Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Davis, Jefferson, nordamerikansk krigare - Davis, Andrew Jackson, spiritismens grundläggare - Davis, Henry william Banks, engelsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärofull del i slagen vid Monterey (s. å.) och
Buenavista (1847). 1848 invaldes han i Mississippis
senat och tog därstädes energiskt parti för Slafveriet
samt de enskilda staternas suveränitet i förhållande
till unionsregeringen. Hans åsikter i denna fråga
hindrade honom att emottaga den generalmajorsvärdighet
Polk erbjöd honom till lön för hans tapperhet under
kriget. D. förnekade nämligen presidentens rätt att
företaga utnämningar vid milisen. 1851 uppställdes
D. af sitt parti som kandidat till guvernörsplatsen
i Mississippi, men föll igenom. 1853-57 var han
krigsminister i Pierces kabinett, där han med
framgång verkade för slafstaternas intressen. Hans
rastlösa reformverksamhet på denna post gjorde
honom synnerligen populär i armén. Med stor ifver
främjade han äfven undersökningarna för den påtänkta
första öfverlandsjärnvägen till Stilla hafvet. D.,
som 1857 åter intagit sin plats i senaten och
där häftigt bekämpade Douglas’ teori om "populär
sovereignty" (se Douglas, Stephen), tillkallades
af presidenten Buchanan som särskild rådgifvare
vid utarbetandet af dennes budskap till kongressen
i dec. 1860, deltog samma månad i en af senaten
tillsatt kompromisskommittés fruktlösa arbeten och
höll 10 jan. 1861 i senaten ett stort tal, där han
försvarade de enskilda staternas secessionsrätt,
förnekade Unionens rätt att med tvång kvarhålla dem
och påyrkade utrymmandet af unionsfästet Fort Sumter
i Charlestons hamn. Han lämnade 24 jan. senaten,
sedan han officiellt underrättats om Mississippis
utträde ur Unionen, valdes 9 febr. till de nybildade
Konfedererade staternas provisoriske president och
tillträdde en vecka senare detta ämbete. Om D:s
verksamhet såsom secessionisternas president se
närmare Konfedererade staterna. I nov. 1861 blef
D. utan opposition vald till ord. president för 6 år
och åtnjöt länge inom sydstaterna allmänt förtroende
för den duglighet, hvarmed han fyllde sin svåra
uppgift. När vapenlyckan 1863 började afgjordt svika
sydstaternas härar, tog emellertid äfven motståndet
mot D. fart, och särskildt klandrade man hans stränga
utskrifningslagar samt gjorde honom ansvarig för den
dåliga förplägningen i de konfedererades arméer. In
i det sista sökte D. de första månaderna 1865 genom
eldiga tal och sangviniska proklamationer motarbeta
den växande fredsstämningen. 2 april s. å. nödgades
han fly från Richmond undan Grants anryckande
armé, och 10 maj tillfångatogs han i Irwinville i
Georgia samt inspärrades i Fort Monroe, anklagad för
högförräderi och delaktighet i mordet på Lincoln. Den
senare anklagelsen fullföljdes ej, då D. efter två
års fängelsetid ställdes inför rätta, och 13 maj
1867 frigafs han mot hög borgen. Han företog nu
en längre utländsk resa, rättegången afstannade,
och i dec. 1868 fick D. del af den allmänna amnesti
unionsregeringen beviljade secessionisterna. Han
blef då direktör för ett försäkringsbolag i Memphis
i Tennessee och tillbragte sina sista år, sysselsatt
med litterära arbeten, på en landtgård i Mississippi,
hvilken han erhållit genom testamente. D. var flera
gånger erbjuden en plats i senaten, men föredrog
att ej lämna privatlifvets lugn. - D:s karaktär har
blifvit olika bedömd äfven i sydstaterna, där man än
höjt honom till skyarna (så Alfriend i en biografi
1868), än tillvitat honom fåfänga, inkompetens och
gunstlingsvälde samt sökt
välta ansvaret för krigets olyckor öfver på honom (så
i en biografi af E. A. Pollard 1869). Själf utgaf han
The rise and fall of the confederate government (2
bd, 1881), en vidlyftig apologi för sydstaternas sak,
teorien om de enskilda staternas suveräna rättigheter
samt hans egen politiska verksamhet. Jfr äfven Graven,
"Prison life of Jefferson D." (1866), och hans
änkas, Varina D:s, panegyriska arbete "Jefferson D.,
ex-president of the confederated states^ (2 bd,
1891). V. S-g.
Davis [déYvis], Andrew Jackson, spiritismens
grundläggare, "den nya världens Swedenborg", f. 1826
på en liten farm i staten New York, sattes efter
mycket ofullständig skoluppfostran i lära. Redan vid
15 års ålder söfdes han af en hypnotisör och visade
sig vara ett utmärkt subjekt. Under följande seanser
uppges han ha utvecklat s. k. clairvoyance, så att
han både på nära håll och på långa afstånd kunde
beskrifva föremål och tilldragelser. Vidare säges
han ha utvecklat förmåga att se in i andras kroppar,
att diagnostisera sjukdomar och föreskrifva botemedel
mot dem, att erhålla öfversinnliga erfarenheter
("visioner") m. m. dyl. I dessa trancetillstånd höll
han föreläsningar, hvilkas innehåll syntes alldeles
öfverstiga hans vanliga kunskaper och hvilka han
ej heller själf förstod i normalt tillstånd. Då
D:s trancetal blefvo allt flera och märkvärdigare,
skaffade han sig en sekreterare, prästen Fishbough,
och med dennes och hans nye hypnotisörs, d:r Lyons,
tillhjälp tillkom 1845-47 D:s första större arbete,
The principles of nature, her divine revelations
and a voice to mankind (1847; omkr. 40 uppl.;
delvis öfv. i "Siaren A. J. Davis och hans Naturens
principer", Hälsingf. 1892). I arbetets 1:a del
framhålles bl. a., att "alla tings inre är den enda
reala verkligheten; det yttre är blott en öfvergående
företeelse; den materiella världen är endast förtätad,
materialiserad ande". Vidare förklaras den animala
magnetismen, klarseendet o. s. v.; i 2:a delen
behandlas universums uppkomst, möjligheten af
profetior, Kristi person, den sanne vise, dödens
filosofi, andesfärer och andeumgängelse m. m., i
3:e delen vår tids sociala förhållanden. D:s öfriga
arbeten dikterades ej i trance efter föregående
hypnotisering, utan skrefvos i vaket tillstånd
automatiskt ("inspireradt"). På så sätt tillkom hans
största arbete, The great harmonia (6 bd; 1850-60), i
hvars 1:a bd behandlas hälsa och sjukdom och lämnas en
framställning af D:s helbrägdagörande verksamhet. Ett
besök, som D. 1850 gjorde i Stratford hos sin vän
d:r Phelps, hvarest en mängd högst besynnerliga
"fysiska fenomen" egde rum, gaf anledning till
hans i egentlig mening spiritistiska arbete The
philosophy of spiritual intercourse (1851). D. blef
1884 doktor i medicin och antropologi. D:s anhängare
räknas i millioner (se vidare Spiritism). Litt.:
A. Lehmanns "Övertro og trolddom", d. III, och
M. v. Bergens uppsats i tidskr. "Efteråt" (1906).
S. Az.
Davis [déYvis], Henry William Banks, engelsk målare,
f. 1833, studerade vid Londons akademi, debuterade
1861 med Betesmark, begaf sig sedan till Boulogne och
hemsände därifrån flera taflor, af hvilka Vilsekommen
boskapshjord (1865) vann mesta bifallet. Hemkommen
utställde han bl. a. Jordbruk under våren (1866),
Sommarafton (1873), Efter solnedgång (1877),
Aftonstjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
