Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domitius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkas ekonomi skötes af ett domkyrkoråd (se d. o.).
L. M. B.
Domkyrkotunna kallades den för domkyrkas underhåll
afsedda kronotiondespannmål, som utgick till olika
belopp i olika stift, merendels med 1 tunna från
hvarje kyrkohärbärge, d. v. s. hvarje socken;
numera har den omsatts i penningar och ingår till
statsverket, som genom landtränterierna lämnar
domkyrkorna kontant ersättning (k. förordn. 23 juli
1869; k. kung. 5 okt. 1871). Spannmålen skulle
mottagas af domkyrkosysslomannen, som skulle
låta försälja den på lämplig tid till domkyrkans
bästa. Domkyrkotunnan blef ersättning för förlusten
af de inkomster af gods och tionde, som domkyrkorna
ledo genom Gustaf I:s reduktion, hvadan den ej behöft
utgå för Lunds domkyrka, hvars gods och tionde
den danska reformationen lämnade orörda. Som denna
afgift inom Härnösands stift fortfor att lämnas
till Uppsala domkyrka, kom Härnösands domkyrka
att sakna densamma, hvaremot denna i likhet med
sockenkyrkor uppbar byggnadssäd (en förhöjning däri
beviljades densamma af riksdagen 1856—58). Skara
domkyrka åtnjuter ej domkyrkotunna från alla delar af
stiftet. Anledningen därtill är följande. Då hertig
Karl under de liturgiska stridigheterna drog Dal
jämte de delar af Skara stift, som hörde till hans
hertigdöme, nämligen Värmland samt Vadsbo och Valla
härad, undan den liturgiske biskopen i Skara och 1580
tillsatte en superintendent däröfver i Mariestad,
blef denna stads kyrka domkyrka med rätt till tunnorna
från sagda områden. Ehuru superintendentens säte 1647
flyttades till Karlstad och Valla och Vadsbo härad
1658 återförenades med Skara stift, behöll Mariestads
kyrka likväl domkyrkotunnan från dessa härad och
figurerar i kronoräkenskaperna som domkyrka. Äfven
Mo härad i Småland, ehuru hörande till Skara stift,
erlägger domkyrkotunnan till annan domkyrka, nämligen
Göteborgs, som däremot ej åtnjuter sådan från Halland
och Bohuslän, enär, såsom sagdt, domkyrkotunnan ej
utgår från de forna dansk-norska provinserna.
A. Th. S. (L. M. B.)
Domleschg l. Tomleschg (rätorom. Domliasca
l. Tomliasca), vacker och bördig dal i schweiziska
kantonen Grisons, genomfluten af Hinterrhein. Längd
10 km., största bredden 3 km. öfver 6,000 inv.,
af hvilka de fleste äro protestanter. Klimatet är
så mildt, att persikor och mandlar mogna. Dalen är
rik på ruiner och slott samt eger tjugutvå byar. Där
talas dels tyska, dels rätoromanska.
Dommel, flod i Nederländerna, rinner upp i belgiska
prov. Limburg, upptager Beerse fr. v., förenar sig vid
’sHertogenbosch med Aa och faller, under namnet Dieze,
ut i Maas, vid fästningen Crèvecœur. Längd 93 km.
Dommer, Arrey von, tysk musikskriftställare,
f. 1828, sekreterare vid stadsbiblioteket i Hamburg
1873—89, har gjort sig känd företrädesvis genom de
förtjänstfulla arbetena Elemente der musik (1862),
Musikalisches lexikon (1865) och Handbuch der
musikgeschichte (1868, 2:a uppl. 1878).
A. L.*
Domnarfvet [dåmn-arfvet], ett stadsliknande
samhälle med järnverk, såg och fabriker i Kopparbergs
län och Stora Tuna socken, 20 km. från Falun, vid
Bergslagernas järnväg och Dalälfven. 4,800 inv. (1905).
D. är icke blott det största järnverket i
Sverige, utan är större än något annat
träkolsjärnverk i världen. Det tillhör Stora
Kopparbergs bergslags aktiebolag och ligger å
ömse sidor om Dalälfven vid den nedersta af de
s. k. Tunaforsarna samt drifves med vattenkraft,
som ur forsen uttages med 23 turbiner, däraf
9 äro uppställda öfver en djupt ned i fasta
berget sprängd vattentunnel af 300 m. längd och
7 m. begynnelsediameter. Turbinerna lämna en
sammanlagd effekt af 5,000 hkr. Sedan D. 1878
sattes i verksamhet, hafva utvidgningar ständigt
skett, och verket omfattar nu följ. hufvuddelar:
1. Kolningsafdelningen, med 8 kontinuerliga kolugnar
och en årlig produktion af 120,000 kbm. träkol af ved,
som på Dalälfven nedflottas från öfre Dalarna. Till
denna afdelning hör äfven en större fabrik för
tillgodogörande af metylalkohol, träättika och tjära
i kolugnsgaserna. 2. Hyttafdelningen, med
5 16,5 m. höga masugnar, 6 Vestmans rostugnar,
7 Cowpers blästervarmapparater, 1 Gates krossverk för rå malm,
2 valskrossar och 1 tuggare för rostad malm samt 3
dubbelverkande, tvåcylindriga blåsmaskiner. Malmen
tillföres hyttkransen med hissar och skopverk, kolen
fraktas dit med linbanor, af hvilka en är spänd öfver
älfven och hämtar kolen direkt ur kolugnarna. En annan
linbana tillför kol från kolhuset, som rymmer 70,000
kbm., eller från järnvägsvagnarna, som hämta kolen
bl. a. från verkets 10 kolhus kring Siljan (tills.
rymmande 60,000 kbm.) eller från bolagets sågverk vid
Skutskär, där äfven kolugnar för verkets räkning äro
i verksamhet. Verket eger 140 grufutmål, af hvilka
de malmrikaste ligga i Grängesberg. Malmerna till
det ädlare stålet hämtas från Klackberg i Norberg,
Burängsberg, Bispberg m. fl. grufvor, i hvilka
järnverket eger stora andelar. Tackjärnsproduktionen
var 1905 53,000 ton. Därjämte lämnade hyttorna
masugnsgas, i bränslevärde motsvarande 14.000
ton goda stenkol. Af slaggen förfärdigades
s. å. 140,000 slaggtegel. 3. Bessemerverket, med
2 6-tons konvertrar med s. k. sur infodring och
3 5-tons konvertrar med basisk infodring samt 2
blåsmaskiner. Dit höra äfven ett dolomitverk med
krossmaskiner och en 300 atmosfärers tegelpress,
ugnar för kalk- och dolomitbränning samt 4
kvarnar för finmalning af Thomasslagg. Den
basiska l. Thomas-Gilchristska bessemermetoden
tilllämpas sedan 1891. Det därvid framställda järnet
är af yppersta kvalitet, enär det grundar sig på
träkolstackjärn och svafvelfria malmer. Produktionen
vid bessemerverket 1904 var 35,500 ton göt
och 10.222 ton Thomasfosfat. 4. Martinverket,
med 4 15-tons martinugnar jämte stålgjuteri
och en årlig produktionsförmåga af 30,000 ton
göt och gjutgods. 5. Valsverksafdelningen,
hvars byggnad, belägen midt öfver vattentunneln,
inrymmer götvalsverk, räls- och grofvalsverk,
kontinuerligt trådvalsverk, 2 mediumvalsverk,
finvalsverk, 3 universalvalsverk samt grofplåts-
och tunnplåtsvalsverk. Till valsverken höra 19
vällugnar, och de förmå årligen lämna 50.000
ton valsadt järn och stål af alla slag.
6. Verkstadsafdelningen, omfattande gjuteri, mek.
verkstad, klensmedja, plåtflänsnings-
och plåtslagarverkstad. valssvarfvar och
modellsnickarverkstäder. 7. Manufaktursmedjan,
med 5 transmissionshammare m. m., där verktyg smidas
och verktygsstål af allra ädlaste material
uträckes. 8. Sömfabriken, med 28 maskiner och lika
många ugnar. 9. Spikfabriken, med 10 maskiner för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
