Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dekanus - Dekakapitation - Dekapitering - Dekapod, zool. tiofoting. Se Tiofotingar - Dekapol - Dekapolis - Dekarem "tioroddare". Se Galär - Dekastikon - De Kastri-viken - Dekastylon - Dekatera - Dekatur - Dekeleia - Deken, Agathe - Dekhan. Se Deccan - Dekker, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristna kyrkan träffas titeln i Benedikts
regel såsom betecknande en under abboten ställd
uppsyningsrnan öfver ursprungligen ett tiotal
munkar. I västerländska kyrkan blef i 9:e årh. dekan
titel på archipresbytern i egenskap af pastor vid de
s. k. ecclesiæ baptismales, d. ä. dopkyrkor, de enda,
hvarest dop fingo förrättas. Dekan som den vanliga
titeln på en medlem af domkapitlet spåras egentligen
först i 11:e årh., och ämbetet var fullt utbildadt i
13:e årh. Dekanen ålåg att leda gudstjänsten, utöfva
disciplinmyndighet öfver kanonikerna, sammankalla
kapitlet och leda dess förhandlingar, att fördela
ämbetsgöromålen o. dyl. inom domkapitlet. Prepositus,
domprosten, förlorade därför alltmer af sitt
chefskap för kapitlet. I Sverige återgafs dekan
med diækn, däkin l. dyäkin (ej att förväxla
med djäkne af diakon), och dekanatet var i detta
land jämförelsevis sent till sin uppkomst. Äfven
ekonomiska angelägenheter kunde åligga dekanen. —
Vid de katolska domkapitlens organisation i början
af 19:e årh. bibehölls i det väsentliga dekanens
ämbete. I kardinalkollegiet är äldste kardinalbiskopen
kardinaldekan. I den lutherska kyrkan nyttjas stundom
ordet dekan i samma betydelse som superintendent;
stundom betecknar det ock superintendentens närmaste
underordnade. I de reformerta kyrkorna är dekanen
föreståndare för någon afdelning af de andlige,
"klassis". — Vid universiteten är dekanus titel på
den professor, som är ordförande inom en fakultet
eller sektion af en sådan. Samma benämning användes
ock om den ledamot af ett svenskt domkapitel ("decanus
consistorii"), hvilken har att vårda sig om akterna,
öfvervaka expeditionernas öfverensstämmelse med
protokollet, hålla uppsikt öfver arkivet samt
författa de viktigare skrifter, som i konsistoriets
namn utfärdas, m. m. Dekanaten i fakulteterna
innehafvas i tur (ett år i sänder) af alla de till
fakulteten (sektionen) hörande professorerna, och
dekanaten i domkapitlen förvaltas likaledes i tur
(ofta ett år i sänder) af alla ledamöterna utom
ordföranden. Se Subdekan. Litt.: K. V. Lundqvist,
"Bidrag till kännedom om de svenska domkapitlen"
(1897).
(Hj. H—t. L. M. B.)
Dekapitation (fr. décapitation, halshuggning,
af lat. de, af, och caput, hufvud), med., vid
embryotomi skiljande af fostrets hufvud från bålen.
Dekapitering (af lat. de, af, och caput, hufvud),
uteslutande genom valmanöver af ett partis främste
kandidat. Jfr Proportionella val.
Dekapod (af grek. deka, tio, och pus, fot), zool.,
tiofoting. Se Tiofotingar.
Dekapol (se Dekapolis), en sammanfattning af tio
städer, t. ex. de tio städerna i Palestina (se
nästa art.).
Dekapǒlis (af grek. deka, tio, och polis,
stad, däraf den gamla svenska öfversättningen
"tio städer", jfr Matt, 4: 25; Mark. 5: 20; 7:
31), ett stadsförbund, som uppkom därigenom, att
Pompejus år 63 f. Kr. befriade flera hellenistiska
städer från judarnas herradöme och gaf dem kommunal
själfstyrelse under ståthållaren öfver den romerska
provinsen Syrien. De till D. hörande städerna, som
alla, med undantag af Bet-Sean (Skytopolis), lågo i
landet ö. om Jordan, utgjorde i början sannolikt tio
(däraf namnet), men med tiden tillommo andra, så att
antalet växlar hos de forntida författarna. Enligt
Plinius hörde till D.: Damaskus, Filadelfia, Rafana,
Skytopolis, Gadara, Hippus, Dium, Pella, Gerasa
och Kanata. Geografen Ptolemaios nämner ännu nio
städer, men förbigår Rafana. D. egde bestånd in
i 2:a årh. e. Kr. I slutet af detta och början af
3:e årh. synes det ha blifvit upplöst därigenom,
att några af dess förnämsta städer införlifvades med
den sedan 106 e. Kr. upprättade romerska provinsen
Arabien. Se E. Schürer, "Geschichte des jüdischen
volkes im zeitalter Jesu Christi" (I, s. 299 ff.,
II, s. 29 ff. o. 115 ff.). Jfr Ammoniter.
E. S—e.
Dekarem (af grek. deka, tio, och lat. remus, åra),
"tioroddare". Se Galär.
Dekastikon (Dikastikon), grek. (af deka,
tio, och stichon, rad, linje), en dikt eller strof
på tio verser, tioradig strof.
De Kastri-viken, vik, som från Tatargolfen intränger
i rysk-sibiriska Kustprovinsen. Vid dess norra strand
ligger den befästa staden Aleksandrevskij Post.
Dekastylon (af grek. deka, tio, och stylos, pelare),
bygnk., byggnad, hvars framsida har en rad af tio
pelare eller kolonner.
Dekatera (fr. décatir, af cati, pressglans på
tyg). 1. Egentl. medelst vattenånga borttaga
öfverflödig pressglans på ylletyg, en metod, som
1822 uppfanns i Paris. Då tyget därvid äfven brukar
sammankrympa något, kallar man denna behandling
numera ångkrympning. — 2. Numera, i rak motsats
till föregående, gifva åt tyget en djupare och mera
varaktig glans än den, som åstadkommes genom pressning
enbart (jfr Appretera, sp. 1252). Detta
gäller i synnerhet om s. k. torr dekatur, till hvilken
användes ånga, vanligen af svagt tryck för att skona
tygets färg. S. k. våt dekatur, hvilken afser att
rena tyget från möjligen kvarsittande olja, såpa
och färgpartiklar, verkställes med varmt vatten i
st. f. ånga och kan vanligen utföras i samma apparat
som den för torr dekatur afsedda; tyget upplindas
härvid ej så hårdt som vid torr dekatering.
G. A. W.
Dekatur (fr. décatissage), den behandling ett
tyg undergår vid minskning eller ökning af dess
pressglans. Se Dekatera.
Dekeleia (grek. Δεϰέλεια, lat. Decelea), i forntiden
by i Attika, n. v. om Aten, mellan Parnes och
Pentelikon. Under peloponnesiska kriget blef
den, på Alkibiades’ råd, befäst af den spartanske
konungen Agis (413 f. Kr.) för att för Aten afskära
tillförseln från det spannmålsrika Eubea. Därför
kallas senare delen af peloponnesiska kriget (413—404) det dekeleiska.
Deken, Agathe, nederländsk författarinna, f. 1741,
d. 1804. Ifrån 1777 och till sin död arbetade hon
för det mesta gemensamt med Elisabeth Bekker (se
d. o.) samt lämnade, efter tilldragelserna år 1787,
tillsammans med henne sitt fädernesland. Agathe
D. skref dessutom religiösa sånger, hvilka andas en
mild och allvarlig fromhet. Äfven Liederen voor den
boerenstand (1804) och Iets voor ouderen en kinderen
(1805) skattas mycket högt.
Dekhan. Se Deccan.
Dekker [de’kə], Thomas, engelsk dramatiker,
f. omkr. 1570, d. efter 1637. Hvarken hans
födelse- eller dödsår äro med säkerhet kända, och om
hans lif vet man ej mycket mer än att han några gånger
satt i fängelse för skuld samt att han karrikerades
af Ben Jonson i "The poëtaster" och gaf denne svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
