- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
529-530

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Distanstur - Distans-ur - Disteli, Martin - Disten, Henry - Distika. Se Distikon - Distikon - Distillation - Distillera - Distingen - Distingera - Distinkt - Distinktion - Distinktionsbetyg - Distinktionskorpral - Distinktionsnummer - Distinktionstabell - Distinktionstecken - Distinktiv - Distoma. Se Distomum - Distomum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillryggalägges medelst ridning, simning o. s. v.
Se Distansridt.

Distans-ur (se Distans), krigsv., ett egendomligt slag
af afståndsmätare, som grundar sig därpå, att man,
utgående från den tidpunkt, då blixten eller rökmolnet
(t. ex. från en affyrad kanon) synes, mäter den tid,
som åtgår, tills ljudet (knallen af skottet) höres. Då
ljuset fortplantas, praktiskt taget, ögonblickligt
på de afstånd, som ifrågakomma till mätning, kan
afståndet uppskattas uteslutande efter ljudets
fortplantningstid. Uret kan konstrueras så, att en
visare sättes i gång, då rökmolnet från ett fientligt
skott synes, och hejdas, då knallen höres, hvarefter
den mätande direkt på uret afläser afståndet. Alla
instrument af detta slag äro numera obrukbara,
dels emedan det är omöjligt att afgöra, om den
knall, som höres, sammanhänger med det rökmoln, som
iakttagits, dels emedan det i allmänhet är för sent
att mäta afstånden, då fienden redan börjat skjuta.
G. af Wdt.

Disteli, Martin, schweizisk karikatyrtecknare,
f. 1802, d. 1844 som ritlärare i Solothurn, tecknade
illustrationer för tidskrifter och åtskilliga
bekanta arbeten ("Münchhausen", A. E. Fröhlichs
fabler m. fl.), men gjorde sig mest känd som skarp
politisk satiriker genom sin från 1839 utgifna
"Disteli-kalender". Jfr Zehnder, "Martin D." (1883).

Disten Hauy, miner., triklina, bredt pelarformade
kristaller af blå eller hvit färg, stundom färglösa,
af andalusitens sammansättning Al2 Si O5 (se Cyanit).
A. Hng.

Distika. Se Distikon.

Distikon (Distichon), plur. Distika
(af grek. distichos, tvåradig, af di, dubbelt, och
stichos, rad), metr., dubbelvers, verspar. Termen
distikon används nästan uteslutande för att beteckna
ett verspar, som består af en hexameter och en
s. k. pentameter, hvilken senare i själfva verket
också är en sexfotad vers. Hos greker och romare
var distikon den vanliga formen för det s. k.
epigrammet. En längre följd af distika kallades elegi,
alldeles oberoende af det poetiska innehållet eller
stämningen. Företrädesvis tillhörde likväl detta
s. k. elegiska versmått den erotiska och didaktiska
poesien. — I svensk verskonst började distika odlas
med större ifver och skicklighet först under den
metriska nydaningsperioden i början på 1800-talet
(Tegnér i "England och Frankrike" 1806, Atterbom
i "Till Hedborn" 1808, m. fl.). Större dikter på
distika ha i Sverige skrifvits af bl. a. Atterbom,
Stagnelius och B. E. Malmström, ur hvars "Angelika"
kunna anföras som exempel:

Säg mig, du doftande vind, som dansar i fröjd öfver
                                                                fältet,
såg du min lilja? o säg! såg du min rodnande ros?

(R—n B.)

Distillation, oriktig form för destillation.

Distillera, oriktig form för destillera.

Distingen (fsv. disa þing), en stor marknad, som
årligen hålles i Uppsala i början af februari och
som leder sitt ursprung ända från hednatiden. Jfr
Disablot.

Distingera l. (stundom) Distingvera (fr. distinguer,
lat. distinguere, eg. särskilja), utmärka, behandla
med utmärkelse. — Distingerad,
utmärkt, framstående, ansedd; fin, belefvad, förnäm,
vittnande om god härkomst och god uppfostran.

Distinkt (lat. distinctus, af distinguere, särskilja,
utmärka), åtskild, tydlig; skönjbar; klar, redig,
bestämd. Jfr Distingera.

Distinktion (fr. och eng. distinction,
lat. distinctio; jfr Distinkt), åtskiljande,
skillnad; utmärkelse; utmärkt förtjänst eller
anseende; fint sätt, belefvenhet; log., tydligt
framhållande af skillnaden mellan lika eller
närsläktade begrepp.

Distinktionsbetyg (se Distinktion), högre vitsord
än som kräfves för att genomgå examen. Så kallades
fordom äfven sådana vid bedömandet af kunskapsprof
afgifna vitsord, som utgöra förstärkningar af
hufvudbetygen: approbatur, cum laude och laudatur. De
vanligaste bland distinktionsbetygen äro maxima cum
laude
(med högsta beröm), egregie laudatur, eximie
laudatur
(utmärkt berömlig) och par nobis (med mig,
examinatorn, jämngod).

Distinktionskorpral (jfr Distinktion), krigsv., högsta
korpralsgraden i Sverige. Denna grad inrättades 1858
och var länge endast en hedersgrad. Numera förekommer
den på stat vid alla truppslag utom artilleriet. Jfr
Underbefäl.

Distinktionsnummer (jfr Distinktion),
sjöv., förr bruklig benämning på ett af
högste befälhafvaren utdeladt och i en
s. k. distinktionstabell upptaget nummer, som
hissades jämte hufvudsignalen, då signal gjordes
till en eskader, en afdelning eller ett "enkelt
fartyg". Jfr Eskadernummer och Ständigt nummer.
H. W—l.

Distinktionstabell, sjöv. (jfr Distinktion), förr
bruklig benämning på eskaderordning (se d. o.). Se
äfven Distinktionsnummer.

Distinktionstecken (jfr Distinktion),
utmärkelsetecken; krigsv., på uniformen anbragt
beteckning för angifvande af tjänstegrad eller såsom
utmärkelse för långvarig tjänst, godt uppförande
eller aflagda kunskapsprof. Jfr Underbefäl.
Fångv., tecken (äfven kalladt elittecken), som kan
tilldelas vaktkonstapel, hvilken under en tjänstetid
af minst femton år så i som utom tjänsten ådagalagt
ett synnerligen ordentligt och pålitligt uppförande.
C. O. N. V. A—t.

Distinktiv (se Distinkt), som innebär åtskillnad;
utmärkande, kännetecknande. Distinktiva
metoder
vid proportionella val kallas de metoder,
enligt hvilka valsedlarna få genom partinamn,
nummer, öfverensstämmelse med en officiell lista
e. d. "distinkt" angifva särskild grupp eller
särskildt parti, hvartill de med sedeln afgifna
rösterna äro att räkna.

Distoma. Se Distomum.

Distomum l. Distoma (af grek. di, dubbelt, och
stoma, mun), zool., med., ett till trematodernas
afdelning bland maskarna hörande släkte, som
igenkännes på sin korta, platta, ovala eller jämnbreda
kroppsform och sina två munliknande sugvårtor. Elfva
arter äro funna hos människor, af hvilka tio likväl
endast undantagsvis förekomma, hvaremot den elfte,
D. (Schistosomum) hæmatobium Bilh., är så allmän
hos invånarna vid Nilen, att antagligen hälften
af den fullvuxna befolkningen därstädes lider af
densamma. Hanne och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free