Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deviation - Deviationsbestämning, sjöv. Se deviation - Deviationsboj, sjöv. Se deviation - Deviationsdykdalb, sjöv. Se deviation - Deviationsjournal, sjöv. Se deviation - Deviationskoefficient, sjöv. Se deviation - Deviationstabell, sjöv. Se deviation - Deviera - Deville, Charles och Henri Etienne. Se Saint-Claire Deville - Devillez, Louis Henry - Devimahatmya - De Winton, sir Francis - Devis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändringar med tiden och då fartyget förflyttas
från en ort till en annan, där de jordmagnetiska
elementen hafva andra värden. Däremot är deviationen
densamma för hvilken som helst på samma plats
anbringad kompass, som saknar kollimationsfel. —
Deviationen kallas östlig l. positiv, då kompassens
nordända faller ö. om magnetiska meridianen genom
kompassens medelpunkt; i motsatt fall västlig
l. negativ. Storleken af deviationen för en viss
kurs utrönes vanligen på enkelt sätt genom pejling
af ett föremål, hvars magnetiska riktning är känd;
men innan ett fartyg utgår på expedition, bör en
fullständig deviationsbestämning med åtföljande
kompensering samt därefter ny deviationsbestämning
företagas. För detta ändamål finnes en mängd
olika metoder. Slutligen sammanställas de efter
kompenseringen gjorda deviationsobservationerna i
en deviationstabell, som tjänar till dagligt bruk
vid navigeringen. För upprättande af en dylik tabell
begagnar man sig med fördel af en deviationskurva
(diagram). — Kompassens deviation har varit föremål
icke blott för sjömännens synnerliga uppmärksamhet,
utan ock för noggranna undersökningar af framstående
vetenskapsmän; och deviationsläran kan nästan sägas
representera en vetenskap för sig, som utvecklat en
ingalunda obetydlig litteratur. Såsom grundläggande
arbete för denna vetenskap anses "Admiralty manual,
for ascertaining and applying the deviations of
the compass, caused by the iron in a ship", af
F. J. Evans och A. Smith. Efter detta arbete har
följt en mängd andra, synnerligast på engelska,
franska och tyska språken. På svenska har (1892)
utgifvits en "Deviationslära" af F. S. Malmberg och
C. G. Fineman. Genom denna vetenskapliga undersökning
ha deviationens orsaker och arter noggrant fastslagits
och gjorts till föremål för strängt matematisk
analys, från hvilken praktiska formler af högt värde
härledts. Den s. k. allmänna deviationsformeln (den
förenklade eller approximativa deviationsformeln, som
mest användes och som är fullt tillräckligt noggrann,
då deviationens storlek ej öfverstiger 20°—25°),
har följande lydelse
δ = A+B sin ζ + C cos ζ + D sin 2ζ + E cos 2ζ, där A, B, C, D och E betyda olika deviationskoefficienter, δ deviationen och ζ kompasskursen. —
En del af deviationen orsakas af permanent eller
halfpermanent (subpermanent) magnetism, en annan
af genom jordmagnetismen i mjukt järn inducerad och
således flyktig magnetism. Af den förra samt af den
inducerade magnetismens vertikalkomposant åstadkommes
semicirkulär deviation, östlig i den ena och
västlig i den andra kompasshalfvan; af den inducerade
magnetismens horisontalkomposant uppkommer kvadrantell
deviation. Som vidare de magnetiska krafternas lägen
förändras, när fartyget får slagsida eller kränger,
uppstår under sådana omständigheter en ny deviation,
som fått namnet krängningsdeviation.
Dessa olika slag af deviation böra, som sagdt,
af många skäl upphäfvas eller kompenseras, så ofta
de antaga betydande värden. Detta sker dels genom
permanenta, horisontala och vertikala magneter, dels
genom mjukt järn, vanligen i globform, som placeras
på lämpliga ställen, hvilket måste ske
efter bestämda regler i förening med praktiska rön på
stället. Att verkställa en fullgod, säker och skyndsam
kompensering erfordrar både god insikt i ämnet och
stor vana samt utföres därför ofta af specialister. På
grund däraf, att deviationen undergår förändringar
med tiden och ortförändringen, bör dock hvarje
fartygsbefälhafvare vara hemma i deviationsläran
och förstå dess praktiska tillämpning. De data,
som insamlas rörande de magnetiska förhållandena
ombord, deviationskoefficienterna, deviationens
storlek och förändringar m. m., pläga sammanföras i
en särskild deviationsjournal. För att underlätta
deviationsbestämning och kompensering finnas i
många hamnar dels deviationsbojar l. deviationsdykdalber, vid hvilka fartygen förtöjas och svängas rundt, dels stångmärken,
uppresta i noga bestämda magnetiska riktningar från
hvarandra. Likaledes har man noga utrönt de magnetiska
bäringarna från nämnda bojar och dykdalber såväl till
särskilda stångmärken som till andra därifrån väl
synliga, aflägsna föremål såsom kyrktorn, fyrtorn
o. d.
H. W—l.
Deviationsbestämning, sjöv. Se Deviation.
Deviationsboj, sjöv. Se Deviation.
Deviationsdykdalb, sjöv. Se Deviation.
Deviationsjournal, sjöv. Se Deviation.
Deviationskoefficient, sjöv. Se Deviation.
Deviationskurva, sjöv. Se Deviation.
Deviationstabell, sjöv. Se Deviation.
Deviera (af lat. de, från, och via, väg), afvika från
rätta vägen eller ställningen. Se vidare Deviation.
Deville [dəvi’l], Charles och Henri Étienne. Se
Sainte-Claire Deville.
Devillez [dəvijē], Louis Henry, belgisk bildhuggare,
f. 1855, var först ingenjör i turkisk tjänst, men
studerade sedermera konst vid École des beaux-arts i
Paris under Cavelier. Bland hans arbeten må nämnas
Abessinier, bronsstaty, Eros, Diana, S:t Georg (i
Mons’ museum), Slumrande backantinna samt byster och
porträttmedaljonger. Han har för öfrigt gjort sig
bemärkt som konstkritiker.
Devimahatmya, "Devis majestät", kallas kap. 81—91
af Markandeya-Purana (med lat. öfv. utg. af Poley,
1831) och är de nordindiska Durga-dyrkarnas viktigaste
religionsurkund.
K. F. J.
De Winton [di-ωi’ntən], sir Francis, engelsk militär
och koloni-administrator, f. 1835, d. 16 dec. 1901,
blef 1854 artilleriofficer och deltog i fälttåget
på Krim, var under rysk-turkiska kriget 1877—78
brittisk militärattaché i Konstantinopel och 1878—83
sekreterare åt Canadas generalguvernör, markisen
af Lorne. 1884—85 fungerade D. som administrator
öfver Kongo-området, omedelbart innan det genom
Berlin-konferensens beslut förvandlades till
Kongostaten. Han var 1888 sekreterare vid expeditionen
för Emin paschas undsättning och 1889 brittiska
kronans kommissarie i Swaziland, styrde därefter en
tid "East African Association’s" besittningar (nu
inkorporerade i Brittiska Öst-Afrika) och tjänstgjorde
sina sista år som hofchef hos nuv. prinsen af Wales.
V. S—g.
Devis (fr. devise, it. divisa, af lat. diridere,
dela), eg. afdelning, kännemärke, igenkänningstecken;
motto, tänkespråk; karamellvers; her., sinnebild,
symbol, valspråk. Man skiljer mellan tvenne slags
heraldiska deviser: 1) Sinnebilder, figurer med en
bestämd betydelse, hvilka anbringas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
