Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dukas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dulongska lagen [dylå̄’-], fys. Se Atomvikt,
Atomvärme och Dulong.
Duluth [djulō’th], stad i nordamerikanska staten
Minnesota, vid västligaste ändan af Lake superior
(Fond-du-Lac), utgångspunkt för ett stort antal
järnvägar, bl. a. för norra Pacificbanan, anlades
1858 och fick sitt namn efter den kanadiske resanden
Duluth, som 1678 undersökte Minnesota. 52,969
inv. (1900), däraf 20,983 födda i utlandet (5,047 i
Sverige). Katolsk biskop. Stor handel med spannmål,
trävaror, järn och kol. Liflig industri (1900:
433 verk med 4,000 arbetare). Hamnen är god och 6
m. djup. 1905 in- och utlöpte 7,183 fartyg om 15
mill. ton. Till D:s snabba utveckling (1880: 838,
1890: 33,115 inv.) ha särskildt bidragit upptäckten
af järngrufvorna i Vermilion, utvecklingen
af spannmålshandeln och "elevatorsystemet"
samt skogsafverkningens koncentrering. Dock har
folkmängden något aftagit under de sista åren. Man
beräknar, att omkr. 100 mill. bushels spannmål
årligen passera D. I D. finnas 8 svenska lutherska
församlingar, 3 missionsförsamlingar och 1 "fri"
församling. Där utgifvas två svenska tidningar,
"D.-posten" och "Nord-Westerns handelstidning".
(J. F. N.)
Dulwich [da’litʃ], en sydlig stadsdel af London,
hörande till distriktet Camberwell, 7 km. s. om
Londonbron. 10,247 inv. (1901). Af enskild man
upprättades där 1619 en undervisningsanstalt,
D. college (moderniseradt 1858), som intager en af de
främsta platserna bland Englands offentliga skolor
(omkr. 700 lärj.). Det eger genom testamente (af
1811) ett dyrbart tafvelgalleri, som ursprungligen
tillhört Stanislaus II af Polen.
Dum., förkortning. Se Dumort.
Duma (af nordiskt ursprung, sammanhängande
med fsv. dombr, dom), ry., råd, namn på
borgarrepresentationen i de ryska städerna,
stadsfullmäktige; den ryska nationalrepresentation
(riksduman), som enligt ukas 1905 sammanträdde
i maj 1906 för första gången.
Duma, ry., mus. Se Dumka.
Duma. 1. Ett i G. T. förekommande namn på en
ismaelitisk stam (jfr 1 Mos. 25: 14; 1 Krön. 1: 30).
Det motsvarar sannolikt en i norra Arabien
belägen oas, som araberna förr kallade Duma l.
Dumat el-Djandel, numera kallad Ed-Djof (se
d. o.). — 2. En symbolisk beteckning för Edom (jfr
Jes. 21: 11). — 3. En stad inom Juda stams område,
belägen mellan Hebron och Bersaba, motsvarande det
nuvarande ruinstället Ed-Dome (jfr Jos. 15: 52).
E. S—e.
Dumanoir [dymanωār], Philippe François (hette
egentl. Pinel), fransk dramatisk författare,
f. 1806, d. 1865, utvecklade dels på egen hand, dels
i förening med de Mallian, Scribe och Melesville
m. fl. en stor produktivitet samt skref närmare 200
lustspel och vådeviller. Han hade stor förmåga att
genomföra en intrig (à la Scribe) och utmärkte sig
alltid genom en munter och kvick dialog. 1836—39
var han direktör för Théâtre des Variétés och skref
under den tiden några af Déjazets bästa komiska
roller. En stor mängd af hans stycken har gått öfver
scenen, men endast Don César de Bazan (flera gånger
uppförd i Sverige) har fått en varaktig plats på
repertoaren. Ett annat af D:s i Sverige gifna stycken
är Les premières armes de Richelieu
("Richelieus första vapenbragd").
(S. S—n.)
Dumas [dyma’], Guillaume Mathieu, fransk
general och militärskriftställare, f. 1753,
d. 1837, deltog under Rochambeau i amerikanska
frihetskriget och organiserade efter sin återkomst
jämte La Fayette Paris’ nationalgarde, flydde 1797
till Hamburg, men återkallades af Napoleon. 1800
var han generalstabschef i reservarmén under
Macdonald och därefter en tid krigsminister hos
konung Josef i Neapel, deltog sedan i fälttågen
1805 och 1809, såsom officer i Napoleons stab,
var 1812 och 1813 generalintendent, öfvergick till
Napoleon vid dennes återkomst från Elba (1815) samt
utnämndes af Ludvig Filip till befälhafvare för
nationalgardet. D. utgaf ett för krigshistorien
särdeles viktigt arbete, Précis des événements
militaires, ou essais historiques sur les campagnes
de 1799 à 1814 i 19 delar med atlas (1817—26). —
Hans broder René François D., f. 1757, blef
genom Robespierres tillskyndelse president i
revolutionstribunalet, ställdes efter dennes fall
utom lagen och giljotinerades 1794.
Dumas [dyma’]. 1. Alexandre Davy D., fransk general,
son af markis Alexandre Davy de la Pailleterie och en
negrinna, f. 1762 på San Domingo, d. 1806, ingick 1786
i franska armén, utnämndes 1793 till divisionsgeneral
och befälhafvare öfver den franska hären uti Italien
och fick s. å. högsta befälet i Vendée, men beordrades
efter någon tid åter till italienska armén samt deltog
1798 i Napoleons tåg till Egypten. Staty se D. 3.
(L. W:son M.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
