Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Corolliflorae - Corona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Corollifloræ (af lat. corolla, liten krona,
och flos, blomma), en af A. P. De Candolle i
vetenskapen införd benämning på de dikotyledoner,
som hafva sambladig blomkrona och ståndarna fästa
på densamma. Denna afdelning motsvarar tämligen
nära den redan af A. L. de Jussieu uppställda
gruppen Monopetalæ, som likväl omfattar äfven de
dikotyledoner med sambladig blomkrona, hvilka hafva
ståndarna fria från blomkronan. I Fries’ system utgör
C. den första serien bland dikotyledonerna. Den
omfattar klasserna Seminifloræ (kronan fäst
ofvanpå fruktämnet), Annulifloræ (kronan fäst
rundtomkring fruktämnet) och Tubifloræ (kronan fäst
under fruktämnet). I nu gällande system motsvaras
serien närmast af </i>Metachlamydeæ</i>. Jfr Exogenæ.
V. W. (G. L–m.)
Corona (lat.). 1. Krans, krona, ett hos forntidens
romare i deras offentliga och enskilda lif ofta
<fig>Fig. 1. Corona triumphalis.</fig>
<fig>Fig. 2. Corona graminea.</fig>
förekommande hederstecken eller prydnad, särskildt för
visad tapperhet. Så t. ex. bars en lagerkrans (corona triumphalis,
<fig>Fig. 3. Corona civica.</fig>
<fig>Fig. 4. Corona muralis.</fig>
fig. 1) af triumferande fältherrar,
en myrtenkrans vid mindre triumfer; en krans af gräs
<fig>Fig. 5. Corona vallaris.</fig>
<fig>Fig. 6. Corona navalis.</fig>
och vilda blommor – den ärofullaste (corona graminea,
äfven corona obsidionalis, belägringskrans, fig. 2)
– gafs åt den, som räddat en hel här;
en eklöfskrans (eller medborgarkrona, corona civica,
fig. 3) var belöningen för den, som räddat en
medborgares lif; kronor af guld skänktes åt den,
som först bestigit en fientlig stads murar (corona
muralis, murkrona, fig. 4) eller ett fientligt lägers
vallar (corona vallaris, lägerkrona, fig. 5) eller
ett fientligt fartyg (corona navalis, skeppskrona,
fig. 6). Lagerkransen var under kejsartiden ett af
kejsarens utmärkelsetecken. Med kransar ärades ofta
gudomligheter och smyckades templen; bekransade
uppträdde vissa präster och öfver hufvud en hvar,
som med offer och böner nalkades gudomen. – Hos
grekerna användes kransar särskildt som segerlön vid
täflingar, t. ex. af oliv vid de olympiska spelen,
vidare som prydnad vid samkväm och fester samt af
vissa överhetspersoner som ämbetstecken.
2. Astron. Den pärlemorskiftande strålkrans, som
vid totala solförmörkelser synes omgifva den solen
förmörkande månen. Den består af tvenne delar,
<fig>Solens corona under den totala solförmörkelsen 16
april 1893.</fig>
den inre och den yttre coronan. Den förra, som är
jämförelsevis ljusstark, omgifver solen i form af en
ring af 130,000 till 170,000 kilometers tjocklek. Dess
form är emellertid mycket oregelbunden och växlar
från den ena förmörkelsen till den andra. Lägst är
coronan vid polerna och ekvatorn, men når ofvanför
solfläcksbältena sitt maximum, hvarigenom den ofta
får ett fyrkantigt utseende. Utanför den inre coronan
sträcker den yttre ut sina strålar, som stundom kunna
uppnå en oerhörd längd (ända till fyra millioner
kilometer). Dessa strålar aftaga utåt hastigt
i ljusstyrka, så att de på en solradies afstånd
från solskifvan lysa med ett 64 gånger svagare sken
än närmast densamma. Coronans samfällda ljusstyrka
uppskattas mycket olika. Den öfverträffar med säkerhet
fullmånens, men synes variera vid olika förmörkelser.
Coronans spektrum är af två väsentligt skilda
slag. Den inre coronan ger upphof till ett
gasspektrum, som förutom de vätet tillhörande linjerna
dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
