Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Congreve, William, engelsk dramatisk författare - Congreve, sir William, engelsk militär - Congreve, Richard, engelsk positivist - Congreveska strykstickor - Congreve-tryck - Con gusto - Coni - Conidium - Coniferae - Conil - Conimbrica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biografier öfver C. af Wilson (1730), E. Gosse (1888)
och D. Schmid (1897).
Congreve [kå^griv], sir William, engelsk militär,
ingenjör och uppfinnare, f. 1772, d. 1828, blef
generallöjtnant och chef för k. laboratoriet samt
var 1812-28 medlem af underhuset. Han deltog i
reformerandet af engelska härväsendet, införde
förbättringar i sluss- och kanalbyggnadssättet samt
gjorde tvenne uppfinningar, som hafva sina namn
efter honom: congreveska brandraketen (se Krigsraket)
och det s. k. congreve-trycket (se d. o.).
Congreve [kå^griv], Richard, engelsk positivist,
f. 4 sept. 1818 i grefskapet Warwick, d. 5 juli 1899
i Hampstead, handleddes af den berömde Thomas Arnold
vid Rugby school och fick sin universitetsbildning
i Oxford, där han vardt kollegielärare. C. trädde
i personlig förbindelse med Comte och vardt en af
hufvudmännen för de engelske anhängarna af dennes
positivism. Under det att Harrison var ledaren
af de mera vetenskaplige engelske positivisterna,
tog C. ledningen af dem, som trognare följde Comte
äfven i dennes senare mystisk-religiösa skede. Han
har öfversatt Comtes positivistiska katekes (London
1858). I sitt historiska arbete The roman empire of
the west (1855) prisade C. den upplysta despotismen,
så ock i Elizabeth of England (1862). Stående i
nära beröring med välmenande män ur olika partier,
dryftade C. ifrigt dagens frågor i flygskrifter
o. s. v. I skriften Gibraltar tog han till orda för
att England borde uppgifva Indien såsom omöjligt
att försvara. C:s Essays, political, social and
religious hafva utgifvits i två band (1874 o. 1892).
S-e.
Congreveska strykstickor [kå^grivska]. Se Elddon.
Congreve-tryck [kå^griv-], boktr., ett af engelske
ingenjören William Congreve (se d. o.) 1822 uppfunnet
sätt att trycka två färger på en gång. Se vidare
Tryckpress.
Con gusto [gorstå], it., mus., med smak.
Coni [kåni], italiensk provins och stad. Se Cuneo.
Conidium, Konidie, bot. (af grek. konis,
stoft), den sedan gammalt brukliga benämningen
på en genom cellafsnöring från ett svampmycelium
bildad förökningscell. Sådana konidier, hvilka
äro mycket små och ofta alstras i stor myckenhet,
skilja sig vid beröring lätt från modersvampen och
te sig då som ett fint stoft (däraf namnet). Jfr
Ascomycetes, Aspergillus, Claviceps och Erysibaceæ.
V. W. (G. L-m.)
Coniferæ, .Koniferer l. Barrträd. 1. Bot. Växtklass,
innefattande en mängd sinsemellan nära besläktade
undergrupper, som fördelas i två familjer,
näml. Pinaceæ (till hvilken granen, tallen,
lärkträdet, cedern, enen, cypressen m. fl. höra) och
Taxacecz (i d e g r a-nen m. fl.). Barrträden utgöra
hufvudmassan af den hufvudgrupp bland de fanerogama
växterna, som blifvit kallad Gymnospermæ, och bildar
öfvergången mellan de öfriga fanerogamerna
(Angiospermæ) och de högre kryptogamerna. Från
alla angiospermer - äfven hängeträden, med hvilka man
kanske kunde vara frestad att anse dem besläktade -
skilja de sig i snart sagdt alla
viktigare hänseenden. Stammen fortsattes genom
hela kronan, och grenbildningen är ofta högst
egendomlig, t. ex. hos cypresserna och deras
samsläktingar. Bladen, de välbekanta barren,
förekomma vanligen i mycket stort antal; de äro små,
styfva, stickande och i allmänhet fleråriga. På
dessa egendomligheter i det vegetativa systemet
beror barrträdens karakteristiska utseende. Ännu
mer utmärkande är fruktifikationsapparaten (se
Gymnospermæ).
Klassen Coniferæ är i den närvarande världsperioden
ingalunda en af de artrikaste. Något öfver
350 arter äro bekanta, däraf fyra äro inhemska i
Skandinavien. Men genom individernas mängd och storlek
samt genom sina för människan viktiga egenskaper
blir denna grupp en af de mest betydande i hela
växtriket. De flesta arterna tillhöra de tempererade
zonerna, företrädesvis den norra. Taxaceæ förekomma
mest i de varmare delarna af denna zon, Pinaceæ
däremot i de kallare, för hvilka dessa senare just
äro de mest utmärkande karaktärsväxterna. Vi behöfva
endast påminna om tallen och granen, hvilka ostridigt
gifva våra nordiska landskap den allvarliga prägel,
som är dem så egen. Men att äfven i sydliga länder
barrträden ofta i betydlig mån inverka på landskapets
utseende, därpå utgöra Italiens pinjer ett bevis. Jfr
hithörande planscher.
Alla barrträd utmärka sig genom en synnerlig rikedom
på harts, och därpå beror i väsentlig mån deras
betydelse för människan. Dels lämna de nämligen en
mängd hartsartade produkter af stort värde: harts,
terpentin, tjära, beck, canadabalsam, bärnsten
och sandarak m. fl., dels får därigenom virket
egenskapen att mycket länge kunna motstå röta,
i hvilket hänseende företrädesvis cedern från
Libanon blifvit berömd. En annan omständighet, som
gör virket eftersökt, är stammarnas rakhet, hvilken
gör dem nästan oumbärliga som mastträd, samt deras
ofta kolossala dimensioner. I detta senare afseende
öfverträffar intet kändt trädslag mammutträdet (från
Kaliforniens bergstrakter), hvilket når en höjd af
118 m. - I medicinen användas nyskotten af tall,
s. k. "tallstrunt", och enens "bär", hvaraf äfven
beredes brännvin (genever), säfvenbom m. m. Fröna
af några arter äro ätliga. Giftiga äro däremot
idegranens barr och bärlika frön. Många odlas som
prydnadsväxter. S. A. (G. L-m.)
2. Skogsh. De i Sverige inhemska barrträden äro
tall, gran, en och idegran; allmänt odlade i många
af landets skogar äro lärkträdet och silfvergranen,
hvarjämte flera andra arter, såsom weymouthstall,
österrikiska svarttallen och cembratallen, förekomma
planterade här och där i skogarna. Barrträden äro
i allmänhet mera ömtåliga än löfträden för yttre
skador, framkallade af stormar, andra träds fällande,
insekters eller parasitsvampars angrepp o. d.,
hufvudsakligen emedan de sakna löfträdens förmåga
att ansätta nya knoppar, utslå nya skott eller
barr, sedan de redan bildade blifvit förstörda. I
stora sammanhängande skogar förekomma barrträden
företrädesvis i de norra delarna af Europa, Asien
och Nord-Amerika. F. L.
Conil, stad i spanska prov. Cádiz, vid Atlantiska
hafvet, 5,579 inv. (1900). Tonfiskfångst och
sardinfiske. Omkr. 15 km. s. s. ö. om C. ligger
Kap Trafalgar.
Conimbrica, fordom romersk koloni. Se Coimbra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
