Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cirkulera - Cirkulär - Cirkulärbefästning - Cirkulär polarisation - Cirkumcellioner - Cirkumcentrisk - Cirkumferens - Cirkumflex - Cirkummeridianhöjd - Cirkumpolärstjärna - Cirkumskriptionsbulla - Cirkumskript peritonit - Cirkumstantiell bevisning - Cirkumvallationslinje - Cirkumzenitalbågen - Cirkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cirkulera (af lat. circulare), egentl, bringa i
kretsform, sätta i omlopp; vara i omlopp (t. ex. om
blodets rörelse, om utelöpande mynt, om rykten
o. s. v.).
Cirkulär (af lat. circulus, cirkel, krets,
omlopp), cirkelformig, löpande i krets, rundgående
(t. ex. cirkulärsåg, cirkulärhyfvel); rundskrifvelse,
d. v. s. skrifvelse, som är beräknad för flera
personer eller myndigheter och som vanligen utsändes
i flera exemplar.
Cirkulärbefästning, fortif., befästning, konstruerad
på en cirkel såsom grundlinje. Sådana föreslogos
af Albrecht Dürer och Montalembert, men hafva
ej funnit någon praktisk användning. Tornen kunna
likväl anses som en tillämpning af dessa befästningar
i inskränkt mening. Fördelarna af ifrågavarande
befästningsform skulle vara: enkelhet, minsta omkrets
förenad med största utrymme, svårbestrukna linjer
och en jämn eld åt alla sidor. Olägenheter äro:
spridningen af elden och omöjligheten att samla
densamma till öfverväldigande kraft mot vissa
punkter äfvensom svagt grafförsvar o. s. v.
G. U.*
Cirkulär polarisation, fys. Se Polarisation.
Cirkumcellioner (af lat. cirrcum, omkring, och
cella, koja), en asketisk-social rörelse i norra
Afrika under 4:e årh. Den synes ha uppkommit
under Konstantin I:s tid (306-337), ej utan
analogi med det samtida munkväsendet. Den var
nämligen på samma gång en religiös och en social
rörelse. Cirkumcellionerna gjorde anspråk på en
högre religiositet än mängdens och voro öfverspända
asketer, som vandrade omkring i Afrikas provinser,
ofta fanatiskt sökande martyrkronan; men de opponerade
ock mot de sociala förhållandena i landet, särskildt
mot den ojämna förmögenhetsfördelningen. Historisk
betydelse fick rörelsen först under Konstantins
söner. Dessas (särskildt Konstans’) svåra
förföljelser mot donatismen kommo biskop Donatus af
Bagai att söka stöd hos cirkumcellionerna, hvilkas
fanatism nu upphetsades mot kejsarstyrelsen och
rikskyrkan. Våld möttes med våld, och så utbröt och
fortgick under hela 4:e årh. ett blodigt småkrig,
hvarunder cirkumcellionerna hade sitt hufvudsäte i
Numidien. Deras öden sammanflöto sedan fullständigt
med donatisternas. Se Donatister. Jfr
Thummel, "Zur beurteilung des donatismus" (1893).
Hj. H-t.
Cirkumcentrisk (af lat. circum, omkring, och
centrum, medelpunkt), belägen omkring en medelpunkt.
Cirkumferens (af lat. circumferre, draga omkring),
omkrets, omfång.
Cirkumflex (lat. circumflexus, af circumflectere,
böja omkring), språkv. Se Accent, sp. 85.
Cirkummeridianhöjd, astron., sol- och stjärnhöjd,
som mätes mycket nära meridianen. En sådan mätning
användes företrädesvis vid bestämmandet af en orts
geografiska bredd.
Cirkumpolarstjärna, astron., fixstjärna, som
för en bestämd ort ständigt befinner sig öfver
horisonten. Cirkumpolarstjärnor äro alla stjärnor,
hvilkas afstånd från polen är mindre än ortens
polhöjd.
Cirkumskriptionsbulla (af lat. circumscriptio,
rundskrifvelse), påflig kungörelse i form af en bulla
och innehållande en öfverenskommelse mellan påfven
och en världslig regering rörande ordnandet af yttre
kyrkliga angelägenheter i ett land.
Cirkumskript peritonit. Se Bukhinneinflammation.
Cirkumstantiell bevisning, jur., bevisning genom
liknelser och omständigheter (indicier).
Cirkumvallationslinje (af lat. circumvallare,
omgifva med vall), fortif., de sammanhängande
förskansningar, med hvilka en belägrande eller
blockerande fordom omgaf sitt läger och sina
förråd på den från fästningen, utåt fria fältet,
vända sidan. Dessa förskansningar hade front utåt
och tjänade belägrings- eller inneslutningshären
till skydd och stöd i försvaret mot utifrån till
fästningens undsättning anryckande fiender. Skydd
mot utfall från fästningen vanns genom förskansade
linjer, s. k. kontravallationslinjer, som
anlades på fästningssidan om belägrings- eller
inneslutningshärens läger. Vid nutidens belägringar
förekomma sällan sådana sammanhängande förskansningar.
G. U.*
Cirkumzenitalbågen, meteor. Se Tangerande bågar.
Cirkus (lat. circus) betecknar först och främst en
fornromersk kapplöpnings- eller rännarbana. En
sådan bestod ursprungligen af en öppen plats
med provisoriska sittplatser rundtomkring. Under
konungatiden uppfördes, i dalen mellan den palatinska
och den aventinska höjden, den s. k. "stora cirkus"
(circus maximus), som efter Julius Caesars ombyggnad
lär hafva rymt 250,000 åskådare, senare betydligt
mera. I Rom funnos dock flera andra rännarbanor,
t. ex. den flaminiska samt Neros cirkus och den
vanligen efter Caracalla benämnda cirkus, som
uppfördes af Maxentius. Den sistnämnda, som låg
utanför staden, vid appiska vägen, är ännu någorlunda
väl bibehållen. Dess grundritning, som dock ej torde
hafva varit fullt typisk, var följande (se fig. l
sp. 341):
AA beteckna lidren (carceres) för
kappkörningsvagnarna, B en mur (spina), som
framgick midtigenom större delen af banan, C och
D de båda målen eller målpelarna (metæ), omkring
hvilka vagnarna vände, E ett kritadt snöre, som
spändes tvärsöfver banan och lossades, när tecken
gafs att köra fram, F en utbyggnad, där kejsaren
hade sin plats, G sannolikt platsen för den, som
hade låtit anställa täflingsspelet, H en port,
genom hvilken festtåget inkom, I en triumfport för
segraren, K en utgångsport för skadade körsvenner,
LL inkörsportar för vagnarna. Rundtomkring banan
funnos amfiteatraliskt ordnade bänkrader, till
hvilka man kom genom hvalfbågar i en eller flera
våningar. (Jfr fig. 2, som är en afbildning af cirkus
i Konstantinopel, på hvilken bl. a. muren med dess
obelisker tydligt framstår.)
I den stora cirkus i Rom lät Julius Csesar
rundtomkring banan och innanför åskådarplatserna
gräfva en tio fot bred och djup kanal, till skydd
för åskådarna mot de vilda djuren.
I cirkus firades täflingslekar af många slag,
ursprungligen till gudarnas ära, men sedermera
af hvarjehanda anledningar. Dessa lekar bestodo
i kappkörning, i gymnastiska täflingar, såsom
knytnäfskamp, brottning och kapplöpning, vidare i den
"trojanska leken" (ludus Trojæ), som utfördes af unga
gossar till häst, krigiska lekar, djurstrider och
stundom äfven kamp mellan gladiatorer. De vanligaste
voro kappkörningarna. I dessa lämnade vagnarna
utgångspunkten i samma ögonblick och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
