Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Difteritoxin - Diftong - Difycerk - Digallussyra - Digami - Digamma - Digardschi - Digby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
buljonglösningen. För beredningen af preparatet
vidtager man särskilda mått och steg, dels
genom att utvälja till odlingen möjligast starkt
giftproducerande baciller, dels genom att använda
lämpligt sammansatt buljong. Det är ej ännu
med oomtvistlig säkerhet ådagalagdt, huruvida
difteritoxinet är att anse såsom ett enda slag af
gift, eller om det möjligen är att betrakta som
en blandning af flera slag af giftiga substanser
med olika verkningar. Sålunda särskiljer Ehrlich
två hufvudgrupper af giftämnen i difterigiftet,
difteri-toxiner och difteri-toxoner. De förra skola
närmast motsvara den del af giftet, som framkallar
de akuta förgiftningssymtomen, de senare den del,
som verkar vissa symtom i sjukdomens senare skeden,
såsom förlamningarna af muskler o. s. v. Difterigiftet
användes för framställningen af difteriserum.
C. S—g.
Diftong (grek. difthongos, dubbelljudande),
vokaliskt tveljud, språkv., en förbindelse
af två vokaler hörande till samma stafvelse
(t. ex. lat. aurum, ty. stein). De diftonger, som
funnos i det urnordiska språket, hade redan vid
tidpunkten för de äldsta, mera betydande fornsvenska
skrifternas uppteckning öfvergått till enkla vokaler,
och då ingen nybildning af diftonger skett i vårt
riksspråk, så eger detta inga andra diftonger än
sådana, som upptagits genom lån ur främmande språk,
t. ex. Europa, augusti. Diftonger, hvilkas andra
led utgöres af vokalen i, äro vanliga i många språk,
men vid öfverflyttning till svenska ersättes detta i
gärna med j. Sålunda uttalas de finska namnen Aino,
Väinämöinen oftast som Ajno, Väjnämöjnen. — I motsats
till riksspråket äro flera svenska dialekter rika
på diftonger, i det de dels bevarat ett diftongiskt
uttal af urnordiska tveljud, dels utvecklat diftonger,
som icke funnos i fornspråket. Synnerligen
diftongrik är gottländskan, och detta gäller
icke blott det nygottländska folkmålet, utan äfven
forngottländskan, som bl. a. just genom sina diftonger
(t. ex. aiga, ega, auga, öga, oyra, öra) skiljer
sig från språket i samtida, i trängre mening svenska
urkunder. Angående s. k. oäkta diftonger se Stafvelse.
H. P.
Difycerk (af grek. difyes, dubbel, och kerkos,
stjärt), zool. Se Fiskar.
Digallussyra (Digallussyreanhydrid), farm. kem.,
en den kemiska konstitutionen antydande benämning
på galläpplegarfsyra (se d. o.) l. tannin.
C. G. S.
Digami (grek. digamia, af di, två gånger, och
gamos, äktenskap), äktenskap för andra gången,
andra giftet. — Adj. Digamisk.
Digamma (af grek. di, dubbelt, och gamma, se nedan),
språkv., är namnet på den sjätte bokstafven i det
ursprungliga grekiska alfabetet. Det därmed betecknade
ljudet var en läppspirant (v-ljud), och den kallades
därför äfven vav. Namnet digamma (dubbelgamma)
har den fått med anledning af sin form (Ϝ), hvilken
närmast liknar den grekiska uncialskriftens (det
s. k. stora alfabetets) tredje bokstaf gamma (Γ,
tecken för g-ljudet), men skiljer sig från denna
genom ett andra horisontalt tvärstreck på halsen. Då
v-ljudet, särskildt inom de dialekter af det grekiska
språket, hvilka äro representerade inom litteraturen,
tidigt försvann eller ersattes af andra ljud, uteslöts
äfven dess tecken ur alfabetet, men bibehölls såsom
siffertecken för sextalet och
upptogs i det latinska alfabetet såsom tecken
för f-ljudet. I vissa grekiska dialektinskrifter
(företrädesvis doriska och beotiska) är digamma
ännu bibehållet, och i de homeriska sångerna kan
man tydligen spåra, att det därmed betecknade ljudet
varit hörbart vid tiden för dessa sångers uppkomst,
hvarför äfven försök blifvit gjorda (I. Bekkers
Homeros-upplaga 1858) att i den homeriska texten
insätta denna bokstaf på dess gamla plats. Se
O. V. Knös, "De digammo homerico quæstiones"
(Upps. univ:s årsskr. 1872, 73 och 79) och
O. E. Tudeer, "De dialectorum grecarum digammo
testimonia inscriptionum" (Hälsingf. 1879).
A. M. A.
Digardschi. Se Schigatse.
Digby [di’gbi], gammal engelsk adelssläkt, som vid
nyare tidens början egde stora gods i Leicestershire
och Lincolnshire.
1. Sir Everard D., katolsk konspiratör, f. 1578, blef
vid unga år hofman hos drottning Elisabet, vanns 1599
för katolicismen af jesuiten Gerard och blef liksom
denne invecklad i den s. k. "krutkonspirationen"
(se d. o.) mot Jakob I. D:s roll i
sammansvärjningen bestod i att på ett af
sina gods samla ett stort jaktsällskap af missnöjda
adelsmän (5 nov. 1605), hvilka vid underrättelsen
om den tillämnade katastrofen skulle vinnas för en
katolsk resning. Hela planen röjdes, de
sammansvurne flydde, och D. själf blef eftersatt,
gripen samt 30 jan. 1606 afrättad som förrädare.
2. John D., 1:e earl af Bristol, statsman, f.
1580, d. 1654, var kammarherre hos Jakob I, fick
af denne 1607 knight-värdighet och sändes 1611 som
ambassadör till Madrid för att verka för tronföljaren
prins Henriks giftermål med en spansk infanta.
Han kom hem 1614, men återsändes omedelbart i samma
värf, denna gång för prins Karls räkning, hvilken
efter Henriks död blifvit tronföljare. D. afgaf
före afresan en bestämd förklaring, att han ansåge
ett protestantiskt gifte förmånligare för statens
intressen, men egnade sig i Spanien med ifver och
till en början ej utan framgång åt sitt uppdrag, under
hvars utförande han företog flera resor mellan London
och Madrid. 1618 voro giftermålsförhandlingarna, med
hvilka planer på engelsk-spansk medling i Tysklands
religiösa strider nära förbundits, på väg att leda
till åsyftadt resultat, men strandade på Jakobs
vägran att medge religionsfrihet åt katolikerna
i England. D. upphöjdes emellertid
som belöning för sitt nit till peer (lord
Bristol). Han var de kritiska åren 1620—21 Jakobs
förnämste utrikespolitiske rådgifvare och arbetade
ifrigt för att rädda Pfalz åt konungens måg,
kurfursten Fredrik V, samt företog i detta syfte
en fruktlös beskickning till kejsaren i Wien
(juli—okt. 1621). Förhandlingarna afklipptes
definitivt genom Jakobs konstitutionella konflikt
med parlamentet s. å., och därmed var D:s tyska
medlingspolitik dömd att misslyckas. Han användes
emellertid än en gång som Jakobs redskap i den
spanska giftermålshandeln, upphöjdes 1622 till
earl af Bristol och sändes ånyo till Madrid, där dock
snart förhandlingarna togos ur hans skickliga händer
genom Karls och hertigens af Buckingham ankomst
till spanska hofvet i mars 1623. Af dem gjordes dock
sedermera D. till syndabock för hela den förolyckade
planen och insattes t. o. m. för en tid i Tower.
D., som redan vid 1629 års parlament sökt verka för
en mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
