Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 859-860 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creusot - Creutz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fordrade sin lösning i alla länder, gick Schneider
& C:o i spetsen för införandet af systemet
"lång eldrörsrekyl", hvars fördelar först 4 år
senare blefvo allmänt erkända utom Frankrike. På
fältartillerimaterielens område ha sedermera
Schneider & C:o och Krupp blifvit de, som
hufvudsakligen täflat på världsmarknaden. Att den
förra firman dock ej uppnått samma produktivitet
som den senare, framgår af en jämförelse, som
gjordes å världsutställningen i Paris år 1900,
där firman uppgaf sig till sagda tid ha levererat
4,000 artilleripjäser, hvaremot Krupp samtidigt
kunde se tillbaka på en leverans af omkr. 37,000
artilleripjäser. Etablissemanget bildar en stad
för sig och sysselsätter omkr. 20.000 arbetare
samt omfattar stenkolsgrufvor, koksverk, masugnar,
stål- och valsverk, kanongjuteri, verkstäder för
tillverkning af pansarplåt, lokomotiv, maskiner,
broar, artilleri- och fortifikationsmateriel
m. m. Verket eger bl. a. ångmaskiner med
en sammanlagd maskinstyrka af öfver 20,000
hästkrafter, en ånghammare om 100 ton, egna
skjutbanor för artilleri, 60 km. järnvägar, som
förena grufvorna och verkstäderna med hvarandra
och med Canal-du-centre. För arbetarnas räkning
hafva upprättats skolor, sjukkassor och "egna
hem", hvarjämte ålderdomsförsörjning införts.
J. F. N. G. af Wdt.

Creutz [kröjts], svensk-finsk
adlig ätt, hvilken härstammar från Finland och leder
sina anor upp till en Lars Markusson, som lefde på
1400-talet. Dennes ättling i femte led, Ernst Larsson,
blef 1625 under namnet C. introducerad på svenska
riddarhuset. Ätten fick 1654 friherrlig värdighet. En
gren upphöjdes 1719 i grefligt stånd. Den finska
grenen immatrikulerades 1818 under n:r l på finska
riddarhuset.

1. Lorens C. d. ä.<sp></sp>, friherre, riksråd,
amiral-general, Ernst Larssons son, f. 1615,
blef 1638 assessor i bergsamtet, 1649 landshöfding
i Åbo och
Björneborgs län samt 1655 i Dalarna, var 1658
regeringskommissarie i det eröfrade Trondhjems
län, utnämndes 1660 till riksråd och var 1673-76
rikskammarråd. 1654 upphöjdes han i friherrligt
stånd. Enär C. med stor drift skött sina civila
befattningar, ansågs han äfven duglig till sjöss
och utnämndes efter krigsutbrottet 1675 till
amiral-general, ehuru "han hvarken sett fiende eller
död". I sin första batalj, vid Öland l juni 1676,
mot den förenade holländsk-danska flottan, manövrerade
han sitt amiralsskepp så illa, att det kantrade under
en olycklig vändning, hvilken C. gifvit order om,
i trots af gjorda föreställningar om nödvändigheten
att först minska segel och fälla portarna på undre
batteriet. Till råga på olyckan kom elden lös, spred
sig till krutdurken och sprängde skeppet i luften
med C. och 800 man.

2. Ernst Johan C. d. ä., den föregåendes broder,
friherre, riksråd, f. 1619, utnämndes 1652 (han
var då hofrättsassessor) till landshöfding i
Nylands och Tavastehus län samt upphöjdes 1654,
jämte sin broder Lorens, till friherre. Han blef 1666
landshöfding i Åbo och Björneborgs län, flyttades
därifrån till Västmanlands län samt kallades 1674 till
riksråd och president i Åbo hofrätt. Död 1684. C. hade
anseende som en mångsidigt bildad man och en nitisk
ämbetsman, men var, till följd af sitt sträfva och
befallande sätt, föga afhållen af sina underordnade.

3. Lorens C. d. y., den förstnämndes son,
friherre, ämbetsman, f. 1646, antogs 1659
till auskultant i bergskollegium, där han 1666
blef assessor, och vistades 1662-68 nästan
oafbrutet utomlands under bergsvetenskapliga
studier. Till följd af sina goda kunskaper blef
han nästan själfskrifven medlem i de många
kommittéer, som på 1670- och 1680-talen nedsattes
rörande bergverksrörelsen i Finland och i åtskilliga
delar af Sverige. 1680 blef han vicepresident
i bergskollegium och 1683 landshöfding i Åbo
och Björneborgs län. Han grundade flera järnbruk
i Finland. Död 1698.

4. Johan C., den föregåendes broder, grefve,
riksråd, f. 1651 i Åbo. I sin ungdom tjänstgjorde
han först som volontär
i engelska örlogsflottan, där han avancerade till
kapten samt deltog i flera sjödrabbningar mot
holländarna, och därefter i svenska marinen. 1676
utnämndes han till öfverstelöjtnant vid ett finskt
kavalleriregemente, men några år senare öfvergaf han
den militära banan och egnade sig åt administrativa
värf. 1703 blef han landshöfding öfver Nylands
och Tavastehus län, vid riksdagen 1713-14 var han
landtmarskalk. 1719 kallades han till riksråd samt
blef därjämte president i Åbo hofrätt och upphöjd i
grefligt stånd. Han var en af de mer framträdande
männen vid grundläggandet af frihetstidens
statsskick. Död i Åbo 1726.

5. Karl Gustaf C., den föregåendes broder,
friherre, krigare, f. 1660 i Södermanland, ingick
tidigt i krigstjänst, där
han avancerat till ryttmästare vid lifregementet
till häst, då Karl XII började sina krig. I dessa
utmärkte han sig genom flera djärfva bragder och
hade hunnit till generalmajor, då hans segerbana
slöt med rysk fångenskap (1709). Bortförd till det
inre af Ryssland, försörjde han sig med handarbete,
men gjorde därjämte hvad han kunde till spridande
af upplysning och varmare kristendom bland öfriga
krigsfångar och ortens ryska befolkning. Efter sin
återkomst till Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>