Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 989-990 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dublin ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Courage militaire, Charité (bägge i gips i
Nationalmuseum; se afbildning i art. Bildhuggarkonst,
pl. VIII), Foi och Méditation samt reliefer, medaljong
och fris, ett af den moderna bildhuggarkonsten
mästerverk (det utställdes på världsutställningen
1878, en reproduktion af det hela finnes i museet
i Troyes); vidare den i sträng medeltidsstil
hållna ryttarstatyn öfver Konnetabeln Anne de
Montmorency (1886, å slottet Chantilly), Jeanne
d’Arc, ryttarstod (1889 i Domrémy, 1896 i Reims —
en reproduktion senare rest i Paris utanför kyrkan
S:t-Augustin), det nobla Gravmonumentet öfver hertigen
af Aumale med den dödes bild i liggande ställning
(marmor, 1900) och en rad byster, Baudry, Pasteur
(Franska institutet), Gounod, Cabanel och Bonnat;
slutligen porträtt och teckningar. D. var äfven en
framstående målare. Bland de målade porträtt, som
han utställt, är det utmärkta dubbelporträttet af
hans båda barn (1876). D. var 1878—1905 direktör
för École des beaux-arts samt blef 1881 ledamot af
svenska konstakademien. I Glyptoteket i Köpenhamn
är han rikt och förträffligt representerad med 19
skulpturverk, flera af hans mest betydande arbeten
finnas där i marmor ("Eva" t. o. m. i två exemplar),
och bland de konstverk, som pryda byggnadens fasad, är
en af Larche utförd porträttstaty i brons öfver honom
själf. Han är i Glyptoteket representerad äfven af tre
målade porträtt och en landskapsskiss. I Göteborgs
museum finns ett bronsexemplar af den Florentinske
sångaren. — Påverkan af florentinska mästare från
1400-talet är uppenbar i D:s tidigare verk, hvilka
ha en spänstighet, en friskhet, en frihet från allt
hvad akademisk formalism heter, som i förening med
den öfverlägsna tekniken ställde dem i främsta ledet
af den moderna skulpturens skapelser. Finaste smak,
hög konstnärlig kultur, förnämt lugn, plastisk
behärskning och gedigenhet utmärka hans verk på
olika områden — äfven dem, i hvilka man finner mera
smidigt tillegnande än kraftig ursprunglighet.
G—g N.

Dubois [dybωa’], Louis, belgisk målare, f. 1830
i Bruxelles, d. därstädes 1880, är en af de främste
representanterna för den realistiska kolorismen,
med stark påverkan från Courbet. Bredt, saftigt och
kraftigt målade han nakna figurer, genre, porträtt,
landskap och mariner. D. är representerad i Bruxelles’
galleri.
G—g N.

Dubois [dybωa’], Alphée, fransk medaljgravör,
f. 1831 i Paris, son af gravören Eugène D. (f. 1795,
d. 1863), studerade hos Barre d. ä. och Duret, fick
Rompriset 1855 och utförde sedan många medaljer,
såsom öfver Siamesiska ambassaden i Fontainebleau,
Kejsar Napoleon III, Karl XV (1866), Upptäckten af
den 100:e planeten (1869), Salongernas belöningsmedalj
(1874), Pasteur, Cousin, Pius IX, Militärmedaljer för
Danmark, Planeten Venus’ passage öfver solen (1877),
Republikens proklamerande, Leverrier m. fl. Rikt
representerad i Luxembourg-galleriet äfvensom i Glyptoteket i
Köpenhamn (15 nummer i brons). Han har äfven utfört en
relief, Handel och industri, i Hôtel de ville (Paris).
G—g N.

Dubois [dybωa’], Clément François Théodore,
fransk musiker, f. 1837 i Rosnay (dep. Marne),
elev af Ambr. Thomas vid konservatoriet i Paris,
belönades med stora Rompriset 1861, blef 1871 organist
vid Madeleinekyrkan, s. å. professor i harmoni och
1891 i komposition vid Paris-konservatoriet samt
var 1896—1906 detta läroverks föreståndare. D. har
som tonsättare vunnit erkännande i synnerhet med
orkesterstycken och körverk. Han har komponerat
bl. a. oratorierna Les sept paroles du Christ (1867)
och Le paradis perdu (1878, belönadt med staden
Paris’ stora pris), mässor, motetter, kantater och
"lyriska scener", orkestersviter, Jeanne d’Arcs
marsch, pianostycken och bland annan scenisk musik
de stora operorna Aben Hamet (1883) samt Frithjof
(1892). D:s musik röjer ett visst inflytande af
nytyska skolan. Han blef 1897 ledamot af Mus. akad. i
Stockholm.
E. F—t.

Dubois [dybωa’], Marie Eugène François Thomas,
holländsk zoolog och geolog, f. 28 jan. 1858 i Eysden
(Holland). Han studerade medicin vid universitetet
i Amsterdam och utnämndes 1886 till lektor i anatomi därstädes, men tog redan
1887 tjänst som militärläkare, för att blifva
i tillfälle att genom paleontologiska undersökningar å
Indiska arkipelagens öar komma människans stamformer
på spåren. D. lyckades i Trinil på Java upptäcka
rester af en varelse, som han beskref i Pithecanthropus erectus. Eine menschenähnliche übergangsform (Batavia, 1894) och som han
ansåg för en verklig mellanlänk mellan människan
och de högre aporna. Denna åsikt har han sedan närmare
utvecklat i andra arbeten (jfr Pithecanthropus). Bland hans öfriga skrifter
märkas: Die klimate der geologischen vergangenheit und ihre beziehung zur entwickelungsgeschichte der sonne (1893) och Über die abhängigkeit
des hirngewichtes von der körpergrösse bei den säugethieren und beim menschen (1897, i "Archiv für anthropologie"). 1899 utnämndes D. till professor i geologi och paleontologi i Amsterdam.
L—c.

Dubois [dybωa’], Paul, belgisk skulptör, f. i Liège
1859, elev af Van der Stappen och af akademien
i Bruxelles, är en utmärkt porträttskulptör och
har äfven utfört förträffliga statyer (Tystnaden,
Diana, Ung dam i en stol) i marmor och brons.
G—g N.

Dubois [dybωa’], Ernest Henri, fransk skulptör,
f. i Dieppe 1863, elev af Falguière och Chapu, har
utställt bl. a. gruppen Förlåtelse (1894, inköpt
af franska staten), Amiral Mouchez’ staty (1896)
och det liffulla Monumentet öfver Eugène Fromentin
(1905, i La Rochelle).
G—g N.

Duboisia myoporoides R. Br. [dybωāsia], bot. farm.,
ett litet träd eller en buske af fam. Solanaceæ,
växande i Australien. De torkade bladen utgöra drogen
folia Duboisiæ; de äro långsträckt-lansettlika,
10 cm. långa eller däröfver, helbräddade, ganska
tjocka, af brungrön färg. Medelnerven är starkt
framträdande, hvitaktig, sidonerverna utgående under
nästan rät vinkel. Bladen sakna lukt; deras smak är
bitter. Såsom verksam beståndsdel har angifvits en
särskild alkaloid, duboisin (se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>