Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damanhur - Damao - Damara - Damaraland - Damaratus - Damar-öarna - Damas, en från 13:e årh. känd fransk adlig släkt - Damas, Francois Étienne, fransk general - Damascenus, Nicolaus, grekisk historieskrifvare - Damascenus, Johannes, dogmatiker - Damascius - Damasiska bokstäfver - Damask - Damaskenerplommon - Damaskenerstål - Damaskera - Damaskeringskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mahmudijekanalen och vid den från Kairo utgående
järnvägen, som där grenar sig till Alexandria
och Rosette. 32,122 inv. (1897). Viktig
stapelplats för ull och bomullsfabrikat samt flera
bomullsfabriker. Namnet D. är en förvrängning af
det fornegyptiska Tema-en-Hor ("Horos’ stad"). Det
latinska namnet var Hermupolis minor.
Damão [damäo]. Se Daman.
Damara l. Damaraland kallas en midt i Tyska
Sydväst-Afrika belägen landsträcka, mellan 20° och 23°
s. br. Det bebos af ovahererostammar. En af de förste
resande i detta land var svensken K. J. Andersson
(1850-51) i sällskap med engelsmannen Francis
Galton. Jfr Hereró.
Damaraland. Se Damara.
Damaratus, konung i Sparta. Se Demaratos.
Damar-öarna, en ögrupp bland de Små Sunda-öarna,
omfattande öarna Damar, Teoen, Nila och flera
smärre. De ligga mellan 128° 25’ och 130° ö. lgd
samt mellan 6° 20’ och 7° 10’ s. br. och tillhöra
Nederländerna.
Damas, en från 13:e årh. känd fransk adlig släkt,
hvaraf flera medlemmar gjort sig bemärkta i Frankrikes
historia.
1. Joseph François Louis Charles César, hertig
de D., fransk militär, f. 28 okt. 1758 i Paris, d. 5
mars 1829, deltog i nordamerikanska frihetskriget,
blef vid återkomsten öfverste och fick 1791 order
att med sitt regemente betäcka Ludvig XVI:s flykt.
Häktad tillsammans med konungen i Varennes,
återfick han friheten genom amnestien 13 nov. s. å.,
emigrerade 1792 och deltog i de franske emigranternas
krig mot sitt land. På väg att sluta sig till
expeditionen till Quiberon, led han skeppsbrott 1795
och blef tillfångatagen, men senare frigifven. Till
1801 tjänade han därpå i Condés kår, bosatte sig
sedan i Paris, när lagen mot emigranterna mildrats,
och blef vid restaurationen 1814 pär af Frankrike,
generallöjtnant och 1827 hertig.
2. Joseph Elisabeth Roger, hertig de D.,
den föregåendes broder, militär, f. 1765,
d. 1823, inträdde tidigt i rysk tjänst och
utmärkte sig i kriget mot turkarna 1787-91
genom bortsnappandet af ett amiralsskepp och vid
stormningen af Otjakov. 1791 återvände han till
Frankrike, slöt sig till emigranterna och deltog i
alla deras krig mot republiken. Han förde sedan
befäl i den neapolitanska armén och kämpade
särskildt med utmärkelse i Kalabrien 1806.
Han återvände med Bourbonerna till Frankrike 1814,
blef generallöjtnant och guvernör i Lyon samt 1815
hertig och pär.
3. Ange Hyacinthe Maxence, baron de D.,
militär och statsman, f. 30 sept. 1785 i Paris, d.
6 maj 1862, följde under revolutionen sin familj
till Tyskland och Ryssland, där han inträdde i armén
och sedan 1805 deltog i alla krigen mot Napoleon.
Under restaurationen blef han generallöjtnant och
befälhafvare för 8:e militärdivisionen (Marseille).
D. deltog i spanska fälttåget 1823, blef 1824
krigsminister, men motsatte sig regeringens
orättvisa behandling af de gamle officerarna från
kejsardömet och fick då okt. s. å. öfvertaga
utrikesministeriet, som han ledde till 4 jan.
1828. D. blef sedermera guvernör för hertigen af
Bordeaux och följde honom 1830 i landsflykten,
men återvände efter en tid till Frankrike.
E. A-t.
Damas, François Étienne, fransk general,
f. 1764 i Paris, d. där 1828, deltog 1792 i den
republikanska härens strider vid Rhen, följde
1798 Napoleon på expeditionen till Egypten,
stannade kvar där och utnämndes af sin vän Kléber
till chef för generalstaben. Förtalad af Klébers
efterträdare, Menou, aflägsnades han ur tjänsten
och blef 1804 jämte Moreau häktad. Af Murat,
som befriade honom ur fångenskapen, gjordes han
1806 till högste befälhafvare och statsråd i
storhertigdömet Berg. Han deltog sedan i ryska
fälttåget och utmärkte sig vid passagen öfver
Berezina. Ludvig XVIII anförtrodde honom 1814
organisationen af sitt garde och utnämnde honom 1815
till generalinspektör öfver gendarineriet, ehuru
D. under "de hundra dagarna" svurit Napoleon trohet.
(L. W:son M.)
Damascenus, Nicolaus, grekisk historieskrifvare och
filosof. Se Nicolaus Damascenus.
Damascenus, Johannes, dogmatiker. Se Johannes
Chrysorrhoas.
Damascius. Se Damaskios.
Damasiska bokstäfver (fr. lettres damasiennes),
ett slags sirade skriftecken, som på befallning af
påfven Damasus (i 4:e årh.) nyttjades vid inskrifter
på martyrgrafvar i katakomberna.
Damask (förvrängning af gamasch, fr. gamache, af
it. gamba, ben), ett beklädnadsplagg af kläde eller
läder, hvilket omgifver smalbenet för att skydda
och värma detta och fotleden samt knäppes längs
hela yttersidan. Vid infanteriet kommo damasker af
kläde, i Sverige förr kallade stibletter eller
stöfletter och räckande öfver knäet, i bruk vid
midten af 1700-talet, men aflades i allmänhet under
1800-talet, utom i Frankrike. Nu börja de åter här
och hvar komma till heders, särskildt vid beridna
trupper. Damasker användas äfven till borgerlig dräkt.
C. O. N.
Damaskenerplommon. Se Chrysophyllum och Plommon.
Damaskenerstål, ett slags stål, som har sitt
namn efter staden Damaskus, där det fordom
tillverkades. Äfven i Persien och Egypten
tillverkades sådant stål under samma namn. Det
europeiska damaskenerstålet är ett s. k. garfstål,
d. v. s. ett af flera, vanligen olika hårda stycken
sammanvälldt och efter hopböjning eller vridning
åter sammanvälldt stål. Om ytan af sådan metall
renslipas och poleras samt därefter etsas med svag
syra, framträda mörkare och ljusare band och linjer
efter de mångahanda krökningar, som de sammanvällda
stålstyckena undergått vid bearbetning under hammare,
valsar eller pressmaskin. De mörka linjerna tillhöra
det hårdare, de ljusa det mjukare stålet. L. R.*
Damaskera (fr. damasquiner, eng. to damask),
tekn., genom polering och etsning framställa ett
oregelbundet mönster af mörkare och ljusare strimmor
på ytan af stål, som framställts genom
sammanvällning af olika hårdt material, s. k. garfstål
(se Damaskenerstål). Oegentligt har beteckningen
"damaskera" ofta användts för andra sätt att anbringa
mönster å metallytor, såsom etsning med syra under
vaxskydd för partierna mellan mönsterkonturerna,
inkrustering med ädla metaller i graverade figurer
m. m.
Damaskeringskonst, tekn., konsten att damaskera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
