Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deportation - Deportationskoloni. Se Deportation och Koloni - Deportera - Déposé - Deposita (jfr Depositum). Se Bank, sp. 855 ff - Depositarie - Deposition - Depositionsbevis - Depositionsrörelse (jfr Depostion). Se Bank sp. 864 - Depositor - Depositorium - Depositum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inemot 3,000 förbrytare antecknade sig för deportation
till Guyana. Senare har Nya Kaledonien blifvit
fransk deportationsort, och dit förvisades många
kommunarder. F. n. regleras deportationen i Frankrike
genom lagen af 27 maj 1885 (loi sur la relégation
des récidivistes), enligt hvilken detta straff är
obligatoriskt vid två eller flera gånger förnyade
återfall i vissa brott, som straffas med tukthus
eller fängelse. I Ryssland begagnade man deportation
till Sibirien som straff redan 1591, och det har
sedan alltmer användts (1807—87 deporterades öfver
500,000 personer). Nästan lika många deporteras på
administrativ väg som på grund af laga dom. De
deporterades öde är mycket växlande. Några,
däribland de fleste politiske fångarna, äro blott
pliktiga att uppehålla sig inom ett visst område,
men åtnjuta f. ö. sin frihet, andra dömas till att
bruka jorden och blifva efter 10 års förlopp med
afseende på rättigheter likställda med bönderna,
andra åter dömas till att arbeta i bergverken eller i
Sibiriens fängelser, där lifvet icke lär vara så hårdt
för fångarna, som det ofta tendentiöst beskrifves. De
värste förbrytarna deporteras till ön Sachalin. Under
transporten, som går öfver Kazan, Perm, Jekaterinburg
och Tiumen, är dödligheten bland de deporterade mycket
stor (1880—81 dogo omkr. 10 proc., innan de nådde
bestämmelseorten). — Äfven i Preussen och Norge har
man förr i någon mån användt deportationsstraff (i
Norge tvångsarbete i Finmarken). Litt.: Holtzendorff,
"Die deportation als strafmittel" (1859), Stephen,
"A history of the criminal land" (1883), och Garraud,
"Traité théorique et pratique du droit pénal français"
(2:a uppl. 1898—1902). Jfr Landsförvisning.
Deportationskoloni. Se Deportation och Koloni.
Deportera (lat. deportare, föra bort), förvisa och
bortsända till någon bestämd ort. Se vidare Deportation.
Déposé [depåṡē], fr., eg. deponerad, inregistrerad,
lagligen skyddad (om mönster, modeller, varumärken,
fotografier, gravyrer o. s. v.), "alla rättigheter
förbehållna".
Deposita (jfr Depositum). Se Bank, sp. 855 ff.
Depositarie l. Depositär (lat. depositarius,
fr. dépositaire), en, som mottager något värdeföremål
i sitt förvar. Jfr Deposition och Depositum.
Deposition (lat. depositio, af deponere,
nedlägga). 1. Nedläggande, öfverlämnande i förvar,
insättande af värdeföremål, penningar o. d. i en
bank eller i offentligt förvar (såsom borgen, pant,
vid vad o. d.). Inom bankverksamheten användes ordet
ej blott om verklig förvaring af föremål (egentlig
deposition), utan minst lika mycket i öfverförd
bemärkelse om en banks hela inlåningsrörelse, då de
inlämnade penningarna alls icke "förvaras", men summan
återbetalas vid anfordran eller efter uppsägning. Se
Bank, sp. 855—859. Jfr Depositum.
2. Under benämningen deposition (lat. depositio
cornuum, "hornens afläggande") fanns i äldre
tider vid universiteten en egendomlig ceremoni, som
utfördes, då nykomna studenter (djäknar) upptogos
i de äldres samfund. Depositionshandlingen utgjorde
en rå symbolisk framställning af de akademiska
studiernas förädlande inflytelse. Enligt några
författare (t. ex. Conring) leder den sitt
ursprung från forntidens filosofskolor. — Vid
de svenska universiteten blefvo de djäknar,
som skulle undergå ceremonien, deponenterna,
innan dagen för depositionen utsattes, inför
dekanus och några professorer underkastade examen
i Luthers större katekes samt i "vetenskaper och
språk". Såsom ceremonimästare (depositor)
vid denna fungerade vanligen en akademiadjunkt,
och till lokal användes något officiellt ställe,
t. ex. ett auditorium. Deponenterna utstyrdes i narrdräkt:
slokig hatt (de äldre studenterna hade brättena
uppfästa och buro fjäderprydnad i hatten), långa horn
och åsneöron (otymplighetens och dumhetens symboler)
samt svärtadt ansikte och långa svinbetar (sinnebilder
af djuriskheten) i mungiporna (däraf benämningen
beanus, gulnäbb, fr. bec jaune). Därefter drefvos de
med hugg och slag in i ett närbeläget rum, hvarest
åskådarna voro församlade. Sedan en mängd narraktiga
upptåg anställts och depositor hållit ett svassande
tal om alla den otuktade ungdomens fel och oarter samt
om nödvändigheten att med vetenskapens hjälp blifva en
ny människa, befriades recipienterna, medelst en stor
träsax, från sina besvärliga attribut, hvarefter hvar
och en af dem behandlades med en hyfvel och öfvergöts
med ett ämbar vatten. När allt detta var verkställdt,
förklarades djäknarna för "fria studenter" (liberi
studiosi). Novitierna, såsom de nu kallades, tågade
sedan i procession till en af föreläsningssalarna,
där de undfägnades med salt och vin (vishetens och
glädjens sinnebilder). Därmed voro de upptagna bland
de akademiske medborgarna; men fullmyndiga studenter
blefvo de först efter pennaltidens slut (jfr Pennalism).
Depositionsceremonierna följdes med stort intresse.
Enligt en anteckning i Uppsala universitets
acta 1595 försiggingo de det året "i närvaro af
ärkebiskopen, professorerna, borgmästare och råd,
borgersmän och hedervärda matronor". Depositionen
afskaffades år 1691, på Karl XI:s befallning. — Vid
de tyska universiteten betecknades med "deposition"
slutmomentet af pennaltiden, hvilket vid de svenska
högskolorna kallades "absolution" (den handling,
hvarigenom "pennalen" förklarades för fullmyndig
student).
R. G.
Depositionsbevis (jfr Deposition), intyg om verkställd
deposition i en bank. Se Bank, sp. 859.
Depositionsrörelse (jfr Deposition). Se Bank, sp. 857.
Depositobank (jfr Deposition). Se Bank, sp. 864.
Depositor (lat., af deponere, nedlägga), en, som
öfverlämnar värdeföremål i en annans vård; ledaren
af en depositionsceremoni. Se Deposition.
Depositorium (nlat., af lat. depositum, se d. o.),
ställe för förvarande af anförtrodda värdeföremål,
skåp för dokument, mindre arkiv.
Depositum (lat.), jur., anförtrodt gods, inlagsfä. Ett
inlagsaftal innebär en lös saks öfverlämnande i
en persons förvar för att af honom i samma skick
återställas. Den person, åt hvilken saken anförtros
(depositarien), eger icke, utan särskildt medgifvande,
rätt att bruka densamma. Han skall vårda den med
samma sorgfällighet, som han egnar sitt eget, och han
skall återlämna den till deponenten i samma skick,
i hvilket han mottog densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
