cyklus (s. å.), Kritik und erklärung der
horazischen gedichte (1840—46) och Die homerischen
fragen (1874). Bland hans litteraturhistoriska
arbeten, af hvilka flertalet sysslar med den tyska
poesiens glansperiod, må nämnas: Gœthe als dramatiker
(1837), Gœthe’s Faust (1850—51; 2:a uppl. 1857),
Frauenbilder aus Gœthe’s jugendzeit (1852), Schiller
und Gœthe (1859), Aus Gœthe’s freundeskreise
(1868), Erläuterungen zu den deutschen classikern
(85 hftn, 1855›1900) och Gœthes leben (1880),
hvarjämte han utgaf brefsamlingar af stort värde för
den nyare tyska litteraturhistorien. D:s kommentarier
till tyska författare äro mycket använda på grund af
sin rikedom på upplysningar, men man har förebrått
dem otillräcklig filologisk apparat och bristande
poetisk uppfattning.
Dynäs, ångsåg i Gudmundrå socken, Västernorrlands
län, eges af Dynäs aktiebolag. Tillverkningen uppgick
1905 till 23,729 kbm. sågade och hyflade trävaror
(tillv.-värde 471,390 kr.) samt 48,700 hl. träkol
(tillv.-värde 20,000 kr.). Arbetsstyrkan utgjorde
s. å. 98 personer.
Dyogi. Se Yogi.
Dypera. Se Dupe.
Düppel, den tyska namnformen för Dybböl.
Dürbach, A. L. Se Karsch, A. L.
Dürck, Friedrich, tysk målare, f. 1809 i Leipzig,
d. 1884 i München, var elev af Josef Stieler,
gjorde sedan resor i Italien och blef därefter en
mycket eftersökt porträttmålare i München. Han
är representerad i nya pinakoteket därstädes. Han
målade bl. a. porträtt af konung Oskar I af Sverige
1849, af drottning Josefina och af Leuchtenbergska
furstehusets öfriga medlemmar. Slutligen slog
han sig på mytologiska genremotiv. Flera af hans
porträtt finnas på Stockholms slott och lustslotten.
G—g N.
Dyre, Mätta Ivarsdotter, riksföreståndaren Svante
Stures gemål. Se Mätta Ivarsdotter.
Dyrehaven (da., djurgård), egentl. Jægersborg
dyrehave, dansk lustpark omkr. 15 km. n. om
Köpenhamn vid Öresund. Detta område (omkr. 900 har)
inhägnades af Kristian V (1670—99) och användes
sedan som jaktpark. Nu är D. köpenhamnarnas mest
omtyckta utflyktsort, berömd för sina stora bokar i
måleriska grupper och sina präktiga hagtornsbuskar. I
denna park ligga Dyrehavsbakken, ett mycket användt
sommarförlustelseställe, med Kirsten Pils källa,
Ulvedalene, som begagnas till vintersport, det
af Kristian VI 1736 uppförda lustslottet Eremitagen
och badhotellet Klampenborg, inrättadt 1845. Vid
Eremitagen hållas årligen kapplöpningar. Omkr. 1,000
högdjur och dofhjortar finnas i D.
E. Ebg.
Dyrehavsbakken. Se Dyrehaven.
Düren, kretsstad i preussiska regeringsomr. Aachen
(Rhenprovinsen), vid floden Roer. 27,168
inv. (1900). Pappers-, socker-, klädes- och
linnetillverkning, järngjuterier och maskinverkstäder
samt zinkverk. — D. var ett residens för de
frankiske konungarna, som flera gånger där höllo
riksförsamlingar.
Dürer, Albrecht, den tyska renässansens
störste konstnär, f. 21 maj 1471 i Nürnberg, d. där
6 april 1528, var son till en fattig, från Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
