Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 811-812 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cousin, Victor, fransk filosof - Cousin, Pierre Auguste, fransk matematiker - Cousin-Montauban - Coussemaker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

studieresa till Tyskland. 1827 återfick han sin lärostol
vid normalskolan och invaldes 1830 i franska
akademien. Efter julirevolutionen sistnämnda år
hugnades han med åtskilliga förtroendesysslor och
hedersbetygelser. Så blef han 1831 medlem af "conseil
d’état", 1832 direktör för normalskolan och pär af
Frankrike samt 1840 undervisningsminister i Thiers’
kabinett, hvilken senare syssla han emellertid
lämnade redan efter några månader.

Därefter deltog
han icke i det offentliga lifvet förrän 1848, då han
med sin penna understödde regeringen i dess sträfvan
att lugna och förbättra folket. Från 1849 till sin
död, 13 jan. 1867, egnade han sig uteslutande åt
studier och skriftställarverksamhet. Hans förnämsta
arbeten, af hvilka åtskilliga räknas till den
franska litteraturens mästerverk, äro Fragments
philosophiques (1826-38; 3:e uppl. 1865). De la
métaphysique d’Aristote (1835), Cours d’histoire
de la philosophie morale au XVII:e siécle (1840;
ny uppl. 1861), Cours de la philosophie moderne
(1841-46), Études sur Pascal (1842; ny uppl. 1857),
Madame de Longueville (1853; 3:e uppl. 1867), Du
vrai, du beau et du bien (1853). Madame de Sablé
(1854), Madame de Chevreuse (1856; ny uppl. 1862),
Madame de Hautefort (1856), La société française
au XVII:e siècle (1858-67) och Histoire générale de
la philosophie (1863). Dessutom utgaf han ypperliga
editioner af Proklos (1820-27) och af Cartesius (1826)
samt en högt skattad öfversättning af Platons skrifter
(1825-40). Han var äfven en flitig medarbetare i flera
tidskrifter, t. ex. i "Revue des deux mondes". C. var
i sin ungdom en entusiastisk talare, som ryckte
ungdomen med sig; men när han efter revolutionen 1830
blifvit den officielle ledaren af all filosofisk
undervisning i Frankrike, dämpades naturligen hans
dristighet genom den yttre ställningen och därjämte
genom hans historiska studier. Hans undervisning
hade en afgjordt historisk prägel, och han kan sägas
hafva infört filosofiens historia i den franska
bildningen. Hans egna filosofiska åsikter utgjordes
af en eklekticism, i hvilken element sammangötos från
äldre fransk idealism, skottarnas psykologi och tysk
metafysik, särskildt Schellings och Hegels. Han
grundlade i den franska filosofien en riktning,
som plägar kallas den eklektiska skolan och som
genom undervisningen vid statens läroanstalter länge
utöfvade ett synnerligen starkt inflytande på den
franska bildningen, ja, delvis gör det kanske än
i dag. Denna riktning utmärkes af en ädel tendens
i sina moraliska teorier liksom en viss estetisk
lyftning, men gaf i allmänna och bildrika uttryck
ofta endast skenbara svar på lifsåskådningens problem.
L. H. Å. (S-e.)

Cousin [kosa7], Pierre Auguste, fransk
matematiker, f. 1867 i Paris, har i sitt arbete
Sur les fonctions de n variables complexes (1895, i
"Acta mathematica") för första gången med tillhjälp
blott af den cauchyska funktionsteoriens
metoder visat, att en analytisk funktion af
rationell karaktär af n variabler kan framställas
som kvoten mellan tvenne hela funktioner.
I. F.


Cousin-Montauban [kosä^måtåbä’], Charles Guillaume
Marie Apollinaire Antoine, grefve af
Palikao, fransk militär, f. 24 juni 1796 i Paris, d. 8
jan. 1878 i Versailles, inträdde 1814 i armén, deltog
i fälttåget i Spanien 1823 och tjänade 1831-57 med
utmärkelse i Algeriet. 1847 blef han öfverste vid ett
regemente "chasseurs d’Afrique" och bidrog väsentligt
till Abd el-Kaders tillfångatagande 22 dec. s. å. Han
blef 1851 brigadgeneral och 1855 divisionsgeneral
samt guvernör i provinsen Oran. 1858 kallade Napoleon
III honom till Frankrike såsom befälhafvare öfver
21:a militärdivisionen (Limoges), och i slutet af
1859 fick han öfvertaga kommandot öfver den mot Kina
bestämda expeditionsarmén. Han landsteg i Peh-tang
1860, besegrade i förening med engelsmännen kineserna
vid Sin-ko, Tsjang-kia-van och Palikao samt höll sitt
intåg i Peking och tvang kinesiska hofvet till en
förödmjukande fred (25 okt. 1860). Samtidigt fläckade
han dock sin krigarära genom den vandaliska
plundringen af kinesiske kejsarens härliga
sommarpalats Juen-ming-juen vid Peking. Napoleon III
öfverhopade honom dock med ärebetygelser: han fick
hederslegionens storkors, blef senator och grefve
af Palikao. C. blef därefter befälhafvare för 2:a
armékåren (Lille) och 4:e armékåren (Lyon) samt utsågs
vid krigsutbrottet 1870 till befälhafvare för den
armé, som skulle landsättas på Tysklands Östersjökust,
men aldrig kom till stånd. I stället kallades C. till
Paris för att som krigsminister och regeringens chef
efter Olliviers fall sörja för försvaret och reparera
de första förlusterna under kriget. Under sin korta
ministertid (9 aug.-4 sept. 1870) arbetade han med
energi och framgång på upprättandet af nya armékårer
samt var hufvudmanuen för den plan, enligt hvilken Mac
Mahon skulle söka undsätta Bazaine i st. f. att draga,
sig tillbaka till Paris. Trots sitt framgångsrika
arbete på Paris’ sättande i försvarstillstånd och
flera goda åtgärder, bär han därför till en del
skulden för krigets olyckor, särskildt katastrofen
vid Sedan (2 sept. 1870). Efter detta nederlag blef
han af majoriteten bland bonapartisterna tillbjuden
diktatur, men afslog den och flydde vid revolutionen 4
sept. till utlandet, hvarifrån han sedermera förgäfves
erbjöd nationalförsvarsregeringen sina tjänster. Efter
freden återvände han till Paris och framlade inför
nationalförsamlingens undersökningskommitté till
försvar för sin förvaltning boken Un ministère de
la guerre de vingt-quatre jours (1871). Han lefde
sedermera i tillbakadragenhet till sin död. Jfr
Hérisson, "Journal d’un interprète en Chine" (1885).
E. A-t.

Coussemaker [kosmakä’r], Charles Edmond Henri de,
fransk musikskriftställare, f. 1805, beklädde
åtskilliga domarbefattningar och egnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>