Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 509-510 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colbert, Jean Baptiste C., fransk statsman - Colbertism - Colbjörnsen, norsk-dansk släkt - Colchagua

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

politische u. volkswirtschaftl.
grundanschauungen" (1898).
E. Hkr.

2. Charles C., markis de Croissy, den föregåendes
broder, fransk statsman, f. 1629, d. 1696,
blef efter hvartannat medlem af "conseil
d’état", intendent för Elsass, förste president i
parlamentet i Metz samt ambassadör i Berlin, Rom
och London. Tillika var han en af Frankrikes
plenipotentiärer vid fredskongressen i Aachen
(1668) samt hade väsentlig andel i fredsfördraget
i Nijmegen (1678). Från 1679 till sin död var han
statssekreterare för utrikesärendena. C:s Mémoires,
som behandla Elsass m. m., äro ännu outgifna, men en
del af hans officiella brefväxling utgafs i Haag 1710.

3. Jean Baptiste C., markis de Torcy, den föregåendes
son, fransk statsman, f. 1665, d. 1746. Måg till
den franske diplomaten Arnauld de Pomponne, faderns
företrädare som fransk utrikesminister, fick han
redan vid unga år flera diplomatiska uppdrag, var
fransk minister i Lissabon (1684), i Köpenhamn (1685)
och i London (1687) samt utnämndes vid 31 års ålder
till faderns efterträdare som utrikesminister. På
denna post, som han skötte med stor utmärkelse
ända till Ludvig XIV:s död, kom han bl. a. att
tillstyrka denne att mottaga Karl II:s af Spanien
testamente, som skänkte Ludvigs sonson Filip af
Anjou hela den spanska monarkien, hvarigenom
det förödande spanska successionskriget utbröt.
1709 underhandlade C. förgäfves om fred med den
holländske rådspensionären Heinsius i Haag och ledde
de franska sändebuden d’Uxelles’ och Polignacs
politik på konferenserna i Gertruydenburg 1710.
Hans diplomatiska skicklighet bidrog mycket till
freden i Utrecht (1713). Ledamot af Ludvig XV:s
förmyndarstyrelse, lämnade han statens tjänst vid
dennes myndighetsförklaring. C., som 1718 invaldes
i franska vetenskapsakademien, har förutom en del
vetenskapliga uppsatser författat Mémoires pour servir
à 1’histoire des négociations depuis le traité de
Riswick jusqu’à la paix d’Utrecht, som utgafs i 3
bd 1756, och en Journal (utg. 1884 af F. Masson).

4. Charles Joachim C., den föregåendes broder,
fransk prelat, f. 1667, d. 1738, blef 1697 biskop
i Montpellier. Han var en ifrig jansenist
och lät munken Pouget författa den ryktbara
"catéchisme de Montpellier". Aktivt inblandad
i de kyrkliga striderna, som föranledde
bullan "Unigenitus" (1713), tog han parti för
de svärmiske anhängarna af Frans af Paris (se
Jansenius) och efterlämnade en del skrifter,
som blefvo fördömda i Rom, men trycktes 1740.
E. A-t.

Colbertism. Se Colbert, sp. 506.

Colbjörnsen, norsk-dansk släkt. - 1. Anna C., f. 1665,
d. 1736, mera känd under namnet Anna Colbjörnsdatter,
dotter till sogneprästen Colbjörn Torstenssen,
blef 1682 gift med magister Jonas Ramus, sedermera
sognepräst i Norderhov i Ringerige. Då Karl XII 1716
belägrade Akershus, blef öfverste Löwen utsänd för
att kringgå den norska härens ställning. På denna
expedition kommo svenskarna, 600 man, till Norderhov
prästgård. Prästens hustru mottog dem vänligt
och insöfde dem i trygghet genom god och riklig
traktering, men skickade genom sin svärson hemligt
bud till en afdelning af 200 norska dragoner, som
voro lägrade omkr. l mil från prästgården. Svenskarna
öfverrumplades, Löwen och 130 man tillfångatogos,
de öfrige nedgjordes eller räddade sig genom
flykten. Hennes två halfbröder, Hans C., f. 1680,
d. 1754, och Peder C., f. 1683, d. 1738, borgare i
Fredrikshald, gjorde god tjänst vid stadens försvar
1716 och 1718, dels genom att gifva underrättelser om
den svenska härens rörelser, dels genom att framkalla
stadens afbränning, hvilket nödgade svenskarna att
utrymma den.

2. Jakob Edvard C., den föregåendes brorsons
son, dansk
rättslärd, f. 19 nov. 1744 i Akershus amt,
d. 23 febr. 1802, blef 1760 student, 1770
höjesteretsadvokat i Köpenhamn och 1773 professor
i juridik vid universitetet. På denna plats inlade
han stora förtjänster om danska rättsvetenskapen,
i synnerhet genom en själfständig behandling af den
inhemska rätten, som förut betraktats endast som
ett bihang till den romerska. 1784 fick han titeln
konferensråd, blef 1786 medlem af landbokommissionen
och 1787 deputerad i räntekammaren; i båda de
sistnämnda ställningarna tog han jämte sin yngre
broder Kristian verksam del i landboreformernas
genomförande. 1799 blef han justitiarius i höjesteret
och bidrog kraftigt till en raskare och ordentligare
behandling af ärendena.

3. Kristian C., den föregåendes broder,
f. 29 jan. 1749, d. 17 dec. 1814, blef 1773
höjesteretsadvokat och gjorde snart sitt namn kändt
och aktadt genom en glänsande vältalighet och ett
ovanligt skarpsinne. Han blef 1780 "kammeradvokat"
(d. v. s. regeringens juridiske rådgifvare),
men måste 1785 till följd af bruten
hälsa öfvergifva sakförarkallet. Redan året
därpå blef han medlem af och sekreterare i den
stora landbokommissjonen samt var den verksammaste
kraften i dess arbeten, hvarigenom bondeståndet
höjdes från träldom till frihet och hela landet
sålunda från armod till välstånd. 1787 blef han
assessor i höjesteret och 1788 generalprokurator.
Som sådan vann han ett mångsidigt inflytande på
sitt lands lagstiftning, särskildt genom
upprättandet af förlikningskommissioner (1795)
och genom förordningen om rättsvårdens förbättring
(1796). Han var också ifrare för tryckfriheten
och fiende till adeln samt riktade 1790 ett
skarpt angrepp mot de jylländske godsegarna,
som klagade öfver stavnsbaandets upphäfvande.
Men som förkämpe för enväldet kom han att stå
som affälling i frihetskämparnas ögon, hvarför
han blef föremål för mycket närgående och
otvifvelaktigt orättfärdiga angrepp af P. A. Heiberg.
1804 vardt han justitiarius i höjesteret och
fick 1812 geheimerådstitel. _
E. Ebg.

Colchagua [-tja-], provins i sydamerikanska republiken
Chile, mellan Santiago i n. och Curico i s. 9,987
kvkm. 186,761 inv. (1903), 19 på l kvkm. Mellan
Kordillererna i den östra delen af landet och
kustbergen i den västra finnes en högt liggande
och bördig dalslätt. I de förra ligger vulkanen
Tinguiririca (4,778 m.). Åkerbruk och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>