Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 949-950 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronquist - Cujas - Cujus regio, ejus religio - Cukasaptati - Cul - Culbertson - Culdéer - Culebra - Culeus - Culex - Culiacan - Culion - Cullen, stad i skotska grefsk. Banff - Cullen, William, skotsk läkare - Cullen, Paul, irländsk kardinal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cujas [kyja’] l. Cujaus, Jacques de C., äfven
känd under den latiniserade namnformen Cujacius,
berömd fransk rättslärd, f. 1522 i Toulouse, d. 1590
i Bourges. Son till en tygfabrikant, studerade han i
sin födelsestad juridik under Ferrier och förvärfvade
genom ihärdigt arbete grundliga insikter. 1547 började
han, redan namnkunnig för sin rättskännedom, en kurs
i romersk rätt därstädes, men lyckades icke få den af
honom åtrådda professuren i detta ämne och begaf sig
därför 1554 till Cahors. Genom L’Hôpitals inflytande
fick han 1555 plats som lärare i juridik i Bourges
och for därifrån till Valence 1557, men kallades
genom Margaretas af Berry förmedling tillbaka till
Bourges 1559. När Margareta blifvit hertiginna af
Savojen, kallade hon C. till Turin 1566, men redan
följande år återvände han till Valence. Med undantag
af en tids vistelse i Paris, orsakad af de oroliga
förhållandena i landet, var han därefter från 1575
till sin död lärare i romersk rätt i Bourges. Sitt
stora och välgrundade anseende som kännare af den
romerska rätten förvärfvade C. genom ett noggrant
studium af dennas källor. I besittning af inemot 500
handskrifter af "corpus juris civilis", underkastade
han sitt material en långt skarpare kritik än någon
af sina föregångare, samtidigt som han studerade
det mindre i praktiskt än i rent vetenskapligt
syfte, i belysning af den tid, för hvilken det
var affattadt. C. kunde sålunda företaga en mängd
viktiga textkritiska rättelser och gjorde den rättade
lagtexten till föremål för en grundlig och skarpsinnig
kommentering, som ännu är af stor betydelse. Han
räknas därför som grundläggaren af den historiska
skolan inom rättsvetenskapen och har kallats "det
sextonde århundradets Papinianus". C:s arbeten äro
alla affattade på latin och utmärkta af en klar och
elegant stil. Den första samlade upplagan utgafs i 5
bd i Paris 1577, under titeln Opera priora, och en
tillökad upplaga utkom 1583. Mot hans uttryckliga
vilja utgåfvos efter hans död anteckningar efter
hans föreläsningar under titeln Opera posthuma,
först särskildt, sedan jämte "Opera priora" förenade
till samlingsverk, hvaraf den första fullständiga
upplagan utgafs af Hannibal Fabrot (10 bd, Paris
1658). Sedermera utgaf den neapolitanske juristen
L. Ranius C:s verk jämte bihang och register
(11 bd, Neapel 1722-27), omtryckta flera gånger
(i Neapel, Venezia, Modena 1758-83, Prato 1836-44 i
13 bd och Turin 1874 i 7 bd). Mycket användbart för
begagnandet af C:s arbeten är "Promptuarium operum
Gujacii, auctore Dom. Albanensis" (2 bd, Neapel
1763 och Modena 1795). Litt.: Berriat-Saint-Prix,
"Histoire de Cujas" (1821), och Spangenberg,
"Jakob Cujas und seine zeitgenossen" (1822).
E. A-t.

Cujus regio, ejus relgio (lat.), "den, som härskar
öfver ett land, behärskar ock dess religion", en under
reformationstidevarfvet tillämpad grundsats för
det kyrkliga territorialsystemet.

Çukasaptati. Se Indiens språk och litteratur.

Cul [ky], fr., stjärt.

Culbertson [ka’lb8tson], Michael Simpson,
nordamerikansk missionär, f. 1819 i Chambersburg,
Pennsylvania. Efter att 1839 hafva genomgått
militärakademien i West Point, skötte han professuren
i matematik därstädes och hade sedan en kort tid
plats i armén. Hans håg drogs dock snart åt annat
håll, och efter studier vid teologiska seminariet
i Princeton blef han af Presbyterian board sänd som
missionär till Kina, där han, frånsedt en resa till
hemlandet 1856, verkade i Ningpo 1845-51 och sedan i
Shanghai, där han dog 1862. Det mest betydelsefulla
i hans lifsgärning var det arbete han nedlade på den
kinesiska bibelöfversättningen. A. K.

Culdéer (irl. céle Dé, latiniseradt colidei,
möjligtvis detsamma som "Guds tjänare"),
sammanslutningar af keltiska andlige från början
af 9:e årh., särskildt på den gamla iro-skotska
kyrkans mark i norra Britannien (Skottland),
troligen i analogi med den romersk-katolska
kyrkans kanoniker. I 12:e årh. försvann
denna sista rest af den iro-skotska kyrkan.
Hj. H-t.

Culebra l. Passage. 1. En Förenta staterna tillhörig
liten ö i Västindien, mellan Portorico och S:t
Thomas. - 2. En bergskedja på Panamanäset, som är
vattendelare mellan Stilla hafvet och Karibiska
hafvet. Panamabanan öfverskrider den vid stationen C.

Culeus (lat.), lädersäck; fornromerskt våtvarumått,
fat = 20 amforer.

Culex, zool. Se Stickmyggor.

Culiacan, hufvudstad i mexikanska staten
Sinaloa, vid Rio de C., genom en 80 km. lång
järnväg förbunden med sin hamn Altata vid Stilla
hafvet. 10,380 inv. (1900). Biskopssäte, högre
läroverk (Colegio Rosales), myntverk, bomulls- och
sockerindustri. C. anlades 1532.

Culion, hufvudort på filippinska ögruppen Calamianes.

Cullen [ka’lan], stad i skotska grefsk. Banff, 14
km. n. v. om Banff. 4,059 inv. (1901). Hamn, fiske
och sjöfart.

Cullen [ka’l9n], William, skotsk läkare, f. 1710,
blef 1751 professor i medicin i Glasgow samt 1756
professor i kemi och 1766 professor i medicin i
Edinburgh. Död 1790. C. var en utmärkt lärare samt
lämnade viktiga bidrag till patologien och materia
medica. Hans förnämsta arbeten äro: Institutions
of medicine (1772), First lines of the practice of
physics (1774), Synopsis nosologiæ methodicæ (1769)
och Treatise of materia medica (1789).

Cullen [ka^en], Paul, irländsk kardinal, f. 1803
i grefskapet Kildare, d. 1878 i Dublin, lämnade
tidigt sin fäderneö, studerade i Rom, där han
1828 erhöll doktorsinsignierna af påfven Leo
XII, prästvigdes 1829 och blef föreståndare för
irländska kollegiet. Han förestod maj 1848-jan. 1849
propagandakollegiet och lyckades vid revolutionen
rädda denna läroanstalt genom att ställa den under
amerikanskt beskydd. C. utnämndes 1849 af påfven
till ärkebiskop af Armagh och primas af Irland,
konsekrerades 1850 och höll på sommaren s. å. i
Thurles den första irländska nationalsynoden sedan
1642. Han förflyttades 1852 till Dublin och blef 1866
kardinal, den förste irländare, som erhållit denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>