- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
115-116

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delta. - Delta del Orinoco - Delta-isolator - Deltametall - Deltamuskeln - Deltoidplåtar - Deluc, Jean André

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af 22,000 kvkm. storlek. Hela deltat består af
vågräta omväxlande lager sand och fin brun lera,
som hafva en mäktighet af tillsammans 14—15
m. och hvila på underliggande hafssand. Vanligen
bestå delta-aflagringarna af omväxlande sand,
grus och lerlager med inneliggande lämningar
af växter och djur, såväl landtdjur som söt- och
saltvattensdjur. Det gröfre och således tyngre gruset
aflagras under normala förhållanden direkt utanför
mynningen, sand och slam något utanför detta; men det
finaste lerämnet föres ut på längre afstånd och sätter
sig där småningom till bottnen. Strömhastigheten hos
det utrinnande vattnet är dock ej alltid lika, hvilket
har till följd, att grus och sand stundom föras lika
långt ut som eljest lerslammet i vanliga fall,
och däraf uppstår en växling mellan gröfre och
finare lager. — Vackra exempel på deltabildning
erbjuda sig i flera af Lapplands fjällsjöar,
nämligen i det storartade Kvickjocks-deltat vid
Lilla Luleälfs utflöde i sjön Saggat, äfvensom
vid västra ändan af den något sydligare belägna
sjön Peuraure och utanför Rapaälfvens utflöde
i Laidaure, alla i Lule lappmark. Vikten af det
slam, som på en sommardag utföres i Saggat,
har beräknats till 8 à 10 ton, motsvarande 3 à 4
kbm. till slam förvandlad bergart. De vid Sveriges
hafskuster utmynnande älfvarna hafva icke någon
deltabildning att uppvisa. Jfr Alluvium.
E. E.
illustration placeholder
Kvickjocks-deltat i sjön Saggat, Norrbottens lappmark,

sedt från Prinskullen strax ofvan björkgränsen på

fjället Vallevare, n. v. om Kvickjock. Till höger

fjället Mammatsch.


Delta del Orinoco, territorium i republiken Venezuela,
omfattande Orinocos deltaområde. 65,647 kvkm. 7,222
inv. (1901), mest guaraunoindianer.

Delta-isolator (af grek. delta, bokstafven d, Δ, och
isolator, se d. o.), elektrot., en porslinsisolator
för uppbärande af elektriska ledningar, utmärkt af en
triangel- eller deltaformad vertikalgenomskärning.

Deltametall kallas en af Alex. Dick i London uppfunnen
och till stor användning kommen metallegering,
bestående af olika proportioner koppar (omkr. 56
proc.), zink (omkr. 41 proc.) samt små mängder mangan,
järn och bly. Den är vid gjutning mycket lättflytande
och gifver ett vackert tätt gjutgods. Den kan smidas
och valsas i rödglödande tillstånd, kan i kallt
tillstånd drifvas, pressas, punsas och dragas till
snart sagdt hvilka former som helst, har en vacker
guldliknande, något ljusare, färg och antager vid
polering vacker glans och besitter en hög grad
af hårdhet samt absolut styrka, motstår bättre än
vanlig brons atmosfäriliernas och syrehaltiga ångors
inverkan samt ställer sig ungefär hälften så dyr som
fosforbrons, men något dyrare
än vanliga bronssorter. Dessa egenskaper
göra legeringen användbar på alla
maskinteknikens och konstindustriens områden.
(G. D.)

Deltamuskeln (så kallad till följd af sin formlikhet
med den grekiska bokstafven delta), anat., den
trekantiga, tjocka, starka muskel, som åt skuldrans
yttre (öfverarmsdel) gifver dess afrundning och som
vid sin sammandragning aflägsnar öfverarmen från
bålen samt lyfter den i riktningen utåt. Jfr Arm.
G. v. D.*

Deltoidplåtar, paleont., trekantiga eller
trapetsoidala interradialplåtar hos Blastoidea.
A. Hng.

Deluc [dəly’k], Jean André, schweizisk
naturvetenskapsman, f. 1727 i Genève, d. 1817 i
Windsor, utnämndes 1798 till professor i filosofi
och geologi i Göttingen, men vistades aldrig
där, utan uppehöll sig mestadels i London och
Berlin. Han författade flera värdefulla arbeten,
bl. a. Recherches sur les modifications de
l’atmosphère
(1772—84), Lettres physiques et morales
sur l’histoire de la terre et de l’homme
(1778—80),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free