Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 997-998 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cycadales - Cycadeoidea - Cycadospermum - Cycadites - Cycadofilices - Cycadophyta - Cycadospadix - Cycas - Cyclamen - Cyclanthaceae - Cyclanthera - Cyclitis - Cyclognatus - Cyclopia - Cyclops - Cyclopteridae - Cyclopterus - Cyclosporeae - Cyclostoma - Cyclostomi - Cydamus - Cydippe - Cydnus - Cydonia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Cycas circinalis L., inhemsk i Ostindien, beredes
sago, som äfven erhålles ur fröna af Dioon edule
Lindl., inhemsk i Mexico. Cycas revoluta är en
allmänt bekant, i växthus odlad dekorationsväxt, hvars
blad mycket användas till begrafningskransar (s. k.
palmblad). Äfven andra arter, t. ex. Ceratozamia
robusta, odlas som prydnadsväxter.
G. L-m.

Cycas revoluta.

Cycadeoidea Buckland, paleobot., kollektivnamn
för fossila stammar af cykadofyter (se Cycadites
och Cykadofyter).

Cycadeospermum, paleobot. Se Cycadites.

Cycadites Brongn., paleobot., de fossila
cykadofytblad, hvilka närmast öfverensstämma med bladen
hos det nu lefvande släktet Cycas och sålunda hafva
blott en enda nerv i hvarje småblad. De finnas med
säkerhet åtminstone redan inom triasformationen och
likna vanligen mest den grupp inom det nu lefvande
släktet, som representeras af Cycas revoluta.
Man har därjämte funnit fröbärande blad,
kallade Cycadospadix, hvilka till sin byggnad
ganska mycket öfverensstämma med motsvarande
organ hos Cycas. Fossila frön af Cycadites,
liksom af cykadofyterna öfver hufvud, kallas
Cycadeospermum, deras stammar Cycadeoidea. Såväl
Cycadites som Cycadospadix äro funna inom
rätliaslagren i Skåne.
A. G. N.

Cycadofilices, paleobot., en af H. Potonié
uppställd provisorisk klass, omfattande åtskilliga
paleozoiska växtfossilier, mest stammar, hvilkas
anatomiska byggnad ansluter sig till såväl ormbunkar som
cykadofyter och barrträd och som därför synas
intaga en intermediär ställning mellan ormbunkar och
gymnospermer. Så länge ej fortplantningsorganen
äro kända, kan man naturligtvis ej afgöra den verkliga
ställningen af ifrågavarande fossilier, hvilka
omfatta många sinsemellan ganska olika typer. Några
förut hitförda släkten hafva på senaste tiden
befunnits tillhöra de äldsta fröväxterna (se
Pteridospermeæ).
A. G. N.

Cycadophyta. Se Cykadofyter.

Cycadospadix. paleobot. Se Cycadites.

Cycas, bot. Se Cycadales.

Cyclamen L., bot., växtsläkte af fam. Primulaceæ.
Det innefattar ett fåtal arter från mellersta Europas
och Medelhalsområdets bergstrakter. De äro små
vackra örter med en stor, mer eller mindre plattad
knölstam, från hvilken utgå långskaftade, hjärtlika
eller njurlika blad samt enblommiga stänglar.
Blommorna äro röda eller hvita, lutande och hafva ett
egendomligt utseende därigenom att kronans flikar
äro stora och starkt tillbakaböjda, på samma gång
dess pip är tämligen kort. Efter blomningen draga
stänglarna vanligen ihop sig spiralformigt, så att
frukterna komma att ligga på marken. - Flera arter
odlas som prydnadsväxter. Den vanligast odlade
arten är C. latifolium Sibth. et Sm. (C. persicum) från
östra Medelhafsländerna, en omtyckt krukväxt, som
blommar under större delen af hösten och vintern.
På fritt land odlas, ehuru endast mera sällan, C.
europceum L., alpviol, som finnes vild i fjälltrakter
i södra och mellersta Europa. Den underjordiska
stammen är giftig, men blir efter rostning
ätbar.
Ldt.

(G. L-m. C. G. D.)

Cyclanthaceæ, en palmträden närstående liten
växtfamilj, som tillhör de tropiska delarna af
Amerika. Jfr Carludovica palmata.

Cyclanthera, bot. Se Cucurbitaceæ.

Cyclitis (lat.), oftalm. Se Cyklit.

Cyclognathus Linrs., kambriskt trilobitsläkte,
synonymt med Acerocare (se d. o.). A. Hng.

Cyclopia, bot. Se Te.

Cyclops, zool. Se Loppkräftor.

Cyclopteridæ, zool. Se Sugfiskar.

Cyclopterus, zool. Se Sugfiskar.

Cyclosporeæ, bot. Se Fucaceæ.

Cyclostoma, zool. Se Rundmunsnäcka.

Cyclostomi, zool. Se Rundmunnar.

Cydamus, latinskt namn på staden Ghadames i
Tripolis. Se Ghadames.

Cydippe. 1. Grek. myt. Se Kydippe. -
2. Zool. Se Cœlenterata, sp. 490.

Cydnus. Se Kydnos.

Cydonia Tourn., bot. farm., växtsläkte af fam.
Rosaceæ, afd. Pomoideæ. C. vulgaris Pers., kvitten,
en redan i forntiden bruklig medicinalväxt,
anses härstamma från orienten, men har sedan lång
tid varit liksom inhemsk i Medelhafstrakterna samt
odlas i mellersta Europa och kan äfven odlas i
Sverige (ehuru frukterna utvecklas mindre väl där).
Allmänt odlas växten i trädskolorna, där unga
kvittenbuskar användas som grundstammar för uppdragning
af dvärgpäronträd (se Dvärgträd). Kvittenträdet
är alltid lågväxt, ibland buskformigt; grenarna äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>