Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 943-944 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronquist - Cucumis - Cucurbita - Cucurbitaceae

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Afrika. Arterna äro örter med klängande eller på
marken liggande stam, handnerviga, hela eller flikiga
blad, enkla klängen samt gula blommor. - C. sativus
L., den vanliga gurkan, som tros härstamma från
Ostindien, odlas allmänt för sina frukter ("gurkor"),
hvilka i omoget tillstånd, färska eller på olika sätt
inlagda, nyttjas som sallad. Gurkor voro kända redan
af de gamle. Genom odling har en mängd varieteter
uppkommit. De, som i våra trädgårdar vanligast odlas,
äro: "slanggurkor", "listgurkor",
"Stockholms torggurkor" samt "Västeråsgurkor", de
sistnämnda så kallade, emedan de i mängd odlas vid
Västerås. Gurkor odlas hos oss dels på fritt land, på
för detta ändamål särskildt beredda s. k. "lister",
dels i drifbänk.

Drifgurka (Cucumis sativus).

På senare år har man äfven hos oss
börjat odla gurkor i särskilda drifhus, en mycket
lönande kultur, som införts från England. För denna
odling användas särskilda sorter, som utmärka sig
genom de långa, gröna frukterna med fint fruktkött
och få, föga framträdande kärnor, t. ex. Rochfords
drifgurkor. - C. Melo L., den vanliga melonen,
härstammar från orienten, men odlas numera i alla
världsdelar. Blommor och blad äro mindre än hos den
förra arten. De stora, rundade frukterna ("melonerna")
utgöra i moget tillstånd en välbekant läckerhet. Hos
oss mogna de vanligen icke på kalljord; man odlar
dem oftast i drifbänk, någon gång äfven i växthus.

Cantaloupemelon (Cucumis Melo).

Bland de många sorterna af odlade meloner urskiljas
två grupper, Cantaloupemeloner
(af Cantalupo, beläget norr om Rom, där dessa sorter
länge odlats) och nätmeloner. De förra utmärkas af
sin rafflade yta och klotrunda eller plattrunda
form, de senare äro vanligen aflånga och deras yta
mera jämn, ehuru försedd med nätartade
teckningar. Vanliga sorter äro Berlinnätmelon
och Paristorgmelon.

Nätmelon (Cucumis Melo).

Ldt. (G. L-m. C. G. D.)

Cucurbita L., bot., växtsläkte af
fam. Cucurbitaceæ. Det innefattar 10 arter, alla
tropiska örter, med vanligen nedliggande stam,
handflikiga blad, greniga klangen, stora gula
blommor och ofta mycket stora frukter. - C. Pepo
L., vanliga pumpan, äfven kallad kurbits, hvilken
allmänt odlas, är en prydlig växt med nedliggande
eller klängande stjälk, som kan nå en betydlig längd,
och stora, vackra blad. Hos oss odlas den mest som
prydnadsväxt. Ofta nyttjas den till att öfverskyla
gödsel- och skräphögar, hvartill storleken och
den snabbhet, hvarmed den växer, göra den särdeles
lämplig. Frukterna begagnas som födoämne under namn af
växtmärg, som brukar anrättas som blomkål. Pumpan har
en mängd varieteter med prydliga frukter, för hvilkas
skull de ofta odlas.

Jättepumpa (Cucurbita maxima).

- Detsamma är förhållandet med C.
maxima Duch., jättepumpan l. centnerpumpan, hvilkens
väldiga frukter mångenstädes utgöra ett viktigt
födoämne. - En tredje odlad art är C. moschata
Duch. Ingen af dessa arter är funnen i vildt
tillstånd. Att döma af de öfriga arternas utbredning
är deras hemland sannolikt Amerika, där i de
gammalperuanska grafvarna vid Ancon frö af C. moschata
anträffats. Ldt. (G. L-m.)

Cucurbitaceæ, Kukurbitaceer, bot., växtfamilj af
serien Campanulatcæ. Dithörande växter äro saftiga
örter (sällan halfbuskar) med svag stam, som antingen
ligger utefter marken eller håller sig uppe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>