Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Civillag - Civillista - Civilmilitära tjänstemän - Civilminister - Civilnotarie - Civilprocess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilligt, som afser det borgerliga lifvets
förhållanden, på samma gång har förvaltningsrättslig
betydelse och därför af ålder ansetts falla under
konungens administrativa lagstiftningsmakt. Detta
har varit händelsen med stora delar af den speciella
privaträtten (se d. o.), särskildt beträffande äldre
författningar; nyare författningar åter behandlas
merendels såsom hörande till allmän civillag, såvida
fråga ej är om rent administrativa förhållanden
och statlig kontrollverksamhet, då bestämmelserna
härom ofta införas i en särskild, af konungen ensam
gifven stadga eller förordning. Så hafva t. ex. genom
civillag (lag 27 juni 1902) allmänna rättsregler
gifvits rörande elektriska anläggningar, hvaremot
konungen på egen hand utfärdat särskild stadga (31
dec. 1902) med föreskrifter af administrativ natur
rörande vissa sådana anläggningar, öfver hufvud hafva
det moderna lifvets nya förhållanden medfört en ej
oväsentlig utvidgning af begreppet "allmän civillag",
och denna utvidgning har praktiskt genomförts,
utan att leda till svårare strider mellan konungen
och riksdagen, på den väg, som regeringsformen § 89
öppnat genom att anvisa samma förfarande, som angående
lagfrågor är i § 87 stadgadt, för behandlingen af
sådana frågor rörande "rikets allmänna styrelse",
hvilka konungen åt riksdagen öfverlemnar att gemensamt
med honom afgöra. I tvifvelaktiga fall har härvid
den teoretiska frågan, huruvida lagen varit att anse
som allmän civillag eller ej, lämnats obesvarad.
Rld.
Civillista, den penningsumma, som ur statskassan
betalas till regenten för underhåll af honom och hans
familj, för hofhållningen och för upprätthållande af
kronans glans. Benämningen civillista är hämtad från
England ("civil list") och uppkom i sammanhang med
en förändring i konungens skyldighet att bestrida
statsutgifterna med kronans ordinarie, ärftliga
inkomster. Ursprungligen voro den engelska regeringens
utgifter - omkostnaderna för militärväsendet däri
inbegripna - sammanfattade å en "general list",
en allmän utgiftsförteckning, och skulle bestridas
af kronans inkomster, som bestodo i räntor af
kronodomäner m. m. Okontrollerad hushållning med
dessa inkomster hörde till kronans prerogativ. Till
en början fick kronan, för statsbehofvens
fyllande, fritt disponera äfven öfver de särskilda
skattebevillningarna. Efter restaurationen 1660
gjordes skillnad mellan styrelsens militära utgifter
och krigsutgifter å ena sidan - för hvilka, enär de
betraktades som extraordinarie utgifter, särskilda
anslag af parlamentet för tillfället beviljades -
och å andra sidan sådana utgifter, som erfordrades
för upprätthållande af förvaltningen. De för
sistnämnda ändamål anslagna medlen, hvilka kallades
"hereditary" l. "civil-list-revenues", utgingo dels
från kronans ärftliga inkomster, dels från de skatter
parlamentet för detta ändamål beviljat för konungens
lifstid. "Civil list" var således en förteckning
öfver de för den civila förvaltningen afsedda
anslagen. Dessa medel uppgingo under Vilhelm III
till 680,000 pd st. (omkr. 12,240,000 kr.) och skulle
användas för det kungliga hushållet samt för konungens
enskilda utgifter, för underhållet af de kungliga
slotten, till aflöning af lordkansleren, domarna och
statens högre funktionärer samt ambassadörerna vid
främmande hof, vidare till apanage åt
medlemmarna af den kungliga familjen, till bestridande
af hemliga utgifter och pensioner samt dessutom för en
stor mängd andra ändamål. Räntan på nationalskulden
utgick däremot icke från civillistan. Vid Georg
III:s tronbestigning (1760) skildes större delen
af de ärftliga kronoinkomsterna från konungens
omedelbara hushållning, mot det att 800,000 pd
st. (omkr. 14,400,000. kr.) tillförsäkrades
honom såsom civillista. Denna summa befanns
snart otillräcklig och blef därför ökad. Enär
sammanblandningen af konungens utgifter för
honom själf, för hans hof och familj samt för
upprätthållande af kronans glans med de för den civila
förvaltningens behof afsedda medlen föranledt brist
och skuldsättning, blefvo vid Vilhelm IV:s tillträde
till regeringen (1830) alla de till det senare slaget
hörande utgifterna skilda från civillistan. I den
mening och den omfattning ordet civillista då fick,
har det blifvit upptaget i flera andra länders
statsrätt, hvarjämte det - såsom förhållandet är
i England, där hvarje regent, mot det att han för
sin regeringstid öfverlämnar till statskassans
hushållning de flesta kronans ärftliga inkomster,
får sig för samma tid tillförsäkradt ett visst årligt
anslag för civillistan - i grundlagarna är stadgadt,
att civillistan, eller det kungliga apanaget, skall
vid regentens tillträde till regeringen bestämmas
för hela hans regeringstid. Ordet civillista med en
dylik bestämmelse om dess varaktighet finnes i danska
grundlagen, § 9. I Sveriges och Norges statsrätt
är detta ord ej upptaget. Enligt Norges grundlag, §
75, e, tillkommer det stortinget att fastställa den
kungliga familjens apanage, som dock icke må bestå
i fasta egendomar. I Sveriges grundlag saknas alla
bestämmelser om kungligt apanage. Den stat och den
fördelning af anslagen under bestämda "hufvudtitlar",
som regeringsformens 62 :a § ålägger riksdagen att
fastställa, hafva dock till förutsättning att apanagen
för det kungliga huset och dess medlemmar skola,
sedan de en gång fastställts, gälla för den tid, under
hvilken den till apanage berättigande ställningen
fortfar. Jfr Apanage. H. L. R.
Civilmilitära tjänstemän kallas vid svenska
krigsmakten de vid trupper och staber anställde
civile tjänstemännen af olika slag, såsom präster,
auditörer, läkare, intendenter, förvaltare,
veterinärer, musikanförare och handtverkare, hvilka
förut hänfördes till civilstaten (se d. o.). Vid
flottan, dock icke vid kustartilleriet, hänföras dessa
tjänstemän till mariningenjörstaten, civilstaten,
ecklesiastik- och lärarstaten samt läkarstaten.
C. O. N.
Civilminister, den i Sverige i dagligt tal brukliga,
ehuru ej i grundlagarna förekommande, titeln på
statsrådet och chefen för civildepartementet.
Civilnotarie, tjänsteman, som har till åliggande att
i civila mål föra protokoll vid en domstol samt såsom
domare och ledamot uti rätten biträda.
Civilprocess, jur., rättegång i tvistemål, är ett
rättsligen regleradt förfarande, principiellt
inför domstol såsom själfständigt statsorgan,
till fastställelse mellan parterna i processen
af ett tvistigt eller eljes på något sätt ovisst
privat rättsförhållande. Fastställelsen innebär
fastställelse af redan förhandenvarande rätt,
men skapar ej i regel ny rätt, då den förutsätter,
att rättsförhållandet redan är existent och att
frågan gäller blott afgörandet af dess konkreta
rättsbestämdhet enligt den för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
