Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 801-802 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drag ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2.

Fig. 3.

värmegrad utöfver den omgifvande luftens. Vid
noggrannare beräkningar öfver hithörande förhållanden
är det nödvändigt att taga hänsyn äfven därtill,
huruvida det är ren luft eller andra gasblandningar
(bränslegaser, rök), som strömma fram i en kanal. I
stället för "naturligt" drag begagnas ej sällan
inom tekniken "artificiellt" eller "forceradt"
drag, som framkallas på flera olika sätt, såsom
medelst ångpuff, ångbläster och induceradt
drag. Ångpuff består däri, att afloppsångan
från maskinen utblåses genom ett i rökupptaget
sittande, uppåtriktadt munstycke och därvid suger
med sig förbränningsprodukterna. Detta sätt, som
är användbart vid alla icke-kondenseringsmaskiner,
förekommer å lokomotiv, ångslupar m. m. Ångbläster
består däri, att ånga på samma sätt direkt från
pannan utsläppes i rökupptaget; detta sätt, som är
användbart vid alla maskiner, är ej ekonomiskt,
men kan med fördel användas tillfälligtvis,
t. ex. vid icke-kondenseringsmaskiner, då maskinen
ej är i gång och ångpuffen således icke kan
arbeta. Induceradt drag, då en i rökupptaget placerad
centrifugalfläkt pådrifver förbränningsprodukterna;
detta sätt förekommer sällan, enär fläkten snart
nog uppbrännes. — Pådrifvande af tilloppsluftens
hastighet kan å lokomotiv verkställas särdeles enkelt
därigenom, att framtill under rosterna anbringas hål,
hvarigenom vid lokomotivets gång luft inrusar. Å
fartyg användas för samma ändamål i ventilatorerna
placerade centrifugalfläktar, som nedpressa
luften till pannrummet till ett tryck öfverstigande
atmosfärtrycket, hvarefter den med ökad hastighet
rusar genom pannan. Luften ledes då antingen i en
trumma direkt till askugnen — inpressad luft i sluten
eldstad — eller ock blott till själfva pannrummet,
hvilket senare sätt kallas inpressad luft i slutet
pannrum, emedan pannrummet måste lufttätt afstängas
för att hindra luften bortgå någon annan väg än genom
pannan. b) Kalldrag. I ett uppvärmdt rum,
omgifvet af kall ytterluft, strömmar den
varma, lättare luften ut genom otätheter
i väggar och tak på sätt de öfre pilarna å fig. 2
antyda. Till ersättande af denna luft strömmar
kalluft utifrån in i de lägre belägna delarna af
rummet. Gränsen mellan det område, där utströmning
och där inströmning ega rum ("neutrala zonen": n—z),
utgöres af ett plan, som i ofvan tecknade fall är
beläget å viss höjd öfver golfvet. Vid konstgjord
luftväxling kan detta plan ligga utanför rummet:
ofvanför dess tak eller nedanför dess golf. En person,
som befinner sig nedanför den neutrala zonen och
i närheten af en fönster- eller dörrspringa eller
annan otäthet i väggen, träffas af en inåtgående
kall luftström ("kalldrag"), ofta på en ringa del af
kroppsytan. Af mången anses detta innebära en viss
hälsofara och kan i alla händelser anses utgöra ett tecken
till mindre väl ordnade luftväxlingsförhållanden. Vid
större luftöppningar (öppna fönster, ventiler
m. m.) uppstår kalldrag ej sällan genom
s. k. dubbelströmmar, i det att kall luft går in
vid öppningens nederkant, medan varm utgår vid
öfverkanten. Vid artificiell luftväxling orsakas
kalldrag genom införande af luft med alltför låg
temperatur eller alltför stor inströmningshastighet
— eller bådadera. Säkraste sättet att slippa ifrån
kalldrag är att inpressa luft i rummet, hvarvid det
förhållande eger rum, som visas å fig. 3.

2. Tryckskillnad (särskildt undertryck, "vacuum"),
som utgör ett mått på den kraft, som åstadkommer
luftens rörelse (jfr Bläster). Benämningen "drag"
i bet. tryckskillnad kan visserligen sägas vara i viss
mening oegentlig, men användes allmänt inom tekniken,
särskildt i termen "skorstensdrag". Detta angifves
i allmänhet i mm. vattenpelare och mätes antingen
medelst vatten i ett U-formigt rör eller genom
särskilda dragmätare af diverse konstruktioner. Vid
öfvertryck hos luften användas motsvarande apparater
såsom "blästermätare". Uppenbart är, att drag-
eller blästermätaren icke anger luftmängden, som
passerar eldstaden, utan blott en tryckskillnad. Huru
mycket luft, som strömmar fram, beror dessutom af
det motstånd luften röner i eldstad och kanaler,
dessas vidd m. m.

Såsom ett slags dragmätare för bedömandet af
förhållandena i rum, d. v. s. möjligheten
att där undvika kalldrag, kan användas
differentialmanometern (se d. o.), hvaraf
flera konstruktioner finnas. Tryckskillnaderna
äro därvid så små, att endast de finaste
instrumenten gifva ett användbart resultat.
K. S—n. C. K. S.

Fig. 1.

Fig. 2.

Drag, Fiskdrag, Gäddrag, fisk., ett af såväl yrkes-
som sportfiskare användt redskap, som
under svängningar i vattnet släpas ("drages") efter
båten, hvari fiskaren sitter. Det består oftast af
blänkande metall, men äfven af pärlemor, glas,
kautschuk eller andra ämnen och utgör en mer eller
mindre liknande efterhärmning af betesfisk. Drag af
äldre konstruktion äro försedda med en enkel, stor,
fast krok vid den ända, som föreställer betesfiskens
stjärt, och ett enkelt "lekande" eller en rörlig led
vid nosen. Deras rörelse i vattnet åstadkommes genom
deras kupiga eller skedlika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>