Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispensdrmetoden - Dispersion - Dispondi - Disponenda - Disponent - Disponera - Disponibel - Dispora caucasica, bot. Se Kefir - Disposita Achilleia. Se Albrekt, brandenburgska furstar - Disposition - Dispositonsprincipen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven räknas det af Svenska nationalföreningen
mot tuberkulos 1904 anordnade bostadshuset för
lungsiktiga arbetare i Stockholm och samma förenings
socialhygieniska försök att hämma tuberkulosen i
Neder-Luleå socken, igångsatt 1906.
B. B.
Dispersion (lat. dispersio, af dispergere,
kringsprida), Färgspridning, fys. Låter man
solstrålar, som infalla genom en smal springa, gå
genom en prisma, hvars kant är parallell med springans
längdriktning, så inträder ej allenast en brytning (se
Ljusbrytning), utan strålknippet förvandlas till en
långsträckt, färgad bild af samma bredd som springans
längd. Bland färgerna urskiljer man rödt, orange,
gult, grönt, blått, indigo och violett. Den röda
färgen är i regeln — vid s. k. normal dispersion —
närmast den punkt, hvarest bilden skulle hafva legat,
om brytning icke egt rum, och den violetta längst
ifrån samma punkt. En på sådant sätt åstadkommen
färgad bild kallas spektrum (se d. o.), och det
hvita ljusets utbredning till följd af brytningen
kallas dispersion. Af detta försök kan man sluta, att
solljuset består af en oändlig mängd färgade strålar,
af hvilka de röda hafva den minsta och de violetta
den största brytbarheten. Ett mått på spridningens
storlek är den vinkel, som den ur prisman utgående
röda strålen bildar med den violetta. Denna vinkel
utgör den totala dispersionen, till skillnad från
partiella dispersioner, d. v. s. vinklarna mellan
andra strålar, som genomgått prisman, t. ex. mellan
den gröna och den röda, mellan den gula och den
blå, o. s. v. Den totala dispersionen beror, utom
på prismans brytande vinkel, dels på skillnaden
mellan de yttersta strålarnas brytningsexponenter,
dels på infallsvinkeln. Under lika infallsvinkel mot
prismor med lika stor brytande vinkel, men af olika
ämnen, är dispersionen proportionell mot skillnaden
mellan brytningsexponenterna. Hela spridningen,
d. v. s. vinkeln mellan de yttersta färgstrålarna,
står till den vinkel, som medelstrålen (vanligen
motsvarande linjen E i spektrum) blifvit bruten från
sin ursprungliga riktning, i ett konstant förhållande,
som kallas ämnets spridningsförmåga. Om man sålunda
t. ex. af kronglas och flintglas förfärdigar prismor
och ställer så till, att den stråle, som befinner
sig i prismans midt, är lika starkt bruten i båda,
så blir dock vinkeln mellan de yttersta strålarna och
till följd däraf spektrets längd högst olika, i det
flintglaset har en betydligt större spridningsförmåga
än kronglaset. Spridningsförmågorna hos flintglas
n:r 13, kronglas n:r 9 och vatten äro resp. 0,067,
0,039 och 0,026.
L. A. F.*
Ämnen, som utöfva en stark absorption på strålar
af en bestämd färg, gifva ofta anledning till
s. k. anomal dispersion, vid hvilken färgernas
ordningsföljd i spektrum är delvis omkastad — detta
gäller för färgerna, som ligga närmast den starkt
absorberbara. Den franske fysikern Le Roux fann ett
sådant förhållande för jodgas, som bryter det röda
ljuset starkare än det blå (de mellanliggande färgerna
absorberas). Denna företeelse föll dock i glömska. Den
anomala dispersionen började noggrannare studeras,
först sedan dansken Christiansen 1871 visat, att i
spektrum af en stark fuchsinlösning färgerna ligga
på följande sätt. Minst brytbara äro de violetta
strålarna, därpå kommer ett mörkt mellanrum,
motsvarande de starkt absorberbara blå
och gröna strålarna, och därefter rödt, orange och
gult. Kundt studerade en mängd andra färgämnen i
lösning och fann liknande förhållanden. Han fann
också, att de hvita metallerna — platina, järn,
nickel och vismut — visa anomal dispersion. De
röda metallerna, guld och koppar, visa normal
dispersion, men därjämte den egendomligheten, att
deras brytningsindex är mindre än 1, d. v. s. ljuset
går hastigare i dessa metaller än i tomrummet. Den
anomala dispersionen hos gaserna i solens och
stjärnornas atmosfärer antages af åtskilliga fysiker,
såsom holländaren Julius, utöfva ett stort inflytande
på dessa himlakroppars utseende (man vill på detta
sätt förklara protuberanserna och särskildt deras
häftiga rörelser såsom endast skenbara).
S. A—s.
Dispondé (lat. dispondeus, af grek. di, dubbelt,
och spondeios; se Spondé), metr., en dipodisk
förbindelse af två spondéer (— —, — —).
Disponenda, lat. (af disponere, fördela, ordna),
bokhand., af sortimentsbokhandlare till försäljning
mottagna, men vid redovisningstiden ej sålda eller
till förläggaren returnerade böcker, som därför
balanseras i räkning till det följande året.
Disponent (af lat. disponere, ordna, fördela), teknisk
ledare af ett aktiebolag, hvilken eger att åtminstone
i vissa fall företräda bolaget. Jfr Direktör.
Disponera (lat. disponere, eg. ställa på bestämda
platser), fördela, ordna, anordna, logiskt eller
konstnärligt anordna stoffet i ett litterärt arbete
(afhandling, tal o. s. v.); förordna; ombesörja; hafva
till sitt förfogande, råda öfver; göra stämd (för). —
Disponerad, hågad, böjd, stämd (för någonting);
i större eller mindre grad egande sina uttrycksmedel
(i synnerhet röstorganet) i hälsofullt skick; med.,
som eger anlag, fallenhet (för en sjukdom). Jfr
Disposition, Indisponerad och Predisponera.
Disponibel (fr. disponible, af lat. disponere,
fördela, ordna), som står till någons förfogande,
tillgänglig. — Disponibilitet, det tillstånd,
i hvilket vissa ämbets- och tjänstemän (militärer
och diplomater) befinna sig, då de äro fritagna från
tjänstgöring, men hafva skyldighet att, i händelse
af behof, åter inträda i densamma.
Dispora caucasica, bot. Se Kefir.
Dispositio Achilleia. Se Albrekt, brandenburgska
furstar.
Disposition (lat. dispositio), anordning, uppdelning;
mått och steg, anstalt; förfogande; benägenhet, håg;
fallenhet; sinnesstämning, befinnande.
— 1. Mus., inrättningen af ett tonstycke;
kostnadsförslag till eller sammansättningen af
stämmorna och mekaniken i ett orgelverk; en sångrösts
tillfälliga beskaffenhet l. tillstånd. — 2.
Ret., den konstnärliga eller logiska anordningen af
stoffet i ett litterärt arbete (afhandling, uppsats,
tal o. s. v.). — 3. Krigsv., stundom förekommande benämning på de
anordningar en befälhafvare vidtager för utförandet
af en marsch, inledandet och utkämpandet af en strid
o. s. v. Vanligen utgifvas dispositionerna under
formen af order. — 4. Med., mottaglighet, medfödd
eller förvärfvad fallenhet (för någon sjukdom).
Jfr Disponera, Indisposition och Predisposition.
Dispositionsprincipen (se Disposition), jur.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
