Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Decazeville - Deccan - Decebalus - Decelea - December - Decembermännen - Decembristerna - Decemprimi - Decemvir - Decennalia - Decennium - Decent - Decentralisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösa och blandade med främmande ämnen, men dessa
brister ersättas till en del genom den ovanligt
rikliga tillgången. Ett af kollagren har till och med
den oerhörda tjockleken af 70 m. och en utsträckning
af mer än 4 km. I trakten finnes ock järnmalm. D. har
stora järnhyttor, som sysselsätta 4,500 arbetare. Den,
som grundlagt staden och dess industri, är hertig
É. Decazes, efter hvilken D. uppkallats och som har
en staty i staden.
Deccan (Dakhan, Dekhan, sanskr. Daksjina desa,
"det högra landet", södern), södra delen af
Främre Indien, är ett namn, som användes i två
något olika betydelser. Egentligen och enligt
indiskt språkbruk är D. landet mellan östra och
Västra Ghats, i s. begränsadt af den endast 400
m. höga sänkan vid Palghat, där järnvägen från
Calicut till Madras går fram, samt i n. af de berg,
som i s. följa Taptis och Godavaris floddalar. I
geografiska arbeten brukar vanligen under namnet
D. medräknas delar af Central-Indien ända upp till
Hindostans lågland i n. Det egentliga D. består af ett
veckadt arkeiskt grundberg af gnejs och skiffrar,
diskordant öfverlagradt af paleozoiska skiffrar,
sand- och kalksten samt i Gondwanaplatån af trias-
och juralager. D. stod i äldre geologisk tid i
landförbindelse med Arabien och Afrika, men under
liastiden (äldsta juraperioden) skildes det från dessa
länder genom väldiga instörtningar. Under tertiärtiden
slutligen utbredde sig ett mäktigt vulkaniskt täcke
öfver en stor del af D., och utlöpare af detta fylla
ännu hela nordvästra D. samt Malvaplatån längre i
n. Angående D:s naturförhållanden och befolkning,
hvilken liksom hela Indiens befolkning är en blandning
af ljusa och mörka, stor- och småväxta, högt- och
lågtstående stammar af arisk, mongolisk och negroid
ras, hänvisas f. ö. till Asien (sp. 160- 161, 169,
170) och Indien.
Historia. Den första hinduiska eröfringen i
D. infaller så sent som omkr. 500 e. Kr., då
Dsjayasimha I kufvade de dravidiska pallava och
grundade hinduriket Tsjalukya, som redan omkr. 600
omfattade största delen af D. och 630 delades i ett
östligt rike, som gick under 1060, och ett västligt,
som genom delning mellan olika arfvingar sönderföll
i många småstater och slutligen själft alldeles
utplånades omkr. 1200. På 1300-talet inryckte
muhammedanska eröfrare och underlade sig D. n. om
Mysore. Den norra och västra delen af detta nya
rike upplöstes senare i fem muhammedanska riken
(Berar 1484-1568, Bijapur 1488-1686, Ahmednagar
1490-1595, Bidar 1492-1609 och Golconda eller
Haidarabad 1512-1687). I södra D. uppstod ett starkt
hinduiskt välde, Vidsjayanagar (1326), hvilket redan
omkr. 1400 hade utefter östra D. utbredt sig ända
till nedre Mahanadi, medan dess sydligaste del var
det nuv. Travancore. Mot detta rike förenade sig alla
nordens muhammedanska stater och lyckades till sist
krossa det, i senare delen af 1500-talet. Men de små
islamitiska rikena, som ej försvunnit redan förut,
bortsopades af den kraftige stormogul Aurangzib
(1686-88). Däremot lyckades det för de ariske
maratterna, som på 1660- och 1670-talen, under
Sivaji, bildat en stat med Poona (sedan Satara)
som hufvudstad, att bevara sin själfständighet mot
stormogul. Marattriket delades på 1700-talet i 5
stater, som under flera krig eröfrades af engelsmännen
(se Maratter). - F. n. hör D. i politiskt
afseende till Centralprovinserna, presidentskapen
Bombay och Madras, provinsen Berar samt
vasallstaterna Haidarabad och Mysore.
J. F. N.
Decebalus, härskare öfver dacerna, förde krig mot
kejsar Domitianus, hvilken ingick en för romarna föga
hedrande fred med honom, och mot Trajanus, af hvilken
han däremot blef slagen och tvungen att underkasta
sig. Han bröt visserligen en tid därefter freden, men
blef ånyo besegrad och gaf sig då själf döden (106
e. Kr.), hvarpå hans rike vardt en romersk provins.
R. Tdh.
Decelea, forntida ort i Attika. Se Dekeleia.
December (lat., af decem, tio), den tionde månaden
i den julianska kalendern och den tolfte i den
gregorianska. Den består af trettioen dagar. Månadens
svenska namn är julmånad; på danska kallas den
kristmaaned.
Decembermännen l. Decembristerna, deltagare i Louis
Napoléons (Napoleon III:s) statskupp 2 dec. 1851. Jfr
Dekabrist.
Decembristerna. Se Decembermännen.
Decemprimi, lat. (af decem, tio, och primus,
den förste), "de tio förste", i flera af det
romerska rikets städer benämning på de tio
förnämste senatorerna. Dessa användes i synnerhet
som deltagare i beskickningar. Äfven i Rom bildades
ofta en kommission af tio senatorer, särskildt i och
för fredsfördrag; dock förekommer här ej namnet D. -
Decemprimi användes efter Diokletianus som hederstitel
(med senators rang) på de till tjänsteåren äldste
inom de kejserliga hustrupperna (domestici).
Decemvir, lat. (af decem, tio, och vir, man),
egentl, tioman, d. v. s. ledamot af en tiomannanämnd
i det gamla Rom. Dylika nämnder tillsattes för olika
ändamål. En sådan (decemviri stlilibus judicandis)
utöfvade domarmyndighet i vissa mål, troligtvis,
åtminstone ursprungligen, i fråga om plebejer,
eftersom deras personer, liksom menighetstribunernas,
voro fridlysta. Mera kända äro de år 451 och 450
f. Kr. tillsatte decemvirerna, hvilka under nämnda år
och det på dem följande utarbetade de "tolf taflornas
lagar". Ändamålet med dessa ämbetsmäns tillsättning
tyckes dock ej uteslutande hafva varit lagstiftning:
möjligen afsågs tillika att genom dem åvägabringa
förlikning mellan de patriciska och de plebejiska
intressena. Under decemvirernas styrelsetid funnos
inga andra ämbetsmän, och själfva vadrätten var
upphäfd. Enligt den vanliga framställningen bibehöllo
decemvirerna af år 450, i strid med författningen,
sitt ämbete utöfver året, till dess folket, uppretadt
genom Appius Claudius’ illgärningar, tvang dem att
afträda. R. Tdh.
Decennalia, lat. (af decennium, se d. o.), en fest,
som de romerske kejsarna alltifrån Augustus firade
hvart tionde år.
Decennium, lat. (af decem, tio, och annus, år),
en tidrymd af tio år, årtionde.
Decent, fr. décent (af lat. decet, det är passande),
anständig, sedig, ärbar.
Decentralisation 1. Decentralisering (af lat. de,
från, och centrum, medelpunkt), fördelning af
verksamhet mellan flera personer eller institutioner
eller utbredning däraf på ett större område, i
motsats till sammanförande i en enda persons hand
eller på en enda ort. Sålunda säges en näring eller
en affärsverksamhet vara decentraliserad, om den är
utbredd öfver ett lands olika delar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
