Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Churchill, en från Dorsetshire härstammande gammal engelsk adelssläkt - Churchill, Charles,engelsk satiriker - Church missionary society
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. bildade då med sir Henry Drummond Wolff och mr
(sedermera sir John) Gorst det s. k. "fjärde partiet",
hvilket stundom förstärktes med Arthur J. Balfour
och ett par andra samt på egen hand djärft gick till
strids mot Gladstones ministär. Sålunda tvingade han
den officiella partiledningen att i affären Bradlaugh
(se d. o.) intaga en oblidkeligt sträng hållning,
som vållade den liberala ministären lång tidsutdräkt
och mycket bryderi. Samtidigt med att han i sina
våldsamma tal ej skonade de officielle tory-ledarna,
löpte han ständigt till storms mot Gladstone,
"Midlothians Moloch", hvilkens politik i Egypten
han anföll såsom ledande till blodsutgjutelse utan
reella resultat. Inom tory-partiet arbetade C. för
Salisburys erkännande som högste ledare i hopp om
att själf efter Northcote bli partiets ledare i
underhuset. Den framstegsvänliga konservatism han
förfäktade, hvilken han gaf namnet "torydemokrati",
gick ut på att vinna arbetarna genom lika radikala
politiska och sociala reformer som liberalerna
kunde utlofva, samtidigt med att de skulle förmås
att lämna oantastade de gamla tory-traditionerna
om vördnad för kungamakten, öfverhuset och
statskyrkan. Partiets organisation borde reformeras
i demokratisk riktning med liberalernas "caucus"
(se d. o.) som förebild. Efter en häftig schism inom
partiet 1884 tvang han de officielle ledarna till
att i stort sedt acceptera hans idéer och, om än
motvilligt, gifva honom en plats inom den trängre
kretsen af partiledare. Då den liberala regeringen
föll (8 juni 1885) på Childers’ budget, fick
C. plats i Salisburys första kabinett som minister
för Indien (juni 1885-febr. 1886); han genomdref
äfven den försiktige Northcotes öfverflyttande till
öfverhuset. Under sin korta ministertid visade C. stor
administrativ skicklighet, bragte gränstvisten med
Ryssland till slut och genomförde annekteringen
af Burma. Vid valen 1885 dristade C. uppställa
sig som motkandidat mot John Bright i Birmingham,
besegrades där, men valdes kort därpå för South
Paddington. Hans intima förbindelser med parnelliterna
gjorde honom länge misstänkt i den irländska frågan,
men under valstriden 1886 uppträdde han energiskt
mot home-rule och föreslog namnet "unionister" som
gemensam beteckning för dessa planers konservative
och liberale motståndare. I Salisburys andra kabinett
inträdde C. (juli 1886) som skattkammarkansler och
ledare i underhuset, men han afgick helt oväntadt
redan i dec. s. å., enär han såsom sparsamhetsvän
ej kunde gå in på att i budgeten upptaga så stora
militäranslag som hans kolleger önskade. C. tyckes
ha ansett sig oumbärlig och hoppats att med seger
för sina idéer bli trugad att kvarstå. Salisbury
fann emellertid i den af C. "glömde" Goschen en
ny finansminister och grep tillfället att bli af
med den besvärlige tory-demokraten. C:s politiska
energi var nu till ända; han egnade sig mest åt
resor och kapplöpningssporten samt sökte bot för
sin tilltagande sjuklighet genom en lång vistelse
i Syd-Afrika (1891). Under striderna om home-rule
1893 uppflammade hans gamla energi för sista gången,
men hans sjukdom, allmän paralysi, tilltog alltmer,
och han afled 24 jan. 1895. C. var sedan 1874 gift
med en rik amerikanska, Jennie Jerome, hvilken 1900
gifte om sig med mr G. Cornwallis-West och sedan
många år spelat «n mycket inflytelserik roll inom
Englands politiska
partilif. C:s Speeches ha utgifvits af Jennings
(2 bd, 1889). Själf publicerade han en bok om sin
sydafrikanska resa, Men, mines and animals in South
Af-rica. Jfr Esoott, "Randolph Spencer C." (1895),
och Winston C., "Lord Randolph C." (2 bd, 1905).
7. Charles Richard John Spencer-C., 9:e hertig af
Marlborough, den föregåendes brorson, politiker, f.
1871, deltog 1900 med utmärkelse som kapten
vid "imperial yeomanry" i sydafrikanska
kriget samt tillhörde Balfours ministär 1900-02
som generalkrigskommissarie och 1903-05 som
understatssekreterare för kolonierna. C. är sedan
1895 gift med Consuelo Vanderbilt, en af New Yorks
rikaste arftagerskor.
8. Winston Leonard Spencer-C., den
föregåendes kusin, son till lord Randolph
C., politiker, f. 1874, uppfostrades
i krigsskolan i Sandhurst, blef 1895
husarlöjtnant, deltog s. å. under Martinez
Campos i kriget på Cuba och tjänade sedan några år i
Indien, där han som officer och krigskorrespondent
deltog i ett par gränsexpeditioner. 1899 stridde
han under Kitchener i Sudanexpeditionen och
lämnade s. å. militärtjänsten, efter att i sina
krigskorrespondenser ha skarpt kritiserat sina
militäre öfverordnade. Som korrespondent till
"Morning post" for Winston C. 1899 ut till Syd-Afrika,
tillfångatogs af boerna vid Chieveley (15 nov.),
men lyckades fly från Pretoria och deltog
sedan som kavallerilöjtnant i kriget till Pretorias
intagande. Vid "khaki-valen" okt. 1900 invaldes C. i
underhuset för Oldham som konservativ unionist, men
visade snart, att han i fronderande och våldsam kritik
bråddes på fadern, och väckte i underhuset snart
uppseende genom sin hetsiga kritik af krigsministern
Brodricks arméreformplaner samt af såväl Chamberlains
som Balfours tullpolitiska program. Då hans
ställning som konservativ unionist blef ohållbar,
öfver gick C. 1904 till det liberala partiet
och blef i dec. 1905 understatssekreterare för
kolonierna i ministären Campbell-Bannerman. Under
1906 års valkampanj var C. en af de verksammaste
talarna på den liberala sidan, och särskildt
bidrog han till partiets stora seger i Manchester,
där han själf invaldes i en krets. Utom genom att
upptaga traditionerna från fadern har den äregirige
och maktlystne unge politikern förstått göra sig
populär genom en rad krigsskildringar, bl. a. The
river war, an historical account of the reconquest
of Sudan (1899) och London to Ladysmith via Pretoria
(1900), samt genom en god biografi öfver fadern (2
bd, 1905). Jfr Scott, "Winston Spencer C." (1905).
V.S-g.
Churehill [tj9’tjil], Charles, engelsk satiriker,
f. 1731, d. 1764, blef 1758 pastor i Westminster,
hvilket ämbete han för sitt anstötliga lefvernes skull
måste nedlägga. För att vinna sitt uppehälle skref
han satirer, i hvilka han förnämligast gisslade den
tidens skådespelare, bl. a. Garrick. C. åtnjöt en
mycket stor, men kortvarig popularitet. Han dog i
Boulogne. Hans mest kända arbeten äro The rosciad
(1761) och The prophecy of famine (1762). Hans
Complete works utkommo 1774, en af Lowe redigerad
upplaga af "The rosciad" 1891. G:s satirer äro nästan
alltid personliga; när de någon gång höja sig till
en allmän ståndpunkt, äro de oftast ytliga och matta.
Church missionary society [tjä’tj miseneneri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
