Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donnenberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dono dedit, lat. Se d. d.
Donon [dånå̃’] l. Rougemont (ty. Donnenberg), en till
Vogeserna hörande bergstopp på gränsen mellan Nedre
Elsass och Lothringen, nära franska gränsen. Höjden
är 1,008 m. På bergets topp finnes ett tempel med
romerska och andra antikviteter, såsom torser, taflor
med inskrifter m. m.
Donoso-Cortés, Juan Francisco, markis af
Valdegamas, spansk politiker och författare,
f. 1809 i prov. Badajóz, d. 1853 i Paris, blef 19
år gammal juris doktor vid Sevillas universitet
och därefter lärare vid kollegiet i Cáceres. 1832
publicerade han Memoria sobre la situación actual de
la monarquía, som förskaffade honom sekreterarplats i
justiedepartementet. Vid Ferdinand VII:s död (1833)
ställde han sig på änkedrottning Kristinas sida
till försvar för Isabellas arfsrätt, blef deputerad
och kämpade i cortes för moderata reformer. 1840
följde han Kristina i landsflykten och återvände
med henne 1843, efter Esparteros fall. 1849—50 var
han sändebud i Berlin och från 1851 till sin död i
Paris. Utom ungdomsarbeten, såsom tragedien Padilla,
några elegier och ett epos, El cerco de Zamora, utgaf
D. Consideraciones sobre la diplomacía (1834), La
ley electoral (1835), Essai sur le catholicisme, le
libéralisme et le socialisme (1851), De la monarquía
absoluta en España, El clasicismo y el romantismo
m. fl. D:s samlade arbeten utkommo i 5 bd 1854—55
(2:a uppl. 1858 o. f.).
Ad. H—n.
Don Quijote, förr skrifvet Don Quixote [kichå̄te],
hjälten i Cervantes’ roman med samma namn, vrångbilden
af en vandrande riddare; svärmare. Se Cervantes. —
Donquijoteri, äfventyrligt företag, som har sin grund
i en öfverspänd fantasi.
Don Ranudo, hufvudpersonen i Holbergs komedi
"Don Ranudo de Colibrados, eller Fattigdom og
hoffærdighed". Ranudo är ett anagram af "O du nar",
och ordförbindelsen don Ranudo användes ofta för att
beteckna en på samma gång ytterligt högmodig och
utfattig person.
Dons, Valdemar Teodor, norsk tidningsman, f. 26
mars 1849 i Trondhjem, blef 1867 student samt
studerade teologi och filosofi; 1875—82 var
han universitetsstipendiat. Hans vetenskapliga
bana bröts emellertid, då han 1881 öfvergick
till den romersk-katolska läran. Som frukt af
en med kungl. stipendium företagen resa till
Uppsala 1873 utgaf han året därpå sin afhandling
Om boströmianismen, en skrift, som jämte de af
denna framkallade motskrifterna gaf anledning
till Höffdings "Filosofien i Sverig" (1879).
O. A. Ö.
Dons, Elisabeth Caroline Cathrine, dansk sångerska,
f. 1865 på herrgården Davrup nära Kalundborg,
elev af fruarna Gerlach (Köpenhamn), Marchesi
(Paris) och Désirée Artôt (Berlin), debuterade 1885
på k. teatern i Köpenhamn. Under de första åren
uppträdde hon som altsångerska, men har sedermera
med afgjord framgång utfört stora sopranpartier
(Julia, med A. Ödmann som Romeo, Margareta i "Faust",
Violetta, Rosina, Carmen m. fl.). D. eger dramatisk
såväl som vokal talang. Såsom operans primadonna
utnämndes hon 1888 till kunglig skådespelerska. 1906
måste hon till följd af sjukdom taga afsked.
E. Ebg.
Donska kosackernas land (ry. Oblastj donskich
kazakov), guv. i Syd-Ryssland, n. ö. om Azovska
sjön. 164,093 kvkm. 2,564,238 inv. (1897), däraf
34,855 tyskar, 27,234 armenier, omkr. 16,000
judar och 32,283 lamaitiska kalmucker; 40 proc. äro
kosacker. Landet genomflytes af Don, på hvars vänstra
strand en stor stäpp (Zadonskaja stepj, "Stäppen på
andra sidan Don") utbreder sig, som i s. ö. öfvergår
i den öde och ofruktbara aral-kaspiska saltstäppen
och är lämplig endast för boskapsskötsel. I norra
och mellersta delen är åkerbruk huvudnäringen,
ehuru det icke står högt. Inalles äro (enligt
en uppgift af 1881) 45 proc. af området åker,
42,2 proc. betesmarker, 2,4 proc. skogsdungar och
10,4 proc. hvarjehanda och improduktivt land. Mest
odlas hvete, därnäst råg samt i kretsen Taganrog
tobak, hvarförutom vinodling och trädgårdsskötsel
förekomma. Kreatursstocken var 1890 532,700 hästar,
1,9 mill. nötkreatur, 3 mill. får och getter, 384,800
svin och 1,126 kameler. I Dons mynningsområde och i
Azovska sjön idkas ett gifvande fiske. Bergsbruket
är betydligt i den västligaste delen, som är en del
af Donetsbäckenet (se Donets). Administrativt lyder
området under krigsministeriet och delas i 9 distrikt
(otdjely). Hufvudstad är Novotjerkask, där områdets
chef (nakaznij ataman) har sitt residens.
J. F. N.
Donska stäppen. Se Dnjeprstäppen och föreg. art.
Donus, påfve från aug. 676 till april 678.
Doomsdaybook [dō’mṡde͡ibuk], eng., "Domedagsboken". Se Domesdaybook.
Doon de Mayence [dåå̃’ də majã’s], gammalfransk
sagohjälte, medelpunkten i den yngsta af de tre stora
franska nationella cyklerna: La geste de Doon de
Mayence. Sambandet i denna cykel är lösare än i "la
geste du roi" och "la geste de Guillaume". Egentligen
består den af ett antal fristående dikter, som
man löst förbundit genom att ställa hjältarna
i släktskapsförhållande till Doon. De fleste
af hjältarna äro mäktiga länsbaroner under Karl
den store, och dikternas väsentliga innehåll rör
sig om deras strider mot sin konung. Bland Doons
tolf söner finnes äfven Griffon d’Hautefeuille,
hvilken man lät nedstämma från Ganelon, förrädaren i
"Chanson de Roland". Därigenom blef han enligt en
genealogisk princip i dessa gamla dikter stamfader
för alla de förrädare, hvilka så rikligt uppträda i
denna diktning. "La geste de Doon de Mayence" blef
därför äfven förrädarcykeln. Särskildt blef detta
fallet i de italienska bearbetningarna af de franska
dikterna: Doons släkt I Maganzesi är förrädare och
ställes i motsättning till de ädle hjältarna af
huset Chiaramonti. — Den franska cykeln omfattar
ett dussintal epos, grupperade kring hufvuddikten
D. De förnämsta äro två dikter om Holger danske,
"Renaut de Montauban" l. "Les quatre fils Aymon",
en af de berömdaste af de franska hjältedikterna,
"Maugis d’Aigremont" m. fl. Se Gautier, "Les épopées
françaises" (III; 1880). Nyrop, "Den oldfranske
heltedigtning" (1883), och Gröber, "Grundriss
d. rom. philologie" (II: 1; 1902).
J. M.
Door [dår], Anton, österrikisk pianist, f. 1833, elev
af Czerny och Sechter, började 1850 sina konstresor,
hvarunder han 1856—57 besökte Danmark, Norge och
Sverige, särskildt Stockholm, där han uppehöll sig
ett helt år. 1857 invaldes i Mus. akad. samt utnämndes
till hofpianist. Jämte violinisten Laub konserterade
han ånyo i Skandinavien 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
