Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donati ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t. o. m. tvångsvis, tillvunnit sig området för att
sedermera öfverlämna det åt staden. Med afseende
å de villkor, under hvilka jorden af kronan
upplåtits åt städerna, kunna särskiljas följande
tre hufvudgrupper, nämligen: 1) donationer under
fullständig allodialrätt, d. v. s. med befogenhet
för staden att afhända sig jorden; 2) donationer
till evärdlig ego, men utan angifven befogenhet att
fritt förfoga öfver egendomen; och 3) donationer
med allenast nyttjanderätt till den förlänta
jorden. Till den första gruppen är att hänföra endast
ett fåtal donationer; den andra är något talrikare,
men de flesta donationerna (omkr. 80 proc.) falla
under den tredje gruppen, d. v. s. medföra allenast
nyttjanderätt till jorden. Det allmänna syftet med
jorddonationerna har varit dels att förse städernas
näringsidkare med nödigt utrymme till boningsplatser,
dels att bereda städerna inkomst genom bruk af den
till boningsplatser ej använda marken. De särskilda
ändamål, för hvilka donationerna egt rum, finnas
i många fall angifna i donationsurkunderna. Såsom
exempel kan anföras, att områden skänkts för att
utstakas till tomter, till inrättande af humlegårdar,
till tegelbruk, till anläggning af vattenverk eller
andra industriella inrättningar, till aflöning åt
stadens ämbets- och tjänstemän, till tomter för
stadens publika byggnader, till bestridande af
kostnaden för uppförande och underhåll af dylika
byggnader o. s. v.
Att tillförlitligt uppgifva sammanlagda ytinnehållet
af städernas donationsjord låter sig icke göra. Enligt
en hos Kammarkollegium verkställd utredning får
det antagas uppgå till åtminstone 61,000 har,
motsvarande ungefär hälften af städernas samtliga
jordområden. Storleken af de särskilda städernas
donationsjord varierar högst betydligt. De största
arealerna hafva följande städer med ungefärligen
nedan angifna antal har: Sala 9,510, Piteå 4,935,
Gäfle 4,030, Vimmerby 2,305, Sundsvall 2,070,
Kristinehamn 1,965, Eksjö 1,940, Karlstad 1,760,
Åmål 1,535, Mariefred 1,515, Vänersborg 1,420,
Göteborg 1,385, Haparanda 1,350, Mariestad 1,265,
Luleå 1,255 och Örebro 1,225 har. Fullständigt i
afsaknad af donationsjord äro städerna Falkenberg,
Falsterbo, Falun, Filipstad, Hedemora, Lund,
Lysekil, Motala, Oskarshamn, Ronneby, Skanör, Skara,
Skellefteå, Trelleborg, Uddevalla, Vaxholm, Visby
och Örnsköldsvik.
Ehuruväl städerna endast i några få undantagsfall
erhållit rätt att afhända sig donationsjord, hafva,
trots donationsurkundernas stränga förbud däremot,
i många städer betydande delar af donationsjorden
obehörigen kommit i enskild värjo och besittas af
sina innehafvare med anspråk på eganderätt. Åtskilliga
städer hafva vidtagit åtgärder för återvinning
af dem frångångna dylika jordar. Härom hafva förts
långvariga rättegångar, hvilka i allmänhet utfallit
till städernas förmån.
Enär det för befordrande i allmänhet af ett tjänligare
tillgodogörande af städernas donationsjordar likasom
för befrämjande af enskildas trygghet i besittningen
af stadsjord, som kommit i deras värjo, syntes
vara af vikt att åt städerna bereddes möjlighet ej
allenast att kunna med full eganderätt åt enskilda
upplåta donerad jord än äfven att, där sådan jord
redan kommit i enskild besittning, kunna bekräfta
den gjorda upplåtelsen, så att den blefve
för framtiden fullt betryggande, anbefallde K. M:t
år 1893 Kammarkollegium att inkomma med betänkande,
huruvida befogenhet i nu angifna hänseenden kunde
böra inrymmas åt städerna och i sådant fall, hvilka
förbehåll därvid borde fästas. Efter det kollegiet
i ärendet 30 dec. 1897 afgifvit ett innehållsrikt
betänkande, som följts vid ofvanstående framställning,
meddelade K. M:t 27 jan. 1899 sitt beslut. Häri
förklarade K. M:t, att den donationsjord, som vore
belägen inom stadsplanens gränser, vunne användning
i enlighet med donationsändamålet, då densamma
med full eganderätt öfverlätes på enskilda, och
att följaktligen betänklighet icke mötte mot att,
fortfarande som dittills, meddela bifall till
städernas framställningar om tillstånd att till
enskilda af donationsjorden aflåta tomter inom
stadsplanen, jämväl i sammanhang med utvidgning af
samma plan, eller mot meddelande af tillstånd för
städerna att, då område inom stadsplanen tidigare
uppfåtits till enskild person, men ovisst vore,
huruvida upplåtelsen skett med egande- eller
nyttjanderätt, medgifva, att egaren ange åtnjuta full
eganderätt till fastigheten. Då det däremot icke annat
än i undantagsfall kunde anses med donationsändamålet
öfverensstämmande, att städerna till enskilda
föryttrade utom stadsplanen belägen donationsjord,
fann K. M:t hvad i ärendet förekommit icke föranleda
till annan åtgärd, än att K. M:t förklarade sig
vilja till pröfning i hvarje särskildt fall upptaga
ansökningar från städerna vare sig angående tillstånd
att till enskilda af donationsjord upplåta tomter
eller tomtdelar inom stadsplanen eller om medgifvande
att i sådana undantagsfall till enskilda föryttra
donationsjord utom stadsplanen, då af särskilda skäl
upplåtelsen kunde visas vara af det gagn för staden,
att donationsändamålet kunde anses varda uppfylldt
genom upplåtelsen.
Enär jämlikt k. förordningen om tjuguårig häfd 22
april 1881 den, som i god tro åtkommit fast egendom
och efter vunnen lagfart såsom egare besuttit den
utan afbrott under tjugu år, icke kan frånhändas
egendomen i följd af klander, som instämmes på grund
af äldre rätt, lära numera, sedan mer än tjugu år
förflutit från det berörda förordning trädt i kraft,
några s. k. donationsjordsprocesser i allmänhet icke
kunna af städerna anhängiggöras. Under tiden närmast
efter meddelandet af K. M:ts ofvan anförda beslut
hafva åtskilliga städer sökt och erhållit K. M:ts
tillstånd att i enlighet med träffade överenskommelser
reglera förhållandet med enskildas från början
obehöriga innehaf af donationsjord därhän, att dessa
på vissa villkor tillförsäkrats full eganderätt till
sådan jord.
Hushållningen med stads donationsjord — där
den ännu är i behåll — står under offentlig
kontroll. Magistraten eger vaka däröfver, att
jorden varder behörigen använd till sina bestämda
ändamål. För att vinna bindande kraft skola
stadsfullmäktiges och allmän rådstugas beslut
underställas K. M:ts pröfning och fastställelse,
då besluten angå försäljning, pantförskrifning eller
utbyte af sådan staden tillhörig fastighet, som för
något dess gemensamma nytta afseende ändamål genom
gåfva eller testamente tillfallit staden, äfvensom
öfverenskommelse, som medför förändring i de
rättigheter staden till sådan fastighet eger. K. M:ts
befallningshafvandes godkännande erfordras för att
gifva gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
