Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Defilé - Defilera - Defilering - Definiendum - Definiera - Definit - Definition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
defilén för att själf kunna begagna den vid frammarsch
eller återtåg, måste man, för att hafva den i sitt
våld, uppställa besättningen framför densamma,
d. v. s. på den fientliga sidan, hvilket dock medför
faran, att besättningen, i händelse af motgång, kan
blifva afskuren eller tagen. Vid långa bergspass,
skogsdefiléer o. d. nödgas man stundom ställa trupper
inuti defilén. En anfallande söker om möjligt kringgå
en defilé. Om försvararen uppställt sig framför
defilén, söker den anfallande merendels så hastigt som
möjligt taga den närmaste mynningen i besittning, af
skära försvararna återtåget eller följa dem i hälarna
genom defilén. Stå försvararna bakom defilén, gäller
det att efter genomgången af densamma framtränga
långt och vinna tillräckligt utrymme till strid. Vid
sådana defiléer som broar kan artilleri (och äfven
infanteri) från båda sidorna taga en verksam del i
striden för att försvåra eller underlätta företaget.
G. U. (C. O. N.)
Defilera (se Defilé), krigsv., marschera förbi en
högre militärperson; med hänsyn till den ett fältverk
omgifvande marken och skyddet af verkets inre bestämma
höjden af dess bröstvärn. Jfr Defilering.
Defilering (se Defilé). 1. (Förbimarsch,
såsom benämningen numera är i svenska
reglementen) En truppafdelnings marsch förbi en
högre militärperson, antingen i ändamål att visa
honom en hedersbetygelse eller för att bereda honom
tillfälle att öfvertyga sig om truppens tillstånd. Det
förra slaget förekommer vid militära festligheter
(paraderingar), det senare efter strider eller
ansträngande marscher, vid inryckning i kvarter
eller vid andra tillfällen och verkar fördelaktigt
för upprätthållandet af disciplinen. Defileringen
verkställes antingen i vanlig marschformering eller
i kolonner med större afstånd mellan afdelningarna,
hvilka röra sig på plutons-, kompani-, skvadrons-,
batterifront, eller ock i slutna kolonner. De
beridna vapnen utföra defileringen i skridt eller i
hastigare takt, såsom traf eller galopp. Vanligen
uppmarscherar hvarje af delnings musik framför den,
för hvilken defileringen sker, och kvarstår där,
tills afdelningen passerat.
C. O. N.
2. En sådan anordning af ett fästnings- eller
fältverks såväl plan som profil, att verkets inre
på bästa sätt skyddas mot fiendens eld och döljes
för hans blickar. Sådan defilering är horisontal
eller vertikal. Med horisontal defilering förstår
man en så beskaffad planutstakning af verket, att
förlängningen af dess särskilda linjer icke infaller
på framför liggande höjder, som kunna tjäna fiendens
artilleri till gynnsamma uppställningsplatser och
från hvilka linjerna kunna beskjutas längsefter, utan
hellre på otillgängliga terrängdelar, kärr o. d. Där
sådan horisontaldefilering ej kan ernås, söker man
skydda sig med traverser och bonnetter. Med vertikal
defilering menar man ett sådant bestämmande af
bröstvärnets (vallens) höjd, att fienden hvarken kan
se in i verket eller genom sin eld i någon väsentlig
mån skada detsammas inre och dess besättning. Som den
eld, mot hvilken man vill skydda sig, är af två slag:
direkt, med jämförelsevis raka, och indirekt, med
mycket krökta kulbanor, så innefattar den vertikala
defileringen tvenne operationer: defilering mot
insyn och direkt eld, som bör omfatta hela det inre
af verket och utföres medelst syftning mot framför
liggande höjder, samt
defilering mot indirekt eld, som till följd af
kulbanornas stora nedslagsvinklar ej kan omfatta
hela verket, utan endast de delar däraf, som ligga
närmast bakom den skyddande vallen, och hvilken
utföres genom beräkning af kulbanans sänkning och
vallens till följd däraf erforderliga höjd eller en
där bakom gjord nedskärnings djup. – I en fästning
bör t. ex. allt murverk vara, genom en framför
liggande högre täckvall, defileradt mot indirekt
eld med en nedslagsvinkel af omkr. 15°. Den franske
ingenjören Cormontaigne (d. 1752) var den förste,
som framställde en fullständig defileringslära.
G. U.*
Definiendum, lat. (af definire, begränsa), log.,
det som skall definieras. Se Definition.
Definiera (lat. definire, begränsa), filos., utsäga
en fullständig identitet om något; klart och tydligt
angifva hvad något är till skillnad från allt
annat. Se vidare Definition.
Definit (af lat. definitus, bestämd), språkv.,
begagnas omväxlande och liktydigt med bestämd i den
svenska grammatiska terminologien, t. ex. definit
form och definit pronomen (jfr Pronomen).
Definition (lat. definitio, af definire,
begränsa). 1. Log., ett klart och tydligt angifvande
af hvad någonting är, till skillnad från allt
annat. Såsom klar och tydlig kan definitionen ej
angifva annat än begreppsbestämningar hos det, som
skall definieras (definiendum). Men då den endast
skall angifva de kännetecken, genom hvilka föremålet
skiljes från andra föremål, och ej gifva fullständig
kunskap om detsamma, böra i definitionen endast de
ursprungliga bestämningarna intagas, d. v. s. de,
hvilka man nödvändigt måste fatta och fasthålla för
att kunna i sin tanke uppfatta det ifrågavarande
föremålet såsom ett från allt annat åtskildt,
fullständigt helt. Då nu de mänskliga begreppen,
såsom abstrakta och generella, bestämma hvarandra
så, att det ena ingår i det andras omfång, så måste
definitionen angifva dels det begrepp, i hvars omfång
definiendum närmast ingår (genus proximum), dels
den eller de bestämningar, genom hvilka det skiljes
från andra föremål, som dela förstnämnda egenskap
(differentia specifica). Om man t. ex. definierar
triangel såsom tresidig figur, så utgör figur genus
proximum, hvaremot egenskapen att vara tresidig är
differentia specifica. En följd af det sagda är, att
icke alla föremål kunna definieras. Då nämligen alla
mänskliga begrepp, med undantag af gudsbegreppet,
äro generella, så kunna först och främst de ändliga
individuella föremålen ej definieras, enär de ej i sin
skillnad från allt annat kunna fattas i tankens form;
vidare måste det finnas ett absolut enkelt begrepp,
som – då det ej ingår i omfånget af något annat
begrepp (ej har något genus proximum), utan själf
omfattar allt – hvarken kan eller behöfver definieras,
utan antingen fattas rätt eller också icke fattas
alls. De vid definitioner vanligast förekommande
felen äro: 1) Att de äro cirkeldefinitioner,
d. v. s. sådana definitioner, som, för att själfva
förstås, förutsätta just den insikt de själfva
skola bibringa. Detta fel uppstår därigenom, att
definiendum själf användes till sin egen förklaring,
t. ex. "storhet är det, som kan ökas och minskas"
(ökas = tilltaga i storhet; minskas = förlora något
af sin storhet). - 2) Att de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
