Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagligt allehanda - Daglig variation - Daglilja - Daglöjtnant - Daglösen - Dagmajor - Dagmar, dansk drottning - Dagmar, dansk prinsessa, tysk kejsarinna - Dagmar teatern - Dagnan-Bouveret - Dagny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle utdelas till veckobladets prenumeranter
alla dagar utom lördagen, då hufvudbladet utkom;
men löftet hölls ej strängt förrän med 1769. År 1771
skildes "Dagligt allehanda" från veckobladet, som
upphörde med 1779, hvaremot det förra, redigeradt
af assessoren Johan Pfeiffer, fortfor att utgifvas
från "Kongl. ordenstryckeriet". Tidningen utvidgades
med afseende på såväl text som annonser. Redaktören
erhöll 1785 k. privilegium på införande i tidningen af
mångahanda offentliga meddelanden. Texten utgjordes
till stor del af insända artiklar på vers och
prosa. 1802 öfverflyttades tidningsprivilegiet
på Pfeiffers systerson kaptenen Karl Schiöström,
efter hvars död (1809) det öfverläts åt H. Battram
(sedermera statssekreterare och friherre). Denne dog
1823, hvarefter statssekreteraren A. K. af Kullberg,
som redan länge förut haft med tidningens ledning
att göra, för några månader öfvertog densamma
jämte tryckeriet. Både tidningen och tryckeriet
köptes i dec. 1823 af grosshandlaren Pulchau, som
skänkte dem till sin måg J. P. Theorell. I nov. 1824
utvidgades tidningsformatet från liten till stor
kvart, 1836 till liten folio, och under årens lopp
blef denna ytterligare förstorad. Som Stockholms
egentliga annonstidning hade bladet fortgått till
1824, då "Stockholms dagblad" uppsattes. Först
nu blef D. A. ett i egentlig mening politiskt
blad. 1833, då Theorell sålde tidningen jämte
tryckeriet, öfvertogs redaktionen af V. F. Dalman
och N. Arfwidsson. Den senare drog sig efter få år
tillbaka från tidningsgöromålen, men Dalman förblef
redaktör till och med 1847. Till följd af misshagliga
insända artiklar drabbades tidningen flera gånger af
indragningsmaktens åtgärder. Det var Dalman, som gaf
bladet dess politiska färg och betydelse. Efter hans
frånträdande öfvertogs tidningen af E. M. Lindman, som
afslöt densamma 12 febr. 1849 (prenumeranterna fingo i
ersättning "Aftonposten", hvilken 1849-50 redigerades
af Dalman). Från och med 1851 blef Dalman medarbetare
i tidningen "Bore", hvilken jan.-nov. 1851 hade
som undertitel "Dagligt allehanda i Stockholm". Med
samma undertitel utgafs dec. 1851-nov. 1859 "Svenska
tidningen" af J. A. Hazelius. Från l dec. 1859 började
K. A. Lindström utgifva "Nya dagligt allehanda",
som likväl, i motsats till "Bore" och "Svenska
tidningen", ej inköpte den gamla tidningsfirman,
med hvilken ansågs följa rättigheten att mottaga
vissa myndigheters annonser. "Dagligt allehanda"
utgafs således kontinuerligt, om ock i skiftande
form, jan. 1745-febr. 1849, och därefter "gick det
igen" jan. 1851-nov. 1859 - näst "Post- och inrikes
tidningar" en af de längsta tidningsserier, som
svenska publicitetens historia har att uppvisa. -
Bland medarbetare i "Dagligt allehanda" må
vidare nämnas D. Helsingius, J. G. Rothman och
i ett senare skede K. J. L. Almquist (1840-41),
S. A. Hedlund (1847-48), G. Ingelman, J. M. Rosén,
J. E. Rydqvist, H. Schönbcck och G. Swederus.
H. w.*
Daglig variation. Se Daglig förändring.
Daglilja, bot. Se Hemerocallis.
Daglöjtnant. Se Dagbefäl.
Daglösen, insjö i Värmland, s. om Filipstad,
127,7 m. ö. h. Jämte flera andra sjöar - Lungen,
Öjevättern, Ullvättern, Frövättern och Alkvättern -
står den genom Timsälfven i förbindelse med
Möckeln, som genom Letälfven och Gullspångsälfven har
sitt utlopp i Vänern.
Dagmajor. Se Dagbefäl.
Dagmar, dansk drottning, dotter till bömiske konungen
Przemysl Ottokar I, uppfostrades, sedan denne
förskjutit hennes moder 1198, vid sin morbroders,
tyske markgrefven Didriks hof i Meissen. 1205 blef
hon gift med danske konungen Valdemar II Seir, födde
1209 sonen Valdemar (d. 1231) och dog 24 maj 1212 på
Ribehus. Hon ligger begrafven i Ringsteds kyrka. -
Namnet D. är en fördanskning af det tjechiska
Dragomir ("fredssäll"), men uppfattades af folket
som liktydigt med Dagmaar ("dagens mö"). Hon
bar också namnet Margareta. D. omtalas föga af
krönikeförfattarna, men berömmes i folkvisorna
som ett mönster af godhet och fromhet, särskildt i
visan om hennes död. Däri återgifves följande sägen:
genom ilbud kallad till hennes sotsäng, rider kung
Valdemar i vild fart till Ribe, men vid hans ankomst
har D. redan gifvit upp andan. Han och drottningens
tärnor knäböja då vid båren samt anropa Gud om att
återkalla henne till lifvet; och si, hon slår upp
ögonen, fäller hos sin make en förbön för fångar och
fredlösa, förebrår sig sin synd att om söndagarna ha
snört sina ärmar och säger därpå sitt sista farväl:
"Nu ganger himmerigs klokker for mig, Jeg maa ikke
længere bie". (Ämnet är behandladt i en målning af
svenske konstnären grefve Georg v. Rosen; se fig. å
sp. 1067). - Om D. har Svatopluk Cech skrifvit ett
epos, "Dagmar" (1883). Jfr Schiern, "Nyere historiske
studier", II (1879). E. Ebg.
Dagmar, dansk prinsessa, rysk kejsarinna under namnet
Maria Fedorovna. Se Maria.
Dagmar-teatern. Se Köpenhamn.
Dagnan-Bouveret [danjä’-bovrä’], Pascal Adolphe Jean,
fransk målare, f. 1852 i Paris, studerade i École
des beaux-arts såsom elev af Gérôme och erhöll andra
romerska priset 1876. S. å. uppträdde han på salongen
med två mytologiska taflor, Orfeus och backanterna
och Bacchus som barn. Därefter har han utställt Manon
Lescaut (1878), Bröllop hos en fotograf (1879), Unga
makar välsignas i Franche-Comté (1880), Vaccination
(1883), Hästar, som vattnas (1885), Maria med barnet
(s. å., Nya Pinakoteket i München), Nattvardsbrödet
(1886, Luxembourgmuseet i Paris), Pilgrimsfärd
(Pardon) i Bretagne (1887), ett af konstnärens
första försök att återgifva bretagniska typer,
Bretagnisk bonde (1888), Bretagniska kvinnor (1889)
och s. å. Madonnan med barnet, hvitklädd i en grön
löfsal, utställd äfven i Stockholm. Sedan 1890 har
D. slutit sig till dissidenterna på Champ-de-Mars
och exponerat bl. a. De utskrifne (1891, i franska
statens samlingar), Arbetarnas middagsrast (1893),
Nattvarden (1896) och Lärjungarna i Emmaus(1897). I
sina skildringar af samtida lif har D. visat
träffsäker karakteristik, skickligt valörstudium och
raffinerad förfining i den måleriska behandlingen. Vek
och känslig stämning utmärker "Madonnan", och den
stora "Nattvarden", mot hvilken många invändningar
blifvit gjorda, uppbäres dock af lyrisk känsla
och innerlighet. D. har målat äfven porträtt -
med ett vackert barnporträtt var han representerad
på Stockholmsutställningen 1897. D. är sedan 1891
led. af Akad. f. de fria konsterna. G-g N.
Dagny, en af Fredrika-Bremer-förbundet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
