Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clinton, nordamerikansk familj - Clinton-gruppen - Clintonia - Clio - Clipper - Clipperton - Clique - Cliquot - Clissa - Clisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1859-64 ånyo kolonialminister
(i Palmerstons ministär).
V. S-g.
Clinton [klinten], nordamerikansk familj, besläktad
med den engelska familjen af samma namn. Släkten, som
härstammar från England, var där starkt rojalistisk
under inbördeskriget på 1600-talet och tog efter Karl
I:s nederlag sin tillflykt till Irland, hvarifrån
Charles C. (f. 1690, d. 1773) utvandrade till Amerika
1729 och slog sig ned i staten New York. I denna stats
historia har släkten sedan i flera generationer spelat
en mycket framträdande roll.
1. James C. (son till Charles C.), krigare, f. 1736,
d. 1812, deltog 1756 med utmärkelse i eröfringen
af Canada och stred i oafhängighetskriget i den
amerikanska hären, där han 1776 blef brigadgeneral.
Särskildt utmärkte han sig genom sitt tappra
försvar af Fort Clinton mot en öfverlägsen engelsk
här under generalen sir Henry Clinton.
2. George C., den föregåendes broder, statsman och
krigare, f. 1739 i Little Britain, New York,
d. 1812 i Washington, deltog 1777 som brigadgeneral
vid broderns sida i försvaret af Fort Clinton
och blef s. å. staten New Yorks förste guvernör,
hvilket ämbete han med skicklighet och stor energi
förvaltade till 1795. Bl. a. gjorde han slut
på indianernas härjningar i det inre af staten och
framkastade första tanken på en kanalförbindelse
mellan Erie-sjön och Hudson-floden. C. var en
ifrig förfäktare af staternas rättigheter gentemot
Unionens centrala myndigheter och motarbetade därför
1788 antagandet af den nya förbundsförfattningen.
Vid presidentvalet 1792 uppställdes han af
federalisternas motståndare som motkandidat till
Washington. 1801 blef C. ånyo staten New Yorks
guvernör, valdes 1804 till republikens vicepresident
och innehade detta ämbete från 1805 till sin död.
Genom sin utslagsröst i senaten bragte han 1811 på
fall förslaget om förnyad oktroj åt Förenta staternas
bank. C. var ingen stor statsman, men förvärfvade
sig genom energi och karaktärsstyrka mycket stort
inflytande, framför allt i sin fädernestat.
3. De Witt C., den förstnämndes son, statsman,
f. 1769 i Little Britain, New York, d. 1828 i
Albany, New York, blef 1788 praktiserande advokat,
men egnade sig genast åt politiken, dels som
publicist, dels - från 1790 - som sekreterare hos
farbrodern George C. Under pseudonymen
A countryman sökte han i en broschyr gendrifva
Alex. Hamiltons argument i "The federalist" för en
stark unionell centralmyndighet. 1798-1802 var
C. medlem af staten New Yorks senat och visade sig där
synnerligen verksam för statens ekonomiska utveckling.
Han invaldes 1802 i förbundssenaten, men
nedlade s. å. sitt mandat för att i stället bli
mayor i staden New York, med hvilket ämbete då voro
förenade presidiet i stadens råd samt åtskilliga
domarfunktioner. C. utöfvade som mayor, till 1815,
en hårdhändt, men välgörande reformverksamhet i fråga
om stadens polisväsen, hälsovård och skolväsen
samt genomdref anslag till bibliotek, museer o. s. v.,
så att New York under hans förvaltning för första
gången började antaga verklig storstadsprägel. 1809
började han göra sig till målsman för farbroderns
kanal-idéer och framlade 1815 ett förslag om
byggande af Erie-kanalen, hvilket blef antaget
1817. S. å. valdes C. till staten New Yorks guvernör
och tog 4 juli första spadtaget vid kanalarbetet.
Häftiga
partistrider beröfvade honom guvernörsämbetet
1822, men då hans fiender äfven aflägsnade honom
ur kanalkommissionen, slog folkstämningen om,
och C. blef 1824 med stor majoritet vald till
guvernör samt kunde i okt. 1825 öppna den då färdiga
Erie-kanalen och på densamma företaga en triumffärd
från Erie-sjön till New York. Han omvaldes till
guvernör 1826 och innehade ännu detta ämbete, då
han 11 febr. 1828 afled i Albany. Biografier öfver
C. ha utgifvits af Hosack (1829), Renwick (1840) och
Campbell ("Life and writings of De Witt C.", 1849).
V. S-g.
Clinton-gruppen [klinten-], efter grefskapet
Clinton i staten New York, geol., benämning på
en> grupp berglager, tillhörande nedre delen af
den öfversiluriska formationen i Nord-Amerikas
förenta stater och Canada. I New York och längs
Förenta staternas norra gräns utgöres formationen
mestadels af skiffrar och sandstenar; i Michigan samt
längre mot söder och väster äro däremot kalkstenar
rådande. Berglagren uppnå i Pennsylvania omkr. 600
meters mäktighet, i New York endast 60, och längre
västerut aftunnas de ytterligare. Några af berglagren
(företrädesvis sandstenen) innehålla på skiktytorna,
utom verkliga försteningar, äfven sådana växtliknande
aftryck eller upphöjningar som de, hvilka, under
namn af eophyton m. m., förekomma i den kambriska
sandstenen vid Lugnås i Västergötland. E. E.
Clintonia, bot. Se Lobeliaceæ.
Clio. 1. Grek. och rom. myt. Se Kleio. - 2. Zool. Se
Hvalfiskagn.
Clipper [kli’pe], eng. Se Klipperskepp.
Clipperton [Wpeton], en ensamt liggande, (6 kvkm. stor
ö i östra delen af Stilla hafvet under 10° 5’
n. br., 109° v. lgd. Ön, som tillhör Frankrike,
är obebodd. Rika guanolager.
Clique [kli’k], fr. Se Klick. _
Cliquot, Veuve Cliquot [väv klikå], "änkan-Cliquot",
namn både på en berömd champagnefirma i Reims och på
det efter firman uppkallade vinet.
Clissa (serbokroat. Klis), köping i dalmatiska kretsen
Spalato, med en liten bergfästning, som försvarar
Clapavizza-passet. 1,704 inv. (1900).
Clisson [klisså’], Olivier de, fransk riddare,
f. 1336 på slottet C. i Bretagne, d. 1407 på slottet
Josselin, stod under "hundraårskriget" mellan England
och Frankrike i början på det förras sida, stred i
slaget vid Auray (1364) under Johan af Montfort mot
Karl af Blois och Du Guesclin, men gick 1368 öfver
till den franska sidan. Tillsammans med Du Guesclin
kämpade han med ära och framgång under Karl V:s
krig mot engelsmännen, tillintetgjorde de obändige
legoknektarna ("grandes compagnies") och fråntog
engelsmännen allt land norr om Garonne. Hans därunder
ådagalagda grymhet skaffade honom öknamnet le boucher
(slaktaren). 1380 blef han Du Guesclins efterträdare
som konnetabel, och 1382 besegrade han flamländarna
vid Roosebeke. Han fick stort inflytande öfver Karl
VI och begagnade sin makt till landets sanna båtnad,
men äfven till att rikta sig själf. När konungen blef
vansinnig, aflägsnades C. samt dömdes af parlamentet
till förvisning och till 100,000 marker silfver i
böter, hvarpå han drog sig tillbaka till Bretagne. Se
Mazas, "Vie des grands capitaines français", bd 3
(4:e uppl. 1875), och Lefranc, "Olivier de Clisson,
connétable de France" (1898).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
