Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark, är det sydligaste af de tre skandinaviska rikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hedsällskapets verksamhet, en väsentlig del af
den forna heden (5,700 kvkm.) uppodlats eller
planterats, och inalles har under denna tid genom
odling, intorkning eller på annat sätt den brukade
arealen ökats med 4,500 kvkm. Af den odlade jorden är
omkr. hälften gräsmark, äng eller träda och resten
besådd, till största delen (11,400 kvkm.) med säd,
och för öfrigt använd till odling af rofvor och
andra foderväxter, en odling, som städse ökas;
150 kvkm. (nästan uteslutande på öarna) användas
till odling af betor. Jordegendomarna äro på det
hela taget ej stora, enär lagstiftningen hindrar
fri sammanslagning af egendomar, men underlättar
styckning. Det finns likväl egendomar af alla
storlekar, både i fråga om produktion och omfång. För
att samtidigt kunna bedöma en egendoms storlek
och godhet brukar man "hartkorn"-sättningen
(motsvarande den svenska "mantalssättningen"),
en värderingsmetod, som ursprungligen härrör från
böndernas afgifter till godsegarna och senare upptogs
af statsmakten, då en matrikel (jordebok) 1662-64
gjordes i ordning. Denna ombildades och förbättrades
1682-88, men var ännu otillförlitlig. I förra hälften
af 1800-talet verkställdes en ny matrikulering
(afslutad 1844), hvarefter jorden taxerades enligt
sin godhet ("bonitet") till tunnor hartkorn: på öarna
motsvarade en tunna i genomsnitt 5 har, men i Jylland
15 och i de minst fruktbara trakterna 25. Efter
1904 har hartkorn ingen betydelse för skatterna till
staten, enär det aflösts af en ny form för taxering,
"ejendomsskyld" (fastighetsbevillning), men det
användes framgent vid den kommunala beskattningen
och som värdemätare man och man emellan. Egendomar,
som äro nyodlingar eller väsentligt förbättrade sedan
1844, kunna likväl ha långt mindre hartkorn, än hvad
som enligt deras nuvarande afkastning skulle tillkomma
dem. Landsdistriktens samlade hartkorn är 375,000
tunnor (207,000 på öarna, 168,000 i Jylland), och
däraf fördelade sig 1895 58,000 på något öfver 2,000
större egendomar (med öfver 12 tunnor), 272,400 på
73,300 bondgårdar (1-12 tunnor) och 41,000 på 161,500
"husmands"-bruk. Vidare funnos 33,000 jordlösa
"hus". De stora jordbruken egde alltså nära 16
proc. af allt hartkorn, medan de små hade endast 11;
men de sistnämndas antal har på en mansålder ökats
med en tredjedel, och sedan 1860 ha omkr. 7,000 tnr
hartkorn öfvergått till "husmænd". - Till städerna
höra blott 7,000 tnr. Förr voro de flesta bondgårdar
"fästegods", d. v. s. egdes af staten, offentliga
stiftelser eller godsegare, dock med villkor, att
gården skulle gifvas en bonde i "fæste" (arrende
på lifstiden för man och hustru). De ursprungligen
mycket utbredda odalgodsen öfvergingo på 1500- och
1600-talen nästan öfverallt till fäste. Småningom
blef fästeböndernas ställning nästan rättslös och
ekonomiskt dålig, men genom reformer i slutet af
1700-talet, särskildt en förordning af 1787, ingrep
staten ordnande och sökte främja ökandet af antalet
själfegande bönder. Denna sträfvan hämmades af de
dåliga tiderna 1800-30 och fick ny fart först efter
införandet af den nya grundlagen 1849. Slutgiltigt
ordnades fästeförhållandena 1861 genom en lag, som
aflägsnade tidigare missförhållanden och gynnade
försäljning af fästegods till bönderna. Staten hade
redan sålt sina, många offentliga stiftelser och
godsegare följde
exemplet. Medan det ännu 1845 fanns 23,000
fästegårdar med 120,000 tunnor hartkorn, alltså
nästan en tredjedel af jorden, hade antalet 1873
sjunkit till 8,800 med 43,600 tunnor och 1895
ytterligare till 4,200 med 20,600 tunnor. Af
de ännu befintliga ligger knappt en sjundedel i
Jylland, men ej mindre än 1,630 på Fyn, där det
finns en mängd län och stamhus. Den gynnsammare
ställningen för landtbruket bidrog i hög grad att
höja detsamma. Nyare, intensivare driftsmetoder
infördes, märgling och dränering började användas
i stor omfattning, och en rationell behandling af
jorden genom gödning egde rum. Särskildt efter kriget
1864 skedde denna utveckling, och landtbrukarnas
välstånd steg raskt. Men under det att bönderna nu
till största delen frigjorts från sitt förra beroende
af godsegarna, ha på de senaste 20-30 åren många
bland dem och bland de större jordegarna kommit i ett
tryckande beroende af kapitalet. De sjunkande prisen
på landtbruksprodukter medförde nämligen ett starkt
prisfall på egendomarna, hvilka likväl måste bära
bördan af de stora lån, som upptagits under bättre
tider dels till förbättring af byggnaderna (dessas
samlade värde anslogs 1849 till 300 mill., 1860 till
500 mill. och 1890 till 1,200 mill. kr.) eller af
jorden, dels till inköp af maskiner och en bättre
kreatursbesättning. Landtbrukets hypoteksskuld
beräknades 1890 till 1,100 mill. kr. och har sedan
stigit till 1,500 mill. Under den senaste mansåldern
har landtbruket alldeles omdanats, i det att man
upphört att lägga hufvudvikten på odling och utförsel
af säd och i stället skjutit husdjursskötseln i
förgrunden samt sökt afkastning hufvudsakligen i
utförsel af kreatur, kött, fläsk, smör och ägg. Denna
förändring har genomförts med en skicklighet och
snabbhet, som ställa den danska landtbrukaren i första
ledet bland hans yrkesbröder. Landtbrukets utveckling
framgår af följande siffror. För 30 år sedan var
skördens värde 285 mill. kr., men är nu, oaktadt
prisen äro betydligt lägre, 426 mill. Men medan
skörden af säd vuxit med endast 10 mill. tunnor om
året (från 19,6 till 29,6 mill.), har potatisskörden
mer än fördubblats (från 2,7 till 6,1 mill. tunnor)
och rotfruktsskörden nästan sjuttondubblats
(från 3,7 till 62 mill. tunnor). Samtidigt ökades
kreatursstocken i hög grad. 1866 funnos 353,000
hästar, 1903 487,000, 1866 1,200,000 nötkreatur,
1903 1,840,000, hvarjämte svinens antal växte från
380,000 till 1,457.000 och hönsens från 4,5 mill. 1888
till 11,5 mill. 1903. Däremot har fårafveln gått
starkt tillbaka: 1903 funnos 877,000 får och 39,000
getter mot resp. 1,247,000 och 25,000 1893. Värdet
af samtliga husdjuren skattades 1898 till 420,6
mill. kr. eller 178 kr. per individ af befolkningen,
och D. intager med hänsyn till kreatursskötseln en
af de främsta platserna i Europa. 1875 utfördes 4,000
hästar och 80,000 nötkreatur, 1904 26,000 hästar (till
ett värde af 16,7 mill. kr.) och 92,000 nötkreatur (21
mill. kr.), medan en mängd billiga hästar infördes,
egentligen som dragare åt husmännen. Utförseln af
svin - delvis äfven af nötkreatur - har under senare
år hindrats af utländska tullsatser, men har ersatts
genom utförsel af fläsk, kött m. m., tillsammans 121
mill. kg. till ett värde af 85,8 mill. kr. Vidare
utfördes 98 mill. kg. smör till ett värde af 180
mill. kr. (1875 11 mill. kg. - 28 mill. kr.) samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
