Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 959-960 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronquist - Cuneus - Cunha - Cuninghame - Cunn - Cunningham, landskap i skotska grefskapet Ayr - Cunningham, Allan C. skotsk författare - Cunningham, William, skotsk-engelsk ekonomisk historiker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skämtvis kallade caput porcinum (svinhufvud). Fiendens
taktik vid slika tillfällen bestod vanligen i att
mottaga "kilen" med en motsatt, V-formig, uppställning
(den s. k. forceps l. forfex, tång l. sax). Äfven
vid sjöträffningar användes denna manöver. - 2. I
den romerska teatern och amfiteatern: en kilformig
afdelning af den s. k. "cavea", åskådarrummet,
sålunda det stycke, som inneslöts af de tvenne
trappor, hvilka gingo å ömse sidor från den nedersta,
kortare, till den öfversta, längre, åskådarbänken.

Cunha [ku’nja]. 1. Tristão da C., portugisisk
sjöfarande, f. omkr. 1460, d. omkr. 1540. År
1506 erhöll han befälet öfver en krigsflotta, som
skulle samverka i afrikanska och indiska vatten
med vicekonungen d’Albuquerque. Han stred med
framgång vid Madagaskar (som upptäckts året förut),
Mosambik, Sansibar, Sokotra (som han eröfrade)
och Indien. En ögrupp, Tristam da Cunha, i
Atlantiska oceanen, är uppkallad efter C., och
Camões förhärligade honom i sina "Lusiadas" (10:e
sången).

– 2. Nuño da C. (se vidstående porträtt),
den föregåendes son, f. omkr. 1487, utnämndes 1528
till generalguvernör öfver Indien samt utvidgade
och befäste portugisernas herravälde där. Efter tio
års hederlig och framgångsrik styrelse afsattes han,
hemkallades och dog under hemfärden 1539.

Cuninghame
[ka’nin,9m], Thomas, militär, f. 1691 i Stockholm,
son af en Thomas C., hvilken 1659 från Skottland
flyttade öfver till Sverige. Han deltog i slaget
vid Hälsingborg (1710) och råkade vid Tönningens
kapitulation (1713) i dansk fångenskap, hvarifrån
han dock lyckades fly. Sedermera var han med om
Karl XII:s tåg mot Norge (1718) och kämpade 1719 i
Roslagen mot ryssarna. 1734 utnämndes han till kapten
vid artilleriet, och 1742, under finska kriget, blef
han tygmästare vid finska artilleriet samt året därpå
tygmästare vid artilleriet i Stockholm. 1747 blef han
öfverstelöjtnant och 1757 öfverste vid artilleriet
samt fick därjämte såsom generalfälttygmästare säte
och stämma i krigskollegium. 1747 upphöjdes han
i adligt stånd, och 1756 valdes han till ledamot
af Vetenskapsakademien. Död 1759. C. grundlade
en modellkammare för artilleriet och införde
viktiga förbättringar vid kanongjuterierna.
(E. N.)

Cunn., vid växtnamn förkortning för den
skotske botanisten Allan Cunningham, f. 1791, d. 1839
som "kolonialbotanist" i Sydney.

Cunningham [ka^inem], landskap*! skotska grefskapet
Ayr (se d. o.).

Cunningham [ka’niij9m]. 1. Allan C., skotsk
författare, f. 1784. begaf sig 1810 till London, där
han egnade sig åt studier och blef medarbetare i några
tidningar. Död 1842 som sekreterare och uppsyningsman
i bildhuggaren Chantreys etablissemang. C:s poetiska
verk äro en mängd dikter i de skotska folkvisornas
tonart, såsom Remains of Nithsdale and
Galloway song (1810) och Songs, chiefly in the
rural dialect (1813). Äfven Traditional tales of
the english and scottish peasantry (1822) samt The
songs of Scotland, ancient and modern (1825) äro
väsentligen af C. Hans förnämsta arbeten i obunden
form äro Lives of the most eminent british painters,
sculptors and architects (1829-33) samt Biographical
and critical history of the british literature of the
last fifty years (1833). En biografi öfver C. skref
D. Hogg (1875). C:s Songs and poems utgåfvos 1847
af en af hans söner, Peter C., f. 1816, d. 1869,
som äfven författade några värdefulla bidrag till
Englands konsthistoria: Life of Inigo Jones (1848),
Memoir of J. M. W. Turner (1852) m. fl.

2. Joseph Davy C., den föregåendes son,
brittisk militär och historieskrifvare, f. 1812,
kom 1834 ut till Indien och sändes 1837 af lord
Auckland som biträdande politisk agent till
sikhernas land, utförde en mängd viktiga politiska
uppdrag vid nordvästgränsen och förvärfvade
sig därunder synnerligen ingående kännedom
om sikhernas seder och bruk. C. deltog (som
"politisk officer") i första kriget mot sikherna
(1845-46), utnämndes 1845 till kapten och efter
krigets slut till brittisk politisk agent i Bhopal.
Där egnade han sig åt historiska och arkeologiska
studier, hvilkas frukt blef hans berömda arbete
History of the sikhs (1849), som alltjämt anses såsom
obestridd auktoritet i detta ämne. Enär han i sin
historia yppat en del detaljer om förhandlingar under
kriget, hvilka hans öfverordnade betraktade som
regeringshemligheter, blef C. 1850 återkallad
från Bhopal. Bruten af den oförtjänta skymfen,
afled han 1851 nära Umballa. Se Higginbotham,
"Men whom India has known" (2:a uppl. 1874).
2. V. S-g.

3. Sir Alexander C., den föregåendes broder,
engelsk arkeolog, f. 1814, d. 1894, blef
ingenjörofficer och kom 1834, såsom adjutant hos
generalguvernören, till Indien, hvarest han
utförde ambassader till Kashmir och Tibet
samt 1858 utnämndes till öfveringenjör
i nordvästprovinserna och 1870 till
arkeologisk generalinspektör öfver Indien.
Han erhöll afsked 1885 och återvände till England,
hvarvid han genom ett skeppsbrott vid Ceylon
förlorade största delen af sina dyrbara samlingar.
C. författade bl. a. An essay on the arian order of
architecture (1846), The Bhilsa topes, or Buddhist
monuments of Central India (1854), Ladak,
physical, statistical, and historical (s. å.),
Archæological survey of India (1871 ff.;
utg. på styrelsens bekostnad) och Book of indian
eras (1883) samt utgaf "Corpus inscriptionum
indicarum" (1878).

Cunningham [ka’niŋəm], William, skotsk-engelsk
ekonomisk historiker och teolog, f. 1849 i Edinburgh,
utvecklade efter aflagd examen vid Trinity college i
Cambridge 1873 en flitig verksamhet som författare
i teologiska, i synnerhet kyrkohistoriska ämnen,
hvarvid särskildt märkes ett arbete om Augustinus,
S:t Austin and his place in the history of Christian
thought (1886). 1887 utnämndes han till präst vid
universitetskyrkan Great S:t Mary’s i Cambridge,
en befattning, som han fortfarande innehar. Han är
en uppburen predikant och har utgifvit flera rent
religiösa skrifter.

Alltsedan 1874 hade C. dessutom tagit en ledande del
i Cambridge-universitetets storslagna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>