Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doumic ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stå kvar såsom ryggarna North och South
D. Sannolikt har en stor flod, som flutit fram
mellan dem båda, utfört detta erosionsarbete. —
I militäriskt afseende äro ryggarna viktiga, då de
erbjuda lämpliga ställningar för att mottaga en från
s. mot London tågande fiende. Det är till en viktig
passage genom North D., som man förlagt det stående
lägret vid Aldershot.
J. F. N.
Downs [da͡u’nṡ], The ("Dynerna"), berömd redd i smalaste
delen af Engelska kanalen (Strait of Dover), utanför
staden Deal, mellan Kent och Goodwin sands, som i
ö. skydda den. Där tillintetgjorde holländske amiralen
Martin Tromp 21—22 okt. 1639 den sista betydande
spanska flottan, och på samma ställe utkämpades under
1600-talet sex strider mellan engelska och holländska
flottor (1652, 1653, 1666).
Dovrefjäll (no. Dovrefjeld) kallas vanligen det
stora parti af de norska fjällen, hvilket i västlig
riktning sträcker sig från riksgränsen till närheten
af hafvet och bildar en förbindelseled mellan de
fjällpartier, som innefattas under namnen Kölen
och Langfjeldene. Oaktadt denna indelning af det
norska fjällsystemet kan försvaras, till följd däraf
att den ger en god öfversikt öfver riktningen af
den högsta vattendelaren, är den likväl icke fullt
berättigad, enär de fjäll, som man sammanfattar under
benämningen D., i verkligheten bilda ett mycket
inveckladt system af högre och lägre ryggar samt
af toppar och fjällslätter, genomskurna af djupa
dalar. Det rent geografiska D. kan anses ta sin
början vid Röros och sluta vid Lesjas dalsänkning,
som genomskär fjällmassan vid en höjd af 622 m. Det
egentliga D. omfattar endast en mindre del af detta
stora fjällparti, näml. den del, öfver hvilken den
gamla vägen från Gudbrandsdalen går i n. till Opdal
i Tröndalagen. Väster om denna väg reser sig Snehätta
till en höjd af 2,321 m. Fjället har där en
bredd från s. till n. af vid pass 70 km. och bildar
den längsta af alla norska fjällöfvergångar. Vägen
går fram i en dal, som knappast är belägen på
större höjd än 1,000 m. Västra delen af fjället är
mycket vild och sammanhänger med de höga fjällen
i Romsdalen. Sydligare delen är en högt liggande
platå, Gautstigen, öfver hvilken en gammal
väg leder, och denna del sammanhänger i s. ö. med
de stora fjällsträckningarna mellan Gudbrandsdalen
och Österdalen. En skarp begränsning af D. i denna
(inskränktare) mening kan dock ej uppställas. Till
D. hör också den högt belägna dalen Drivdalen
(se Driva). — Sitt namn har detta fjäll fått
efter det lilla häradet Dovre, som intager den näst
öfversta af Gudbrandsdalens terrasser och där man
finner den gamla kungsgården Tofte, som ännu anses
för den ståtligaste gården i dalen. På D. uppfördes
"fjeldstuer" redan i början af 1100-talet. Den äldsta
af dessa är "Hjerkin"; de öfriga äro "Fokstuen",
"Kongsvold" (före 1704 kallad "Hullet") och
"Drivstuen".
Y. N.
Dowson [da͡u’sn], Ernest, engelsk skald, f. 2 aug. 1867
i Kent, d. 23 febr. 1900, vistades en stor del af
sitt lif i Frankrike och öfversatte en del franska
verk till engelska. Tillsammans med Arthur Moore
skref han två romaner, A comedy of masks (1893)
och Adrian Rome (1899). Utom en samling skisser,
Dilemmas (1895), författade D. lyriska dikter,
samlade i Poems (1905), med biografi af A. Symons.
R—n B.
Dowsongas [da͡u’sn-]. Se Brännmaterial, sp. 417.
Doxologi (af grek. Doxa, lof, pris, ära, och logos,
ord, tal), Guds lofprisande, företrädesvis i bibeln,
t. ex. 1 Krön. 29: 11, Ps. 72: 18, Rom. 11: 36, 16:
27, Gal. 1: 5, Hebr. 13: 21, Upp. 5: 13, och i den
kyrkliga liturgien, t. ex. "Ära vare Gud i höjden"
etc. Bönen Fader vår afslutas med en doxologi: "Ty
riket är ditt och makten och äran och härligheten
i evighet". — I den katolska liturgien skiljes
på den lilla och den stora doxologien. Den lilla
(doxologia minor) består af orden: Gloria patri, filio
et spiritui sancto in sæcula sæculorum ("Ära vare
fadern, sonen och den helige ande i all evighet");
den stora (doxologia major) utgör en utveckling
af änglarnas lofsång vid Jesu födelse och börjar
med orden Gloria in excelsis Deo ("Ära vare Gud i
höjden"). Jfr Bön och Gloria.
J. P.
Doxopatres (grek. Δοξοπατϱῆς l. Δοξαπατϱῆς),
bekant bysantinskt släktnamn, bland hvars bärare
följande böra uppmärksammas. 1. Joannes D.,
en munk från Sicilien i 11:e årh., utvecklade i
Konstantinopel en vidsträckt retorisk verksamhet och
är författare till en mängd, delvis ännu bevarade
retoriska skrifter. — 2. Neilos D., arkimandrit,
författade 1143 på uppdrag af konung Roger II af
Sicilien en geografisk-statistisk öfversikt öfver
patriarkat, episkopat och metropoler, hvilken för
den grekiska kyrkans historia är af icke obetydlig
vikt. Död som hög ämbetsman i Konstantinopel.
V. Lm.
Doyen [dωajä̃’], fr. (af lat. decanus, se Dekanus), den
äldste i en korporation (särskildt i en diplomatisk
kår) med hänsyn till tjänsteåldern på platsen (i
katolska länder är påflige nuntien diplomaternas
doyen); ålderspresident; fakultetsdekanus vid
franska universitet. — Doyen du sacré collège [-dy
sakrē kållǟʃ], den främste i kardinalskollegiet.
Doyle [då͡i’l], Rosina, lady Bulwer. Se Lytton 1.
Doyle [då͡i’l], sir Arthur Conan, engelsk författare,
f. 22 maj 1859 i Edinburgh, härstammar från en skotsk
konstnärsfamilj. D. erhöll sin skolbildning vid
Stonyhurst och studerade medicin i Edinburgh 1876—81,
hvarefter han praktiserade i Southsea 1882—90 och
företog vidsträckta resor. Tidigt dragen till
litterära sysselsättningar, lämnade D. anonyma
bidrag till "Chambers’s journal" och har sedan
1890 egnat sig uteslutande åt litteraturen, med
undantag af att han tjänstgjorde som militärläkare
under en del af boerkriget. D. fortsätter den af Poe
skapade detektivromanen och har äfven framgångsrikt
följt R. L. Stevenson som författare af historiska
romaner. De första romanerna A study in scarlet (1887;
"Förföljd", 1893 och 1904), Micah Clarke (1888;
"Mika Clarke’s ungdomsöden", 1905), The sign of four
(1889; "De fyras tecken", "Agra-skatten", 1891) och
The white company (1890; "Hvita kompaniet", 1899)
väckte uppmärksamhet genom fart i framställningen och
spänning i händelserna, och med serien The adventures
of Sherlock Holmes (först i "Strand magazine",
1891 i bokform), hvilken fortsattes af The memoirs
of Sherlock Holmes (1893) m. m., vann D. den stora
publiken. Senare arbeten af D. äro The exploits of
brigadier Gerard (1896; "Brigadgeneralens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
