Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dukas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller 5 trådar höjda och 1 sänkt. De inplockade
mönsterskotten kunna då aldrig ligga lösa under mer
än 3, 4 eller 5 trådar i sträck; de afbindas af de
sänkta varptrådarna, som bilda raka bindelinjer
genom hela väfnaden. Rätsidan väfves nedåt.
En efterhärmning med nålen af denna väfnadsart kallas
dukagångssöm.
G. A. W.
Dukas, bysantinsk historieskrifvare, författade under
senare hälften af 1400-talet ett verk öfver tiden
1341—1462. Han är alltså en af de skriftställare,
som gifva oss en inblick i det döende bysantinska
rikets märkliga historia, och som han dessutom är
en af de mest vederhäftige och omedelbare bland
dessa författare, är hans verk af utomordentlig
betydelse. Grek, men anställd som diplomat hos de på
Lesbos härskande genueserna, var han i tillfälle att
noga följa och förstå tidens våldsamma politik och att
med sina bysantinska sympatier förena den utomståendes
objektivitet. Hans språk, uppblandadt med turkiska och
italienska lånord, är en kompromiss mellan bysantinskt
skriftspråk och vulgärgrekiska; i sin ursprunglighet
är det emellertid verkningsfullt och passar ypperligt
till D:s lifliga kynne och verklighetstrogna
framställning. Verket har bevarats åt oss genom
en enda handskrift (nu i Paris) och utgifvits af
bl. a. J. Bekker (1834).
V. Lm.
Dukas [dyka’], Paul, fransk tonsättare, f. 1865
i Paris, genomgick därvarande konservatorium och
har gjort sig känd som begåfvad kompositör med
dragning till det germanska i val af ämnen. Han
har skrifvit uvertyrer till "Kung Lear" och "Götz
von Berlichingen", en symfoni i tre satser, den
symfoniska dikten Le sorcier apprenti med motiv
från Goethes "Zauberlehrling" (utf. i Stockholm
1903), en pianosonat i ess moll m. m. samt
varit verksam som musikkritiker i tidskrifter.
E. F—t.
Dukat (it. ducato), ett guldmynt, som först slogs
i Venezia af dogen Pietro Gradenigo (1289—1310) och
fick sitt namn däraf, att den latinska omskriften
på frånsidans prägel, som föreställde frälsaren,
slutade med ordet "ducat". Snart blef dukat det
gemensamma namnet för alla de guldmynt, som hade den
venezianska dukatens vikt (omkr. 1/4 lod) och halt
(23 karat 6—8 grän), ehuru dessa mynt inom de olika
länderna äfven hade särskilda lokalnamn: i Venezia och
i Rom, på hvilket senare ställe de slogos 1278—1347,
zecchino; i Genua, där de första dukaterna slogos
af dogen Boccanera (1339—45), genovino; i Florens,
där de slogos före 1317, fiorino d’oro. I Neapel
myntades till 1809 ducati i både guld (sex-, fyra-
och två-dukatstycken) och silfver (hela och halfva
dukater). Efter 1818 myntades där trettio-, femton-,
sex- och tre-dukatstycken i guld och enkla dukater
i silfver. I Ungern slog Karl Robert (1308—42)
dukater (23 karat 9 grän), som i Tyskland äfven
benämndes gulden och, när silfvergulden börjat
präglas, "goldgulden". I tyska riksmyntordningen
af 1559 bestämdes en dukat till 23 karat 8 grän =
omkr. 8 1/2 kr. svenskt mynt. Dukater präglades i
Böhmen af Johan (1310—46), i Holland af Vilhelm V
(1356—89), i Geldern af Vilhelm I (1383—1402),
i Polen af Vladislav V (1386—1434) och Vladislav VI
(1434—44) samt i Flandern af Ludvig II (1346—85). I
Spanien myntades åren 1497—1537 dukater (till 22
karat, 68 st. på råa marken) = 10 realer; men i senare
tider uppkom flera sorters dukaträkning: ducado de
cambio, den allmännaste = 11 reales de plata, ducado
de vellón = nära 6 reales de plata, ducado de oro =
45 3/4 reales de vellón, ducado de plata nueva = 16 1/2
reales de vellón. — Den holländska dukaten (23 karat
7 grän) blef den allmännaste, och dess typ fortfor
att begagnas, äfven sedan Förenade Nederländernas
republik 1795 upphört, hvarefter denna dukat slogs
i Petersburg ända till innevarande tid. Dukater
slogos icke endast enkla, dubbla och tredubbla,
utan äfven fem- och tiodubbla, s. k. hela och
halfva imperialer eller portugaläser. Man slog äfven
halfva, fjärdedels, ja 1/32 (s. k. linsen-)dukater
(i Regensburg och Nürnberg).
I Danmark slogs 1564 ett klippingsmynt, hvarpå namnet
dogkate var utsatt och som till halt och vikt var =
en dukat. 1584 slogos där dubbla och enkla dukater,
med utsatt värde af guldkrone och ungersk gulden;
men den egentliga dukatmyntningen försiggick endast
1592—1785, under hvilken tid dubbla, enkla, halfva
och fjärdedels dukater slogos. Dessa dukater (af
23 1/2 karats halt) kallades speciesdukater, till
skillnad från kurantdukaterna, hvilka började myntas
1714 och stodo i samma förhållande till speciesdukaten
som kurantdalern till speciesdalern (1 kölnisk mark
= 75 kurant-, men endast 67 species-dukater). —
Brille-dukater, ett slags dukater, som slogos endast
1647, buro på frånsidan såsom prägel ett par glasögon
(brillor), med omskrift "Vide mira domi".
 |
| Dubbeldukat, slagen 1632 i Augsburg för Gustaf II Adolf med gemål. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
