Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dopkyrka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
London in jacobite times (1878), äro vida öfverlägsna hans rent
historiska arbeten: Lives of the queens of England of
the house of Hanover (1855), Memoir of queen Adelaide
(3:e uppl. 1861), A lady of the last century (mrs
Elizabeth Montagu, 1873) m. fl.
Dora Riparia [då-], fr. Doire l. Doire-Ripaire,
biflod till Po fr. v., upprinner under namnet Ripa
vid Col d’Abries i Cottiska alperna, genomflyter i
nordlig riktning Cesanadalen, böjer sig därefter åt
n. ö. och vid Susa åt ö. samt utflyter i Po nedanför
Turin. Längd 110 km. Uppför D:s dal går järnvägen
från Turin öfver Mont Cenis (till Oulx) liksom vägen
till passet Mont Genèvre.
Doras, zool. Se Siluridæ.
Dorat l. Daurat [dåra’]. Jean, skald, som diktade
på franska, latinska och grekiska språken, f. 1508
i Limoges, d. 1588 i Paris, hade stort anseende för
lärdom och var professor i grekiska vid Collège royal
(nuv. Collège de France). Bland hans lärjungar och
beundrare voro medlemmarna af Plejaden (Ronsard
m. fl.), till hvilken han själf räknades och där han
utöfvade ett stort inflytande. Af Karl IX blef han
utnämnd till "poeta regius". Af sin samtid rönte han
vida större erkännande, än eftervärlden velat skänka
honom. Hans dikter utgåfvos af C. M. Laveaux (1875).
P. A. G.
Dorat [dåra’], Claude Joseph, fransk författare,
f. 1734 i Paris, d. 1780, studerade först juridik,
blef sedan musketör, men utbytte snart värjan mot
pennan och blef en af det 18:e årh:s mest outtröttliga
rimmare. Hans samlade arbeten (20 bd, 1764—80) visa
honom som försökare på skilda poetiska områden. Han
skref tragedier, komedier, contes, fabler, epistlar,
"heroider", idyller, madrigaler, sånger, didaktiska
poem, romaner o. s. v. Hans skådespel, af hvilka
sorgespelet Regulus samt komedierna La feinte
par amour (1773) och Le célibataire (1776) äro
de dugligaste, hade ringa framgång. Omtyckta voro
däremot af samtida hans små koketta och ofta kvicka
erotiska poesier Les baisers, Les cérises, Conte
d’Alphonse o. s. v. 1771 utgaf han den didaktiska
dikten La déclamation théâtrale. Under några år var
han utgifvare af "Journal des dames". Han offrade
sin förmögenhet på att bestrida omkostnaderna
för sina egna böckers luxuösa utstyrsel och dog
i fattigdom. D. var en typ för sin epoks eleganta
frivolitet, men var dock den förste, som riktade sina
landsmäns uppmärksamhet på den tyska skönlitteraturen
(i L’idée de la poésie allemande). Urval af hans
arbeten ha ombesörjts af Santreau de Marsy (1786) och
Desprez (1827). Se Desnoiresterres, "Le chevalier
Cl. D. et les poètes légers au 18:e siècle"
(1887).
S. S—n.
Dorcatherium, zool. Se Tragulina.
Dorchester [då̄ʃistə]. 1. (Lat. Durnovaria) Hufvudstad
i sydengelska grefsk. Dorset, på en stor slätt, vid
floden Frome. 9,458 inv. (1901). Handel med boskap
och smör. Stora ölbryggerier. Årliga fårmarknader. I
trakten finnes en mängd lämningar efter romerska
byggnader, bl. a. en väl bibehållen amfiteater,
uthuggen i kritklippan och rymmande 13,000 personer,
troligen uppbyggd af Agricola, samt det nyligen
restaurerade Woodsford castle (från 14:e årh.). —
2. Sydlig förstad till Boston.
Dorchester [då̄ʃistə], viscount af, engelska
statsmän. Se Carleton.
Dordogne [dårdå’nj]. 1. Biflod fr. h. till
Garonne. Den upprinner vid Puy de Sancy i dep.
Puy-de-Dôme på 1,720 m. höjd och heter först
Dore, men får efter föreningen med den från Puy de
Cacadogne kommande Dogne namnet D. I sitt öfversta
lopp har floden många fall och kommer därför redan vid
badorten Mont-Dore, 5 km. fr. källan, ned på en höjd
ö. h. af 1,047 m. Den flyter härifrån i först västlig,
därefter sydvästlig riktning genom dep. Corrèze,
går sedan åt v. genom dep. Lot, Dordogne och Gironde
samt förenar sig efter ett lopp af 472 km. nedanför
Bourg med Garonne, som därefter heter Gironde. D. är
segelbar för mindre fartyg 267 km. från mynningen;
större fartyg kunna komma till Libourne (43 km.). De
viktigaste bifloderna äro fr. v. Rhue och Cère,
fr. h. Vézère med Corrèze och L’Isle med Dronne. —
2. Departement i södra Frankrike. Det omfattar det
forna Périgord jämte delar af Limousin, Agénais och
Angoumois. 9,224 kvkm. 452,951 inv. (1901), 49 på 1
kvkm. Genom detta departement flyta från ö. till v.:
i s. Dordogne, i midten L’Isle och i n. Dronne. Den
norra delen är ett fattigt och ödsligt högland,
kalladt Nontronnais. På höjderna mellan
Dordogne och L’Isle finnas vidsträckta furuskogar och
hedar. Rika järngrufvor och stenbrott. Tillverkning
af järnvägsskenor och papper. Odling af tryffel
och vin. Sädesodlingen fyller knappt behofvet af
brödsäd. Departementet är indeladt i 5 arrondissemang:
Périgueux, Bergerac, Nontron, Riberac och
Sarlat. Hufvudstad är Périgueux.
(J. F. N.)
Dordrecht (Dortrecht) l. Dort (Dordt),
stad i nederländska prov. Zuid-Holland, på en ö
vid Merwede (de förenade floderna Noord-Maas och
Waal). 43,482 inv. (1904). D. har ett gammaldags
utseende. Där finnas en vacker gotisk domkyrka
(från 1363), ett museum och ett gymnasium. Staden
har 4 skeppsvarf samt tillverkning af socker,
likör, cigarrer, choklad, metallvaror och glas;
dessutom finnas flera ångsågar, kvarnar och
bryggerier. Den drifver betydlig handel med trä,
mosel- och rhenviner, stenkol, kalk, oljeväxter,
spannmål, fisk etc. — D. är en af Nederländernas
äldsta städer. Under medeltiden, då det var medlem
af hansan, var det äfven den rikaste, till dess
"S:t Elisabets flod" 19 nov. 1421 sköljde bort det
bördiga landet s. ö. om staden, hvarvid 72 byar
förstördes. Generalstaterna hade 1572 i D. sitt
första sammanträde, och 1618—19 hölls där den synod,
som grundade kalvinisternas herravälde i Holland. I
D. var det slutligen, som Vilhelm III 1674 valdes
till holländsk arfståthållare, generalissimus och
storamiral. Bland framstående män, som härstammat
från D., äro statsmännen De Witt samt målarna
Cuijp, F. Bol, Schalcken och Ary Scheffer. öfver
den sistnämnde har en staty blifvit rest i staden.
(J. F. N.)
Dordrechtbibeln. Se Boktryckarkonst, sp. 971.
Dordrechtsynoden. Se Arminianer, sp. 32.
Dore [dår]. 1. (Mont D.) Vulkaniskt berg i franska
dep. Puy-de-Dôme (Auvergne). Det består af ett större
antal toppar: Puy Ferrand, 1,846 m., Puy Gros, 1,804
m., och Puy de la Grange, 1,781 m., hvilka ligga kring
Puy de Sancy, 1,886 m., mellersta Frankrikes högsta
berg, m. fl. — 2. Biflod fr. h. till den franska
floden Allier inom dep. Puy-de-Dôme. 130 km. lång. —
3. Namn på öfversta delen af Dordogne (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
