Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duræus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordöstra delen tillhör nordmexikanska högslätten,
som delvis är ökenartad (Bolson de Mapimi), delvis
fruktbar (Lerdo-distriktet). Af floderna flyta
Rio Nazas och Rio Aguanaval mot n. ö. till Laguna
Parras och Laguna Viesca, Rio de Mezquital åter mot
s. v. till Stora oceanen. Klimatet är under vintern
kallt (staden D. kan ha ända till —4°), om sommaren
hett; regn faller i stora mängder under regntiden, som
varar från juni till sept. Befolkningen består dels af
tämligen oblandade ättlingar af spanska invandrare,
dels och hufvudsakligen af indianer. Åkerbruket
omfattar främst majs och bomull, vidare äfven hvete,
bönor, tobak m. m. Hästar, mulåsnor och i synnerhet
får förekomma talrikt. Landet är mycket rikt på malmer
(silfver-, guld-, koppar-, bly-); äfven petroleum
finnes. Industrien omfattar mest bomullsväfverier. —
2. (Guadiana l. Ciudad de Victoria) Hufvudstad
i nämnda stat, på sluttningen af Sierra Madre,
2,000 m. ö. h. 31,092 inv. (1900). D. anlades 1559
och uppblomstrade, sedan de rika silfvergrufvorna
vid Guarizamey upptäckts. Det har en katedral och
flera fabriker samt är ärkebiskopssäte. — 3. Stad i
spanska prov. Vizcaya, vid Nervions biflod D. och
en af hufvudvägarna i Baskiska provinserna samt
järnvägen Bilbao—D.—Zumarraga. 4,319 inv. (1900).
J. F. N.
Duranidynastien, afgansk härskarätt, härstammande
från Achmed schah, hvilken 1747 efter mordet på den
persiske schah Nadir besteg Afganistans tron och då
antog tillnamnet Durr-i-duran ("tidsålderns pärla"),
hvarefter sedan hans ätt och stam uppkallades. Achmeds
ätt, som tillhörde saddozaigrenen och duranistammen,
förjagades kort efter 1818 från Kabul af Dost
Muhammed, tillhörande barakzaigrenen af samma
stam. Den då störtade emiren, schah Sjuja, gjorde
sedan flera misslyckade försök att återvinna sin
forna makt, senast med engelsk hjälp 1839, då han
återinsattes af en brittisk här, men sedan denna
1842 utrymt Afganistan, återtog Dost Muhammed makten,
och den gamla duranidynastiens välde var definitivt
till ända. Se vidare Afganistan, sp. 232—233.
V. S—g.
Durante, Francesco, italiensk tonsättare, f. 15
mars 1684 i prov. Neapel, d. 13 aug. 1755 som
konservatoriedirektör i Neapel, var lärjunge af Greco
och A. Scarlatti samt stod jämte Leo i spetsen för
den yngre neapolitanska skolan, som införde mera
världslig glans i musiken. Dock egde D:s stil ännu
mycket af den romerska skolans kyrkliga gedigenhet
och ädla allvar. Solosången var ej hans starka sida,
och för scenen skref han intet. Däremot lyckades
han ganska väl i sina flerstämmiga satser, hvilka
ega en kraftig fullklang och sångbar, flytande
stämföring. I instrumenteringen började han inblanda
blåsinstrumenten till en verksam ensemble. D. skref
mässor, psalmer, hymner, motetter, madrigaler
och klaversonater m. m. (i manuskript nästan
fullständigt bevarade i Paris’ konservatorium). Bland
hans många lärjungar märkas Pergolesi, Duni,
Piccinni, Sacchini, Jomelli och Paisiello.
A. L.*
Durante causa durat effectus, lat., så länge som
orsaken består, varar dess verkan.
Durão [-rã’å], José de Santa Rita, brasiliansk skald,
f. 1737, d. 1784, blef filos. doktor
i Coimbra och tillbragte en stor del af sitt lif på
resor. Det enda af hans arbeten, som öfverlefvat
honom, är ett epos i tio sånger, Caramurú
(1781), hvartill ämnet är hämtadt ur Brasiliens
kolonisationshistoria.
Duration (af lat. durare, göra hård, varaktig,
af durus, hård), långvarighet, varaktighet. —
Fys. Se Fortvaro.
Durativ (af lat. durare, fortvara. fortgå), språkv.,
kallas ett sådant verb eller en sådan verbform,
som betecknar en verksamhet eller ett tillstånd
såsom pågående, t. ex. trädet grönskar; han sofver;
vi gå och prata; många verb kunna vara både durativa
och perfektiva (= betecknande inträdandet af ett
nytt tillstånd eller början af en annan verksamhet),
t. ex. där går han (durativt); han gick för en timme
sen (perfektivt).
R-n B.
Durazzo (turk. Dratsch, alban. Dûrresi,
slav. Drač), stad i turkiska vilajetet Skutari
(Albanien), vid Adriatiska hafvet, i en vacker, men
ohälsosam nejd. Omkr. 5,000 inv. Staden var fordom
betydande, men är nu stadd i djupt förfall: hamnen är
igengrundad, stadsmurarna till hälften nedramlade,
citadellet i ruiner. Handeln (hufvudsakligen
med Trieste) omfattar säd, ull, olja, tobak och
blodiglar. — D. hette i forntiden Epidamnos. Det
anlades 625 f. Kr. och var ursprungligen en koloni
från Kerkyra (Korfu). Några därstädes utbrutna
oroligheter gåfvo delvis anledning till peloponnesiska
kriget. Af romarna kallades staden Dyrrhachium. Den
egde under tiden för deras välde stor betydelse som
föreningspunkt mellan Grekland och det på andra sidan
hafvet belägna italienska Brundusium. Där började Via
Egnatia, som ledde till Byzans och betraktades som en
fortsättning af Via Appia. 48 f. Kr. vann Pompejus
vid D. tvenne gånger seger öfver Cæsar. 1273 blef
det fullständigt förstördt af en jordbäfning. 1392
kom det under Venezia och eröfrades 1501 af turkarna.
Durban [də̄’bən], Port Natal, stad i
brittisk-sydafrikanska kolonien Natal, med vackert
läge på norra stranden af Natalviken. 69,903
inv. (1904), däraf 32,926 hvita, 19,079 infödingar,
15,857 asiater och 2,041 färgade halfblod. D. är
utgångspunkten för tre järnvägar; dess hamn är
den bästa mellan Taffel- och Delagoavikarna och
efter uppmuddring tillgänglig för fartyg om 6,5
m. djupgående. Införseln uppgår till omkr. 10 mill. pd
st., utförseln till omkr. 5 mill. (mest ull, socker,
hudar, skinn, stenkol och guld, från Transvaal). D. är
kolstation för engelska flottan. Det anlades 1834
såsom hufvudstad i kolonien Victoria och uppkallades
efter Kapkoloniens guvernör sir B. d’Urban.
D’Urban [də̄’bən], sir Benjamin, brittisk militär och
kolonialguvernör, f. 1777, d. 1849, i Montreal,
var 1800—05 lärare vid krigsskolan i Woolwich,
deltog från 1809 under lord Beresford i kriget på
Pyreneiska halfön, blef 1819 generalmajor, 1820
viceguvernör på Antigua och 1824 öfver Demerara
och Essequibo, hvilka områden 1831 förenades
till Brittiska Guyana med D. som deras förste
guvernör. Han blef 1833 guvernör öfver Kapkolonien
och sökte trygga kolonisterna i dess östra del mot
kafferinfall genom att utsträcka koloniens gränser
och upplåta det nyvunna området till den fredliga
fingo-stammen. Äfvenledes gynnade han uppkomsten af
en buffertstat i n. under griquahöfdingen Andries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
